Brosjön

Brosjön

Jag åkte igenom Gillbergadalens vackra och öppna landskap som jag sponsrar igenom att köpa mjölk och fil från Wermlands Mejeri varje vecka, det är lite dyrare men det öppna landskapet i bygden betyder en hel del för artrikedomen och landskapsbilden.
Nu följde jag E18 emot Karlstad och svängde av söder ut på E45 tills jag kom fram till Värmlandsbro, parkeringen finns strax innan Moelven Byggmodul, en stor träindustri som imponerar på en möbelsnickare som har betydligt mindre lokaler, skillnaden är gigantisk.
Parkeringen hade informationsskylt och utedass, nu packade jag upp den stora och lilla kameran samt kikaren och knallade iväg längs järnvägen och E 45 an, det var kanske lite väl mycket buller från trafiken för min del, men snart så fokuserade jag mig på den vackra naturen längs vägen jag vandrade på. Vid en bäck så lyste några gula kabblekor i det gröna, uppfräschat efter gårdagens myckna regn, men gulare var de sammanhängande mattorna av svalört som tillsammans med de vita blommorna av nagelört dekorerade vägkanten.
Ännu vackrare blev det när jag kom fram till några solitära enbuskar som stod i förgrunden till den restaurerade fågelsjön, den här delen har den finaste naturen rent estetiskt med sina betesmarker, det var även här som ett av fågeltornen stod, jag gick fram och talade med tre fågelskådare, en man och två kvinnor.
Jag fick veta att det hade varit några brushanar här för ett par veckor sedan, synd att jag inte fick se dem, jag har inte sett brushanar på många år.
Nu gick jag tillbaka emot parkeringen och den delen av Brosjön som är uppdämd med ett stort system av dammar, längs vägen så noterade jag att kärrhöken ryttlade över våtmarkerna och att tranorna höll till på andra sidan av sjön.
Jag såg även sothönor, krickor, grågäss, skrattmåsar, gräsänder, salskrake, sångsvanar och skedand mm, artrikedomen är stor, men kommer säkert att bli större med tiden, när dammarna har fått en mer naturlig växtlighet efter de stora ingreppen för ett par år sedan.
Vid fågeltornet närmare parkeringen så satte jag mig för att ta lite kexchoklad och te, sällskapet som jag lämnat vid det andra tornet hade nått ikapp och jag talade lite mer med manen, som sa att kommunen brister i skötseln av området sedan de tagit över ansvaret från Länsstyrelsen, en av lederna är inte markerad, gräset röjs inte på sommaren, skrattmåsarnas flottar ligger på land och dammarna har dålig tillsyn, han hade talat med kommunen men det är svårt att få dem att sköta området, som dock är bättre än vad det har varit tidigare då sjön var igenväxt.
Jag frågade honom om han kände till området vid Daltjärnshöjden, men han hade inte själv varit i det området, men han sa att hans son hade sett ett lodjur där en gång och att det var ganska vild terräng.

söndag den 28 april 2019.