Finnskogscentrum

Jag åkte till Finnskogscentrum i Lekvattnet, byggnaden är kanske lite väl modern för min smak och museets basutställning upplevelsebaserat, jag saknar ibland de gamla kunskapsbaserade utställningarna för de som vill gå på djupet, och fler antika föremål i sin rätta miljö, men jag är kanske lite gammalmodig. Skogsfinnarna själva skulle förmodligen ha trott att de hamnat i på ett rymdskepp eller liknande. Byggnaden liknade exteriört en fornborg med sin palissad, men så vitt jag vet så bygde inte skogsfinnarna sådana, men byggnaden har åtminstone vunnit ett arkitekturpris. Modellerna av timmerhus gjorda av Per Åke Skoghammar var det som imponerade mest.
Det fanns dock ett litet fint bibliotek och säkert mycket som besökare aldrig får se bakom ridåerna, det är hur som haver en viktig dokumentation över en invandrarminoritet som kom hit på 1500 och 1600 talet, jag har själv troligen sådana rötter från Älgå finnskog och Mangskog/Gräsmark, men jag har inte forskat, men jag vet att min mormors släkt har bott på finnbosättningen Djuvsheden åtminstone sedan tidigt 1700-tal, men jag tror att kulturerna och folk blandades upp ganska snabbt i dessa trakter, till skillnad emot exempelvis nordvästra Värmland. Visst har jag själv en dragning till vildmarken och slåtterängar, mystik och sagor, samt har en egendomlig dialekt, men jag begriper inte ett ord finska.
Jag åkte nu ett par kvarter söder ut längs Lekvattnets bygata för att besöka bygdegården Karmenkynna.

Lördag den 29 juni 2019.