Gaterudsfjällen


När jag kom ner till Dalslandsgränsen vid Hognerudsälven så stannade jag vid vägbommen till en skogsbilväg.
Här började vandringen längs vägen mot nordost, det var en stigning på ca 40 meter upp till vändplanen där det planerade naturreservatet Krakstad ligger, ett område på 36 ha. Jag gick igenom området tills jag kom upp till Stortjärnen.

Vid udden på den västra sidan börjar den del av skogen som planeras bli naturreservatet Gaterudsfjällen, ett område på 327 ha. Några tiotal meter norr ut upp i sluttningen så var det ett naturvärdesområde som gallrats så att en del av naturvärdena försvunnit, men det var bra gjort då man i stället hade sparat några stora aspar, som nu hade fått bättre utrymme att växa.
Längre upp i sluttningen uppe på Stortjärnsbergets branta topp så såg jag en häxkvast på en gran, kanske lite passande så här i Påsktider, granens topp var som hämtad från en japansk trädgård, den såg nästan ut som om den formats av en mänsklig hand i årtionden, det såg mycket besynnerligt ut.
Uppe på bergets norra spetts så såg jag Gravtjärnet där nere i norr omgivet av branta klippor och åt öster så var det en makalös utsikt ut över Stortjärnen och skogslandskapet, det var en karg klippig miljö av klippor och förvridna torrtallar här uppe ovanför stupen, lite som Sörknatten nere i Dalsland, fast i miniatyr, naturen påminner om att Dalslandsgränsen endast ligger ca 100 meter väster ut.
Jag gick ner emot Gravtjärnet, som ligger i en djup sänka, djupt där nere vid några gamla tallar så hade man rensat upp efter bäverns härjningar ett antal år tidigare, jag följde den norra stranden mot nordost till ett naturvärdesområde norr om Svarttjärnet, det var en brant med stort inslag av gamla tallar, några ganska grova 55 cm i diameter i brösthöjd, säkert 250 år gamla med pansarbark, den här skogen kommer troligen att bli metertjock om ett par hundra år.
Jag gick norr ut över berget emot Gaterudsmossen där myrvidderna öppnade sig, en perfekt plats för orrspel och tjäder, det smattrade i träden av en tjädertupp som med sin tunga kropp lyfte likt en helikopter mellan träden, jag närmade mig platsen där den lyft och fick se att den plockat småsten i en rotvälta till sin muskelmage som skall mala de sega tallbarren, fåglar har som bekant inga tänder, så de behöver stenar för att mala födan i magen.
Norr om mossen finns en stor nyckelbiotop med gamla tallöverståndare och granar runtomkring, några har fallit och bildar näring till naturens nedbrytare, jag undersökte inte hela biotopen utan vände tillbaka emot bilen, men först tog jag en sväng till Svanholmsmossen där jag först kom fram till en tjärn med några gamla tallar och en sumpskog med en hel del björkar, levande och döda, här såg jag även att tuvullen blommade, ett tecken på att orrspelen snart börjar på allvar, den sista avgörande kampen om hönorna.
Jag gick tillbaka till Svarttjärnet där jag såg en timmerstuga, och i den miljön så skulle man nästan kunna förvänta sig att en ”mountain man” skulle dyka upp, eller varför inte en svärandes värmlänning med vadmalsbyxor, slokhatt och älgskinnsjacka, kanske mer exotiskt än den amerikanska varianten.
Jag gick tillbaka ungefär samma väg som jag kom.
Det blev en fin vandring på drygt en mil och en höjdskillnad på 130 meter, i ett starkt kuperat mosaiklandskap med skog, berglandskap och tjärnar, rekommenderas starkt, en fin utflykt.


Långfredag 4 april 2020.

Karta över Gaterudsfjällen

  gaterudsfjällen
gaterudsfjällen
naturskog

 

gaterudsfjällen häxkvast gran
tjäderspillning gravtjärnet jaktstuga
naturskog gaterudsfjällen

 

häxkvast gran naturskog

 

torraka gaterudsfjällen gaterudsfjällen
hällmark gaterudsfjällen
skogstjärn gaterudsfjällen naturvårdsgallring