Pilso
Lördagen den 29 januari 2011, åkte jag till Glaskogens södra del och strax utanför reservatet finns en nyckelbiotop som Bergvik Skog AB äger. Det är den mest naturskogslika skogen i området, med furor som är 250 år gamla, en riktig trollskog, där tjädern spelar på våren. Få känner till området, och det finns inga stigar som leder dit. Nyckelbiotopen Pilso är 23 ha stort.

En helt fantastisk skog, som borde bli naturreservat!

 

 

 

 

 

 

 

 

Karta Pilso.

Nyckelbiotopen längst ner på kartan är tyvärr avverkad av Bergvik Skog AB, så det finns inga garantier att Pilso får vara kvar.

 

 

 

Glaskogen på årets näst mörkaste dag!
Eftersom världen inte gick under i går så tog jag mig en tur till de södra delarna på Glaskogen.
Några vargspår såg jag inte längs skogsvägarna och inte heller på promenaden till Pilso, som kanske är den finaste tall-naturskogen i Arvika kommun. En vargflock behöver ett område på ca 100 000 ha, så det är inte så konstigt om man inte får se något.
Vandringen till naturskogen ”Pilso”, var ganska tuff i snöskorna. Snödjupet var 55 cm, och i branterna så tuggade det bara när jag försökte ta mig upp på berget, så Jag fick gå på skrå och i sicksack uppför sluttningarna. Men det var värt besväret, för de knotiga, nästan 300-åriga tallarna var bulliga av vit snö, och såg ut som troll med vit luva.
Nedför gick det bättre och nu är en slinga upptrampad för eventuella kommande turer. Det var lite väl mörkt för fotograferingen och det hela blev inte bättre av att det laddade upp för snö, det var bitande sur kallt uppe på berget, och trädstammarna var gråa av frost.
lördag den 22 december 2012.

 

 


Misslyckat tjäderspel på Glaskogen.
I går kapade jag och klöv vinterved, men på eftermiddagen åkte jag till Glaskogenområdet, vid Pilso som gränsar till reservatet. Pilso är en potentiell spelplats för tjäder, som dessutom har vacker bakgrund till fåglarna. Jag krängde på mig den 26 kg tunga packningen och vandrade upp till berget där traktens vackraste tallnaturskog finns, med furor i 250-300 årsåldern, med tillplattade kronor, betade av barrätande tjädrar i sekler. Skogen här uppe är det vildaste man kan upptäcka i området kring Glaskogen, med alla stora rovdjur, en vargflock med 8 vargar, lodjur, en björn och en järv. För att undvika besök i kamouflagetältet, eller för att känna mig säkrare, så lade jag en bråte med kullfallna träd och grankvistar runt tältet.  Jag gick in tidigt i tältet och väntade på att tjädrarna skulle flyga in på kvällen, men de kom inte, kanske berodde det på att två älgar promenerade 100 meter från tältet, jag kunde höra hur de makade sig fram och tillbaka i timmar. Under natten så hörde jag ugglor, bland annat en kattuggla nära gömslet och en hökuggla som lät som en väckarklocka som höll mig vaken halva natten, dessutom så hörde jag ett tassande en bit från tältet, men vad det var vet jag inte.
På morgonen, tidigt så hörde jag småfåglarnas sång i symfonier, med många olika röster, från alla håll, när solen sakta steg över horisonten, ljuset var magiskt, mättat och gyllengult när de förvridna trädstammarna framträdde ur mörkret, och orrarna spelade en stund nere på myren, men tjädern uteblev, det blev inget tjäderspel, och orsaken till detta vet jag inte, men jag skyller det hela på älgarna som gick där hela kvällen.
Tjädern kan trötta ut en fotograf, jag har själv aldrig lyckats fota ett tjäderspel, och har hört att det kan ta en vecka av flyttande, av gömsle innan man får den önskade bilden i fotoalbumet, så om det blir något nytt försök vet jag inte, kanske skall jag hålla mig till orrarna framöver i alla fall, eller bege mig norr över, till de riktigt stora skogarna.
söndag den 27 april 2014.