Tjärnberget


Jag åkte till Korpberget i Mölnbacka där jag parkerade för att vandra väster ut till naturreservatet Tjärnberget.
Jag vandrade så att jag skulle passera nyckelbiotoper, naturvårdsavtal och en skyddsbiotop.
Först gick jag igenom ett naturvårdsavtalsområde med en hel del björk och asp och en riktigt fin nyckelbiotop, där jag fick syn på en nästan orädd ekorre, det var lite mörkt i skogen så bilden blev inte riktigt skarp, men ekorren ser nästan nyfiken ut på bilden.
Skyddsbiotopen på 4 ha var en riktigt fin upplevelse, här fanns riktigt grova och resliga granar i en sänka nedanför en liten brant, den breda sänkan hade genomsilad sluttande mark som var riktigt näringsrik, för här växte det stora bestånd av kabbeleka mitt i skogen, gyllengula bland det gröna, jag försökte få en fin bild när det sög och sörplade under min vänstra fot som försvann i djupet, tyckte att marken såg fast ut med sin växtlighet.
När jag just skulle lämna biotopen så såg jag ett rävgryt, för det liknade mer ett räv än grävlingsgryt.
Nu gick jag först igenom en ungskog och gick längs en hyggeskant innan jag kom in i naturreservatet Tjärnberget, här är skogen gigantisk, kanske så är det här som Sveriges högsta gran och tall finns? Jag vet inte var de finns men det är i trakterna kring Mölnbacka och det här är en god kandidat Artikel SVT.
Jag gick igenom den vilda klippiga skogen tills jag kom fram till ett gigantiskt träd med en omkrets i brösthöjd på hela 270 cm = 86 cm i diameter, jag trodde att det var en tall först, men konstaterade lite överraskad att det var en lärk, ett lärkträd ute i skogen, men jag är inte i Ryssland, men blev lite tveksam när jag såg ännu fler lärkträd, men det kändes mer naturligt än de inplanterade contortatallarna som hör hemma i på en annan kontinent.
Jag blickade ut över ett område med hassel, en skog av hassel utan stora träd, här satte jag mig för att fika, för det var riktigt vackert med den skira grönskan, nästan som ädellövskogarna i söder.
Branten var riktigt besvärlig att vandra i, det tog tid för varje meter av kliv under och över kullfallna jätteträd och uppför och nerför mindre branter, så jag började bli trött i benen och insåg att jag inte skulle njuta om jag gick ner till Myggbotjärnen och upp igen, så jag gick sakta upp genom sluttningen för att kunna hålla höjden tillbaka till bilen.
Jag gick igenom ett område med mycket grova lärkträd, och granarna där nere emot tjärnen var höga, men det får eventuellt bli en annan tur från motsatt håll, i kanten av reservatet så hade lärkträden föryngrat sig på ett hygge och jag kände på de mjuka, skirt gröna barren, inte alls som våra vanliga stickiga barr av gran och tall. Jag såg även ett grävlinggryt i det här området, lite grisigare än runt rävgrytet.
Vägen tillbaka så följde jag höjdryggen på Tjärnberget ner till Korpberget och passerade ett gigantiskt hygge, en helt annan natur, men förståeligt med tanke på det ekonomiska värdet, naturen tycks dock repa sig bättre i den kalkrika jorden, örter trivs på hyggena, på ett ovanligt sätt, nästan ängsartat.
Tillbaka till bilen så såg jag att den mödosamma turen var på 4 Km med en höjdskillnad på 84 meter, jag var lite utpumpad så när en bil passerade så antar jag att det måste ha varit en syn.

Min vandring GPS


torsdag den 21 maj 2020.

Karta till området

  lärkträd
gryt
tjärnberget

 

 

tjärnberget tjärnberget
lärk föryngring tjärnberget tjärnberget
tjärnberget tjärnberget

 

lärktäd tjärnberget tjärnberget

 

 

Bilder från Nyckelbiotop, skyddsbiotop och naturvårdsavtalsområde öster om Naturreservatet.

Här finns även Natura 2000 området Korpberget, en skyddsbiotop.

skyddsbiotop ekorre
korpberget gryt