Västanvik

Västanvik Naturreservat, en naturskogspärla endast 7 Km från Torsby Centrum.
I dag åkte jag till det nybildade reservatet 7 Km sydväst om Torsby City, ett kanske relativt okänt område som ger en vildmarkskänsla av oanade mått.

Jag åkte upp till Torsby på morgonen, nedre Fryken var nästan fri från is och flyttfåglarna vilade i vikarna under sin färd norr ut, men i övre Fryken norr om Sunne så var vattnet fortfarande fruset, men med vårvärmens hjälp så tinar den snabbt och kommer att vara borta på ett par dagar. Antagligen så är det mängder med fåglar, bland annat sångsvanar i sjön Björken strax NO om Sunne, men jag hann inte med ett besök denna gång.
Uppe vid Torsby så tog jag av till vänster i rondellen mot Lekvattnet och lite senare tog jag av emot Gräsmark, jag fortsatte några km tills jag kom fram till infarten till gården Reito. På sommaren så finns det antagligen bättre skogsbilvägar upp till reservatet ifrån Torsby, men nu är allt bommat, så även den vägen jag tog.
Jag plockade på mig snöskorna och vandrade på skaren som låg som en yta på den ca 40 cm djupa snön, vid den nedre förfallna stugan och den övre som var i bättre skick så tog jag några bilder, denna finngård måste ha legat mycket vackert tidigt på 1900-talet, med utsikt söderut.
Nu vandrade jag upp emot berget på skogsbilvägen, den totala höjdskillnaden denna dag var 134 meter, så det var lite halvsegt även om skaren höll bra. Landskapet präglades av enorma skogsplantager runt vägen, men vid en bäck längre upp så fanns det en fin nyckelbiotop, även om den inte var särskilt stor, den stod som en liten naturskogsdunge i en jätteplantage. Längst upp strax ovanför vändplanen så tog ett stort hygge vid, utsikten var fin, men naturen skövlad, den grova skogen utanför reservatet har fallit. Uppe vid Resmyren så kom jag in i en fin nyckelbiotop på Bergvik Skogs ägor, totalt så har bolaget drygt 50 hektar nyckelbiotop i anslutning till reservatet Västanvik som är 47 ha, och med alla myrmarker så blir det ett relativt stort vildmarksområde om man bortser från kraftledningen som delar området på mitten, lite synd men ingen katastrof om man vänder kameran åt rätt håll. För det mesta så syns den inte alls.
Jag gick igenom nyckelbiotopen norr ut samtidigt som jag njöt av ljudet av orrspelet vid norra byxtjärnen, skogen var gammal och fylld med tjäderspillning, men tyvärr så skrämde det klapprande ljudet från mina snöskor bort allt levande, så jag fick inte uppleva åsynen av vare sig tjäder eller orre, även om jag hörde dem spela av och till en bit in på förmiddagen.
På norrsidan av tjärnen så började reservatets knotiga tallar visa sina silhuetter, magiskt förvridna martallar säkert mellan 200–300 år gamla ibland angripna av den allt mer sällsynta talltickan. Skogen i den intrångsskyddade privatägda skogen är i det närmaste unik för trakten, man får åka bil länge för att hitta något liknande, åtminstone till Hovfjället eller Vimyren.
Här kände jag samhörigheten med ursprunglig natur så som naturen kan gestalta sig när den får stå orörd under mansåldrar, jag satte mig ner och njöt av stillheten ätandes en ostsmörgås med te, till ljudet av en tjäder ett par hundra meter bort.
Nu vandrade jag vidare i den mest orörda delen av området fram till kroktjärn där smältvattnet hade börjat skapa höljor av kristallklart vatten, det började nu bli allt mer svårvandrat då skaren allt oftare brast under mina fötter, med tunga steg vandrade jag vidare igenom landskapet tills jag kom fram till Långtjärnen och kraftledningen, med blicken vänd åt rätt håll så var det endast vildmark, men åt andra hållet så blev det ett industriellt intryck, dock inte lika störande som vindkraftverk, det här är ett av de höjdområden (ca 400 meter över havet) som måste skonas, liksom Björnhöjden lite längre söder ut, Fryksdalhöjden däremot har inte samma naturkvalitéer så där kan det få stå några.
Jag gjorde nu en stor lov igenom Bergvik Skogs stora nyckelbiotoper öster om kraftledningen, det var en stor myrmosaik med fina höjdvariationer en fin skog att vandra i även om den till största delen inte är lika gammal som den i reservatet, men den har stora naturvärden och upplevelsevärden för friluftslivet, så vi får hoppas att den får stå kvar, man vet aldrig hur det kommer att gå med skog som saknar permanent lagligt skydd. Nyckelbiotoperna är de sista resterna av orörd och artrik natur som finns kvar, resten är i princip skogsplantager. Jag fortsatte promenaden och där fanns några riktiga pärlor, men vandringen blev allt tyngre snöskorna sjönk igenom och förde snö med sig upp på ovansidan, det var som att vandra i sirap 100 meter och sedan vila.
Jag kom fram till Södra Byxtjärnen där jag fotograferade några fina vyer som man kan få när man vänder blicken ifrån kraftledningen. Jag sneddade sedan åt samma håll som jag kommit ifrån och gick samma väg tillbaka i 40 cm djup sirap, när jag kom fram till bilen så hade jag vandrat 9,5 km men det kändes som det dubbla i benen.

lördag den 14 april 2018.

Mer information Länsstyrelsen.

Karta/Map Skogsstyrelsen

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

Min vandring GPS