Bergs Gård

Bergsklätt är ett av våra mest välbesökta reservat, som har en mycket varierande natur, allt från odlingslandskapets alla karaktärer, till strandzoner, med vindskydd och urskogsliknade partier. Det är inte helt skyddat från mänskliga ingrepp utan snarare ett utmärkt exempel på hur varierad och estetisk naturen kan bli om den sköts med hänsyn.

2008-09-28

Läs mer: Länsstyrelsen

Karta/Map Skogsstyrelsen

En tur till bergs klätt.

På eftermiddagen i dag så åkte jag till Bergs Klätt där vitsipporna blommar för fullt den här tiden, nötkreaturen har ännu inte släppts ut på de översvämmade strandängarna där gäss och tranor vandrar obehindrat.
Jag försökte gå upp till klätten, men det gick inte att gå dit, jag ville inte riskera att få en torrgran i huvudet, hela skogen har dött av barkborren, och nu verkar lövskogen ta över i ett allt varmare klimat, det fanns en hel del skogslind, hassel och ek.
Inne i skogen så fick jag se järpe och rådjur och på strandängarna tranor gäss och vadarfåglar, samt en tornfalk som spanade på byten.
Det var en hel del folk som gick och satt och åt picknick i omgivningarna, lederna är välskötta och huvudleden är handikappanpassad.
Fredag den 3 maj.

En kvällstur till Bergs klätt.

I eftermiddag åkte jag till Bergs klätt naturreservat väster om Arvika, som förmodligen är kommunens mest populära reservat om man bortser från Glaskogen.
Reservatet är handikappanpassat till en stor del, förutom slingorna som går upp på klätten.
Det är välskötta leder i ett otroligt varierat landskap, jag gick ut på de betade hagmarkerna som har en fin flora från tiden då det var slåtterängar, här gör otrolig kossornas betande enorma naturvårdsnytta, utan dem så skulle hagmarken, de fågelrika strandängarna och den betade strandskogen inte kunna behålla sina arter.
Jag gick upp på klätten, först igenom en grov granskog som längre upp hade stora angrepp av barkborre, så en led var avstängd på grund av risken för fallande träd. I detta område så hade jättebalsamin etablerat sig med riktigt stora bestånd, det är en vacker växt som prydde marken, men det är en invasiv art som lätt tar över, så jag rapporterade till både Länsstyrelsen och artportalen.
Uppe bland bronsåldersrösena där den knotiga tallskogen står är utsikten ut över Glavsfjorden betagande, en trolsk miljö som känns gammal.
Jag fortsatte motsols igenom reservatet längs sjön och igenom lummiga lövskogar och öppna fält, det blev en riktigt fin kvällspromenad.

Jag klagade lite på ökade materialpriser till en lastbilschaffis som levererade virke till vårt snickeri under veckan, och han sa att om vi får en ny regering så kanske priserna minskar, jag sa inget, men orsaken till prisökningarna är att Ryssland och Ukraina har försett Västeuropa med billigt virke och skrivmaterial de senaste 30 åren, orsaken är kriget och inte vilken regering vi har.
Nu är kärnkraften populär igen, att öka produktionen av kärnkraftsel är kanske ett bra sätt att skjuta problemen till kommande generationer, men jag vet inte.
Tillgången på uran lär räcka i 100 år om vi har samma världsförbrukning som idag, med vattenkylda reaktorer, men om vi skall ersätta kol och olja och kanske tiodubbla kärnkraften i världen så räcker uranet enbart 10 år. Man hoppas på fjärde generationen, vilket låter bra, men det är en komplicerad högtemperatursteknik som inte har används i stor skala och man måste upparbeta bränslet i koncentrerad syra under hög temperatur och kraftig strålning, förhoppningen är då att uranet skall räcka i tusentals år, men jag tvivlar.
Vindkraft är bra, men man måste undvika värdefulla naturområden och vildmarker.

Onsdag 31 augusti 2022

På vägen till Järnskogsfjället så fick jag se att det låg fina dimbankar över Bergs gård, så jag kunde bara inte låta bli att fånga det magiska ögonblicket.
Jag parkerade på parkeringen där det redan stod en bil, området är välbesökt och populärt bland Arvikaborna.
Det var lite dimma, men inte så mycket som jag hade trott, men det dröjde inte länge innan dimbankarna flöt in över det sjönära reservatet och dolde landskapet med en fuktig kall luft, lätt att andas, solen bröt igenom ibland och strålarna spelade med dimmornas virvlar som om älvor dansade på strandängarna, det var vackert och stilla och fler besökare gick på vandringsleden och fick uppleva skådespelet, själv gick jag ute på ängarna och i hagmarkerna bland hällar och stenar, för att få bra bilder.

söndag den 13 oktober 2019.

Jag åkte förbi Bergs Klätt naturreservat där jag tog några bilder av den vackra naturen i sin bästa höstskrud, det är ett välbesökt och handikappanpassat reservat som troligen är det mest populära reservatet i Arvika kommun om man bortser ifrån Glaskogen, det var redan flera bilar där och många tar tydligen en morgonrunda med hunden på lederna i området.

Det kan nämnas att det var rekordvarmt idag ca 18 grader i skuggan.
söndag den 14 oktober 2018.

Vitsipporna på Bergs klätt.
I dag åkte jag till Arvikatraktens mest besökta naturreservat, Glaskogen borträknat.

Bergs klätt har de flesta naturtyperna som förekommer i trakten, det enda som saknas är myrmark, och denna dag började jag min vandring vid parkeringen där det stod ett 20 tal bilar, här finns sedan 2012 ett handikappanpassat utedass och även delar av vandringsleden är anpassad till funktionshindrade förutom svårare terräng (jag har själv inte varit här efter förändringen).
Jag kröp under elstängslet där kossorna från det blivande Arvikabygdens mejeri betar artikel VF, mjölken kommer att kunna köpas med början till hösten. På sluttningen ner emot Glafsfjorden växte det redan violer i betesmarkerna och längre ner på strandängarna fanns det en hel del betande gäss, även rördrommen ”tutade” nere vid vassen. Sedan gick jag upp till lövskogen, bestående av en hel del alar och hassel där ett hav av vitsippor närmast bländade ögonen med sin rena vita färg, antalet blommor var enormt, jag träffade på en hel del folk när jag gick längs leden och på den grusade vägen så fotograferade jag några gäss som betade och fick se några sportfiskare dra gäddor i vassen, kanske får det bli en båttur för egen del till helgen.
Längre ut på udden finns det en helt sagolik betad alsumpskog av grova dimensioner utanför lederna, här får man närmast intrycket av hur naturen kan ha sett ut då visenter betade stenålderns vildmarker. Nu drog jag mig upp i sluttningen, igenom en urskogsartad granskog, utanför leden och förbi några bronsåldersrösen och upp till tallhällmarkerna där 250 åriga knotiga tallar med pansarbark växer på klätten där det är en riktigt bra utsikt ut över Glafsfjorden. Nu var det dags att vandra tillbaka till bilen först ner igenom grov granskog och sedan vitsippslunden och sist över det vidöppna jordbrukslandskapet.

Kristihimmelsfärdsdagen 5 maj 2016.

Kvällspromenad på Bergsklätt Naturreservat.
Jag tog mig en tur till Bergs gård för att se på vitsipporna, som blommar där just nu. Det var vackert väder i början, med det blev molnigt längre fram på kvällen.
Ytterligare tre bilar fanns på parkeringen till detta populära reservat, som är Arvika kommuns mest varierande och vackraste reservat, och då räknar jag med Glaskogen.
Vid strandängen hörde jag Rördromen, en fågelart som lyckats få fäste här, rördromen har ett mycket underligt läte, som det inte går att ta fel på.
Tisdagen den 24 april 2012.

Här kan ni hitta, och se på historiska kartor över hela Sverige! http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html

1641

1752

1896

2009

I dag Nyårsafton 2009, tog jag en snabbsväng till Bergs gård och gick upp på klätten.

Det var vindstilla och minus 15 grader i luften, vandringsleden var upptrampad längs sjön, och landskapet var pudrat av fluffig snö. Solen sken med sitt släpljus, fast det var mitt på dagen, den står lågt så här års. Jag hade bara ett par timmar på mig, innan solen gick ner igen, och den tiden räckte inte riktigt till, för när jag stod uppe på klätten så började den redan sänka sig ner mot horisonten. Jag mötte ett äldre par med hund och gick förbi ett yngre par som grillade, under tiden som jag knallade runt med mina snöskor, med kamerastativet på axeln. Bergsgård är ett välbesökt reservat, men jag var den enda som hade vandrat upp till klätten, så snön låg orörd, med undantag från att rådjur och en räv, hade perforerat snötäcket med sina spår.