Höstfärger på Hovfjället.
Hovfjället är inte enbart en skidanläggning utan är även ett relativt stort naturreservat där vissa delar är skyddade, och där finns fina vandringsleder som gör vildmarken där uppe lättåtkomlig till skillnad från exempelvis Danshalllsmyrarna.
Jag vandrade både på vandringslederna och fritt i skogen.
Först gick jag till Vargmossen där den mest urskogslika skogen finns och på vägen så fick jag se ett orrspel med 7 tuppar som förde ett härligt bubblande läte på Femtjärnsmyren.
Dimmorna låg fortfarande täta över vissa delar av landskapet och molnen lättade först sent på eftermiddagen då det blev växlande molnighet, solen lyste ofta upp skogens gula och röda blad i orange nyanser.
På eftermiddagen gick jag till Råkullsberget där det är starkt vildmarkspräglat med gammal skog i branterna, den sällsynta lunglaven klädde rönnarnas stammar likt gröna salladsblad, här stannade jag för att äta och njuta av utsikten.
När jag var tillbaka till skidanläggningen så passade jag på att gå upp till tornet vid liften där det är utsikt i alla väderstreck.
En lyckad höstvandring på 1,1 mil.

Fredagen den 30 september 2022.

Påväg emot en kall vinter.
Om en månad så går mitt treåriga elavtal ut, jag har 60 öre/kWh inklusive moms på Fortum.
Nu kommer elkostnaden att bli åtminstone fem gånger så hög.
Det innebär att jag förutom att stänga av övervåningen, även stänger av hallen där jag ställer kylskåpet i ett kallutrymme, duschar varannan eller var tredje dag, värmer diskvattnet på braskaminen, byter ut vissa lampor, tvättar mer sällan i full tvättmaskin på 40 grader.
Dessutom så blir det nya fönsterremsor på innanfönstren från 1800-talet på nedervåningen, och växthus-bubbelplast i ramar som jag kan sätta i vissa fönster när det är extra kallt. Jag har 21 fönster (tvåglas) och 135 m2 på en person, det är lite mycket mitt i vintern, det kan bli mer än halva lönen när det blir som kallast.
Jag får inte använda elvärme som extra värme när det är 20 minusgrader, utan får stänga in mig i vardagsrummet där jag även sover vanligtvis, även kontoret på glasverandan kommer jag att flytta ner till vardagsrummet.
Nu blir det energisnålt på riktigt, även om jag normalt eldar med ved.

Förmodligen så tar jag även extrajob.

onsdag den 28 september 2022.

Hygge längs järnvägen.
Under ett par dagar så har man huggit en bred gata längs järnvägen 140 meter från bostaden, kanske är det en förberedelse för att bygga den planerade mötesstationen i Myrom.
Grannarna får järnvägen bakom huset när man genar i kurvan, ett stup ca 10 meter från gräsmattan, med några höga granar som "skydd", hoppas att de fick bra betalt för värdeminskningen av huset. Själv lär jag klara mig ganska bra och hoppas att man inte bygger för nära den bortre ängen så att invasiva arter kan sprida sig från banvallen.
Det var full aktivitet med skogsmaskiner och en av katterna blev borta ett tag, men kom tillbaka tack och lov.

Tisdag den 20 september 2022.

Höstvandring på Glaskogen

I går åkte jag till Glaskogen tidigt på morgonen när älvorna dansade i dimmorna.
Jag åkte till Tithöjden söder om Gängene och vandrade upp på Tithöjden där det växer en slags ängsflora med ängsvädd och liljekonvalj mm i den glesa ungskogen.
Nu gick jag ner förbi Tithöjdstorpets ruiner och ner till Holmtjärnen som var belyst av den strilande morgonsolen, jag gick upp på brantens krön och blickade ut över Glaskogen norr ut, det var en fin utsikt här uppe.
Jag gick förbi vindskyddet och följde sedan bäcken till Kotjärnen där man har sparat en bård av gammal skog, här var det riktigt vackert, så jag stannade en stund för att äta frukost i mossan.
När jag ätit så gick jag ut på Store mosse och gick ner till nyckelbiotopen vid Mossvattnet där det stod resliga furor, nu vände jag norr ut emot Rödvattshöjden och skrämde upp en tjäder i en mycket gammal tallskog med knotiga tallar, här var det riktigt vackert så jag rastade en stund för att insupa stämningen i en av de största och viktigaste nyckelbiotoperna på Glaskogen, med relativt orörd skog, med grova furor, säkert någon 250 åring.
Lite längre öster ut så kom jag fram till ett kalhygge, det är synd att man inte kan spara större sammanhängande områden av gammal skog i reservatet.
Här fann jag även en lunglavsbeklädd asp som fallit i hyggeskanten.
Vid Rödvattsmossen så gick jag åt nordväst emot Falldrågens vilda branter med gammal skog och nere i ravinen så gick jag väster ut emot Holmtjärnen där jag rastade och åt bullar och kexchoklad vid stranden, i en vild natur.
Nu följde jag vandringsleden söder ut till Holmtjärnskojan där jag stannade en stund för att solen skulle bryta fram när jag fotograferade branten och sedan gick jag tillbaka till bilen.

Det blev en fin tur på 11 kilometer och en totalhöjd på 85 meter i mycket kuperad terräng.
Den svarta linjen på kartan är vandringsleden och den blåa linjen är en upplevelserik vandring utanför leden, eller off trail som man säger nu för tiden.

Måndag den 19 september.

Karta, Naturvårdsverket

Potatisen upptagen.

I dag tog jag upp den sista potatisen, det blev 370 kg totalt.
Det är en ganska kraftig återväxt på ängen i år och vissa blommor har börjat blomma om, bland annat smörboll och kärrspira mm.

Nu blir det valvaka i kväll, det skall bli intressant att följa, själv så förtidsröstade jag på fredag.
Jag ser valet främst från naturvårdshållet och då blir det lite begränsat vilka partier man kan rösta på tyvärr, så det blev miljöpartiet även om jag inte håller med om allt. En gång i tiden så röstade jag på alliansen, men det var på den tiden då man skyddade stora skogsområden i Norra Värmland med hjälp av statlig utbytesmark, men nu vet jag inte riktigt vart man är påväg, skogsägarna skall värnas mer än utrotningshotade arter, nyckelbiotoper och naturreservat skall avregistreras/upphävas, strandskyddet skall upphävas och om SD blir störst så skall vi inte plåga oss själva för att rädda klimatet mm. Framtida generationer kommer att fördöma oss.

Jag önskar att Moderaterna får en identitetskris och blir blågröna som en turkos fjällsjö till nästa val, men det är förmodligen bara ett önsketänkande, även om jag en gång hörde Ulf Kristersson svamla något om att skydda mer skog för några år sedan i TV men det har han säkert förträngt. Dessutom så önskar jag att Ebba Busch besöker Nordens Ark och diskuterar lite naturvård och utrotningshotade arter med kunnigt folk. Men jag vet inte hur man skall övertyga Åkesson om att skydda mer natur.

söndag den 11 september 2022.

Ovan Kalhygge Glaskogens Naturreservat 2016.

Visserligen så är det skillnad på ett kalhygge i Sverige jämfört med Brasilien som nämns i DI, men inte kan det vara bra för naturen när man kalhugger Svensk naturskog/kontinuitetsskog?
Begränsningar av skogsbruket är naturligtvis ogynnsamt för skogsindustrin och tillväxten i ekonomin.

Potatisupptagning.
På eftermiddagarna så har jag tagit upp potatis på halva potatislandet, det som är King Edvard.
Den andra halvan med carolus eko får stå ytterligare ett par veckor då den blasten fortfarande är grön och frisk.
Det brukar bli mellan 300–350 kg totalt.

Nu har kommunstyrelsen i Torsby sagt nej till vindkraft på Ripfjället, vilket jag tycker är bra då det ligger i anslutning till en av de högsta koncentrationerna av vildmarksreservat och reservat under bildande i Värmland, nu hoppas jag bara att det blir nej även på Dalasidan. Artikel SR Värmland.
Jag är inte helt emot vindkraft, men man måste stoppa vindkraftsparker i de områden som har stor andel värdefull vildmarksnatur, det finns andra områden som jag tycker är OK.

Jag läste en bra artikel i DN idag om kärnkraft där professor Arne Kaijser på KTH är kritisk till storskalig kärnkraft. Själv så tycker jag att kärnkraft främst skall användas i samband med forskning, man kan gärna hålla i gång några reaktorer i världen, men jag ser det inte som en långsiktig förnuftig lösning på världens energibehov, som bör minska. Partikelfysik var ett av mina specialintressen för 30 år sedan när jag pluggade kemi på gymnasiet, men jag är ändå ingen förespråkare för storskalig kärnkraft.

Vi får se vad resultatet i valet blir, men jag är lite orolig för att partier som vill exploatera naturen och skogen hårdare för att öka den ekonomiska tillväxten vinner valet. Det är många människor som vill ha det bra nu på bekostnad av kommande generationer.

Därför har flera partier fel om kalhyggen, artikel Dagens Nyheter

tisdag den 6 september 2022.

En kvällstur till Bergs klätt.

I eftermiddag åkte jag till Bergs klätt naturreservat väster om Arvika, som förmodligen är kommunens mest populära reservat om man bortser från Glaskogen.
Reservatet är handikappanpassat till en stor del, förutom slingorna som går upp på klätten.
Det är välskötta leder i ett otroligt varierat landskap, jag gick ut på de betade hagmarkerna som har en fin flora från tiden då det var slåtterängar, här gör otrolig kossornas betande enorma naturvårdsnytta, utan dem så skulle hagmarken, de fågelrika strandängarna och den betade strandskogen inte kunna behålla sina arter.
Jag gick upp på klätten, först igenom en grov granskog som längre upp hade stora angrepp av barkborre, så en led var avstängd på grund av risken för fallande träd. I detta område så hade jättebalsamin etablerat sig med riktigt stora bestånd, det är en vacker växt som prydde marken, men det är en invasiv art som lätt tar över, så jag rapporterade till både Länsstyrelsen och artportalen.
Uppe bland bronsåldersrösena där den knotiga tallskogen står är utsikten ut över Glavsfjorden betagande, en trolsk miljö som känns gammal.
Jag fortsatte motsols igenom reservatet längs sjön och igenom lummiga lövskogar och öppna fält, det blev en riktigt fin kvällspromenad.

Jag klagade lite på ökade materialpriser till en lastbilschaffis som levererade virke till vårt snickeri under veckan, och han sa att om vi får en ny regering så kanske priserna minskar, jag sa inget, men orsaken till prisökningarna är att Ryssland och Ukraina har försett Västeuropa med billigt virke och skrivmaterial de senaste 30 åren, orsaken är kriget och inte vilken regering vi har.
Nu är kärnkraften populär igen, att öka produktionen av kärnkraftsel är kanske ett bra sätt att skjuta problemen till kommande generationer, men jag vet inte.
Tillgången på uran lär räcka i 100 år om vi har samma världsförbrukning som idag, med vattenkylda reaktorer, men om vi skall ersätta kol och olja och kanske tiodubbla kärnkraften i världen så räcker uranet enbart 10 år. Man hoppas på fjärde generationen, vilket låter bra, men det är en komplicerad högtemperatursteknik som inte har används i stor skala och man måste upparbeta bränslet i koncentrerad syra under hög temperatur och kraftig strålning, förhoppningen är då att uranet skall räcka i tusentals år, men jag tvivlar.
Vindkraft är bra, men man måste undvika värdefulla naturområden och vildmarker.

Onsdag 31 augusti.

Ytterligare en kvällstur på Värmeln.
Vid 16 tiden så åkte jag ut på sjön, först så ägnade jag mig åt lite trolling men fick ingen fisk, några kanotister var ute samtidigt, det såg rofyllt ut.
Senare så metade jag ett par timmar, men det var nästan helt dött och jag fick endast tre abborrar, det börjar bli lite sent på säsongen. En vattenskoter åkte runt och sprutade upp vatten som glittrade i dagens sista solstrålar i solnedgången och det var dags att sluta fiska.
Tillbaka vid bilen så fick jag se att ena framhjulet var tomt, jag försökte pumpa i luft, hoppades på att det var ventilen, men kunde konstatera att det var punktering, så jag fick byta till reservdäcket.
Jag brukar alltid ställa bilen uppe vid vägen för att jag hade inbrott i den för många år sedan då de tog bilstereon. Det är egentligen ingen bra plats att ha båt, jag måste ta med mig allt hem.
Under åren så har jag förlorat en agnhåv, ankare, bensintank och en trehästars motor, samt att man bröt i sönder aktern när man försökte stjäla en 25 hästars motor värd 1500 kr. Jag polisanmälde stölderna för många herrans år sedan, men har sedan dess tagit med mig allt hem varje gång, vilket är lite slitsamt.

fredag den 26 augusti 2022.

En kvällstur på Värmeln.
I går åkte jag ut på Värmeln, det var en vacker kväll med lite ovanliga moln och ett halofenomen runt solen.
Det nappade som bäst mellan 18–19 och jag fick sex abborrar med en totalvikt på 550 gram, en perfekt kvällsmiddag att dela med katterna, Vilda är som tokig i abborre.
Jag trollade även med den lilla fyrtaktaren men fick ingen gädda.
I dag lagade jag en tand på Folktandvården som jag har haft känning av ett tag, en lagning satt lös och tanden hade spruckit, men som tur var så gick inte sprickan så djupt. Jag har inte många lagningar, någonstans mellan fem och tio totalt.
tisdag den 23 augusti 2022.

Dags att hamla.
Nu är slåttern över, endast ett par mindre ytor kvar att räfsa, så nu är det dags att hamla.
Hemma så har jag 12 hamlade träd och 7 träd som ännu inte är tillräckligt stora, dessutom så beskär jag vissa av hasselbuskarna.
Det gäller att få en stor åldersspridning så att det ständigt kommer nya träd som ersätter de gamla, för ett par stycken har redan dött genom åren.
Jag hamlade sex stycken under helgen, varav ett par hade väntat några år för länge så att grenarna var lite väl tjocka.
Själv så har jag valt en metod där jag sparar ett grenverk som jag hamlar, då är man lite garderad för att överlevnaden blir lite bättre jämfört med om man bara sparar en stump, men då har jag även några björkar och rönn som är extra känsliga.
De ser lite spretiga ut efter hamling, anledningen till att man sparar några grenar vid hamling är att trädet då lättare överlever, men de grenarna tar jag bort nästa år när trädet har skjutit massa små grenar.

Jag läste i Dagens Nyheter att 99% av Sveriges befolkning skulle dö av svält vid ett kärnvapenkrig, det skulle innebära en befolkning på 100 000 i landet och endast 300 personer i Arvika kommun.
Skrämmande läsning, men jag har varnat förr och har alltid uppmanat till ett totalförbud för kärnvapen.
söndag den 21 augusti 2022.

En tur till naturskogarna i norra Glaskogen.

En tur till naturskogarna i norra Glaskogen.
I dag åkte jag till parkeringen vid Greåna och gick vandringsleden öster ut och passerade Övre Greåna, de första ca 1,7 kilometrarna domineras av lättvandrad ungskog, det är gamla kalhyggen sedan 70–80 talen.
Uppe vid basthöjden så börjar nyckelbiotoperna här blev naturen vildare, det är branter vid Basthögdstjärnet med en fin sumpskog nere vid tjärnen där stranden täcks av mattor med vattenklöver.
Jag gick vidare i nyckelbiotoperna där jag såg spår av både varg och lodjur en vinter för några år sedan, det är ganska få som går den här leden på Glaskogen så de vilda djuren kan vandra ganska ostört.
På Basthögdstjärnets östra sida så finns det en samling med ganska stora klippor och vägen ner till Stora abborrtjärnet domineras av en trolsk gammal granskog med skäggbeklädda grenar, här var det ganska svalt i den tryckande högsommarvärmen.
Väl nere vid Stora Abborrtjärnet så var miljön riktigt fin med näckrosor och den giftiga sprängörten i strandkanten. Här är det ett vacker beläget vindskydd med utedass där jag stannade en stund för att äta mina två ostsmörgåsar, men varför hamnar alltid alla ostskivor på den ena smörgåsen?
Nu gick jag en längre runda utanför vandringsleden, för nordöst om tjärnen så finns det en nyckelbiotop som skall bli skyddad, ett reservat i reservatet, för tyvärr så är endast ett par procent av skogen skyddad i ”Glaskogens Naturreservat”. Det var en vild skog, mest gammal granskog med visst inslag av gamla tallöverståndare. Jag fortsatte åt nordöst ner igenom en ungskog ner till en bäck där jag svalkade mig, här fick jag även se en tjäderhona som blev skrämd.
I samma riktning så gick jag uppför berget igenom en gammal nyckelbiotop med ett virrvarr av döda granar och här hittade jag ullticka på en granlåga och lunglav på en asp. Längre upp på berget så fanns det inslag av äldre tallar, några enstaka med tillplattad krona. Jag gick fram till den vilda branten väster om Floxen och satte mig för att äta en kexchoklad och spanade ut över Älgsjön och skogslandskapet där nere.
Vägen ner till Floxen var brant och trixigt men där fanns det spännande miljöer, med skogslind och hassel bland klipporna nere vid bäcken.
Jag gick runt Floxen där marken var sumpig längs stränderna och följde bäcken söder ut emot skogsbilvägen och vandringsleden, men den här sträckan var bitvis besvärlig att gå med ungskog och sly, men här fanns även fina sumpskogsmiljöer med fräkenväxter på marken som påminde om fräkenskogar som täckte planeten för ca 300 miljoner år sedan.
Nu gick jag vandringsleden väster ut främst genom ungskogar och hyggen och fick se att man tyvärr hade avverkat en skog med naturvärden mellan lilla och stora Abborrtjärnen.
Nu gick jag samma väg tillbaka, på kartan nedan visar jag rundan jag tog, den var på 12,6 km och med en total höjdskillnad på 140 meter, men då gick jag uppför berget två gånger. I stort sett så gick jag vandringsleden med små avstickare, men gjorde en extra runda, blå linje.

Lördag 13 augusti 2022

Karta

Karta länk

En semesterdag på Värmeln.
I dag så solade jag i skuggan och badade på förmiddagen och fiskade upp två abborrar vid middagstiden, det började nappa men det kom en båt och åkte förbi som troligen skrämde bort fisken, men jag fick skylla mig själv då jag satt på en djupgrynna nära sjöleden.
Det var en fin dag, en fin båttur, men nu i augusti så passar det bäst med fisketurer på kvällen strax innan solen går ner, men då tar jag den lilla fyrtaktaren.
När jag skulle lasta ur båten så började jag tala med ett par tyska ungdomar i kanot, eller rättare sagt så frågade de om jag hade fått någon fisk, men att försöka använda en ringrostig engelska är inte lätt, jag förstår det mesta på engelska och tyska, men att hitta ord och tala är svårt.
Jag sa att jag hade fått två abbôrrer i alle fall, på värmländska och höll upp en fisk och då sa den ena bass och jag gjorde tummen upp.

fredag den 12 augusti 2022.

Att hålla koll på en 1,5 årig honkatt.

Äventyrslystnaden blev tydligen stor för ”Vilda” igår då hon inte kom tillbaka från ett äventyr hos grannarna en halv km bort.
Mina katter går ofta bort till grannarna då de inte gärna rör sig hemma runt huset på grund av en närgången räv, troligen så är det ett gryt i närheten även i år, rådjurskiden försvann snabbt, men jag vet inte om det var räven eller lodjuret som höll till hemma på skogen i vintras.
Hur som helst så vill jag att de kommer in på kvällen, men jag känner mig lite överdrivet överbeskyddande ibland.

torsdag den 11 augusti 2022.

En morgonpromenad i svampskogen.
Jag gick en runda upp på Mötterudshöjden för att plocka lite kantareller och för att få uppleva lite skogsmiljö. Det var mycket vatten i skogen, alla våtmarker var fyllda till brädden och kvarnbäcken brusade kraftfullt.
Nu har jag räfsat ihop det mesta runt huset, och slog den bortre ängen i förrgår, endast ett par mindre steniga rabbar är kvar att slå med lie.
I går kom ett gäng ungdomar med fyrhjulingar och spann lös med ett par cm djupa spår i vägen som följd, och katterna blev vettskrämda, så kan det bli när hormonstinna ynglingar vill bevisa vem som är herre på täppan, ”störst varst och bäst”.

tisdag den 9 augusti 2022.

Regnslåtter.
I går och i förrgår så har jag främst ägnat mig åt slåtter, jag har slagit åkerrenarna runt dammen och dikena framför huset och den steniga delen i skogsbrynet under björkarna och större delen av de bortre ängarna.
Nu har jag endast lite att slå när gräset har torkat upp och en hel del att räfsa bort om ett par dagar, men jag hoppas på torrt och soligt väder.
Jag ryckte upp en gammal axelskada igår när jag skulle stänga dörren till uthuset, det brukar gå över på ett par dagar, så nu blir det vila idag.

fredag den 5 augusti 2022.

Potatis, äpplen och hasselnötter.
Sommarens omväxlande väder med mycket regn och sol om vart annat verkar ge bra skörd.
Jag gick en runda runt huset, mycket är slaget och jag räfsade bort lite hö i går, men mycket återstår och ängsslåttern fortsätter i morgon.
Som vanligt så blir det deltidssemester, jag målade lite på ett bord igår, men för det mesta så är det ledigt, logistiken måste gå ihop.
Jag läste en bra artikel i DN om den svenska skogen.
Naturskyddsföreningen hörde av sig förra veckan och ville att jag skulle engagera mig i skogsgruppen där jag var aktiv på 90-talet, men jag vet vad mycket tid det tar av fritiden om man skall åstadkomma något och dessutom konflikten med markägare som blir sura/förbannade om man vill skydda deras skog, de borde ha rätt till bra ersättning när det skyddade överstiger 5–10 % av marken de äger. Jag gjorde en liten samanställning över artrika skogar där skogsgruppen kan hitta och lära sig arterna, mer än så kan jag inte göra.

Lördag den 30 juli 2022.

Historisk nederbörd.
Man brukar säga att efter regn kommer solsken, men nu blev det tvärt om, för igår så var det solsken och 32 grader i skuggan och idag så har det nu sent på eftermiddagen kommit 78 mm regn.
Det började med ett åskoväder vid fyratiden på morgonen, som fortsatte mer eller mindre oavbrutet till halv tio på förmiddagen, sedan regnade det utan åska fram till halv två på eftermiddagen.
Troligen så blir det över 80 mm regn på ett dygn.
Jag stannade hemma i åskovädret och vilade och skall måla en möbel i morgon.

PS! totalt kom det 90 mm, jag kontrollerade även med vattenmängden i en hink/ytan på hinkens öppning.

fredag den 22 juli 2022.

PS! på måndag så kom det ytterligare 22 mm regn

Temperaturen är 24 grader inne och 32 grader ute.

Det har varit en svettig dag då jag har räfsat ihop och forslat bort höet på ängsvallen.
Även igår räfsade jag, jag har visserligen en hövändare till hjälp, men jag måste ändå räfsa upp allt för hand. För några år sedan så hade jag en balpress, men när höet blev allt kortare på den magra ängsvallen så gick det inte att binda ihop längre, men artrikedomen har ökat.
Den större delen av ängen är inte slagen, liksom dikena och nästa vecka så blir det en hel del arbete i snickeriverkstaden då vädret skall bli lite sämre.
Det är varmt ute, till och med katterna flämtar i värmen, de som brukar gilla varmt väder, men nu är de inne och väntar på den annalkande åskan och regnet.

torsdag den 21 juli 2022.

Punktering på hövändaren.
I går så slog jag ängsvallen och en liten del av ängen, de större delarna där jag kan använda hövändaren, men så på ett av de sista varven så blev det punktering på ena hjulet, jag tyckte att det började gå lite tungt att dra.
På måndag så får jag lämna in det till däckverkstaden, men jag funderar eventuellt att provisoriskt tillverka ett trähjul i plywood, för det är viktigt att höet får torka innan regnet kommer på torsdag.
Jag har inga djur så jag lägger det på komposten som jag har till täckodlingen av potatislandet.
Varje år så slår jag vallen först och de frodigaste artfattigare partierna av ängen och den artrikaste sist, och jag har en månad på mig till mitten av augusti.

lördag den 16 juli 2022.

En tur till Lillådalens Naturreservat och Fulufjället.
På söndag och måndag var jag uppe i Norra Dalarna för att vandra i fjällurskogarna.

Söndag den 10 juli åkte jag upp till Lillådalen i Norra Dalarna för att uppleva ett av de största sammanhängande skyddade vildmarksområdena i den delen av Sverige. Lillådalens Naturreservat hänger samman med Fulufjällets naturreservat, Drevfjällen, Blocktjärnsåsen och ett par avdra mindre reservat, dessutom på den norska sidan Fulufjellet nasjonalpark, Drevdalen naturreservat och Kvisleflået.
Hela vildmarksområdet med urskogar, myrmarker, sjöar, fjäll och åar är på hela 90 337 ha

Jag åkte till Erik-Knutsåsen, utkikskullen med ett lågt torn med utsikt åt alla håll, det var till en början mest mulet väder där solen ibland lyste upp delar av horisonten.
Jag gick en runda runt berget och fotograferade den gamla naturskogen och fick ibland vänta länge innan solen bröt igenom och gav effektfulla kontraster.
En stund så hade jag sällskap av ett par lavskrikor, men lyckades inte fotografera dem, även en falk flög runt och landade i en grantopp.
Det var en fin kväll.
På måndagen åkte jag till vandringsleden till Gammelvallen, det var en liten parkering där jag parkerade bilen och började vandra på den fina stigen, skogen var en kontinuitetsskog med enstaka gamla träd, lätt att vandra i och relativt orörd sedan hästens tid.
Jag kom fram till Fulubågan där det var en bro med dåliga brädor, så jag balanserade över de bärande stockarna, längs stranden växte det fjällkvanne. Väl framme vid Gammelvallen så gick jag söder ut för att kontrollera den andra bron, men valde att gå över myren öster ut där jag hittade kung karls spira och andra växter som torde ha gynnats av slåtter och bete på vallen förr i tiden, här bubblade det även upp vatten ut en underjordisk källa.
Jag följde myrmarkerna öster ut längs ån och när myrvidderna i Fulufjällets Nationalpark öppnade sig så gick jag snett upp emot Gammelvallsåsen, en fågel hade byggt bo i en fjällbjörk, tydligen så var den tillräckligt grov. Här fanns det gott om grova gamla tallar, förvridna av ålder, silverfuror var bevuxna med varglav och vid myrmarkerna norr om åsen så växte det en riktigt trolsk gammal tallskog, med fin utsikt över fjällandskapet, här stannade jag en stund för att njuta och äta.
Nu gick jag upp emot Storbäcksåsen där fjällbjörkarna blev alltmer dominerande, ett par korsnäbbar bråkade i en tall när jag vände blicken emot Fulufjället, det var dit jag skulle gå, ner till Storbäcken där Storkölens vidder öppnade sig, än en gång tog jag en paus och vädrade fötterna och bytte strumpor, ett sätt att minska risken för skavsår.
Jag tog en runda in i urskogen på Fulufjället innan jag gick väster ut över myrlandskapet med myrholmar och små vattensamlingar, man kan knappast kalla dem tjärn.
Ju längre väster ut desto äldre blev tallarna, några riktigt grova och flera hundra år gamla och utsikten väster ut emot de norska fjällen var magnifik, så det var bara att stanna och njuta igen.
Nu gick jag ungefär samma väg tillbaka till bilen men valde att gå genom granskogen på Gammelvallsåsens västsluttning.

Information Lillådalen, Länsstyrelsen

Redigeras! bilder och text skall justeras
Det blev drygt 500 bilder att sortera.

tisdag den 12 juli 2022.

Snart är det ängsslåtter.
Om en vecka så skall jag i gång med att slå ängarna, så nu är det lite förberedelser, med att slipa liar och slåtterbalk mm.
Det är fortfarande viss blomsterprakt, även om det mest prunkande har försvunnit på en vecka, det är en kort period runt midsommar då det är som vackrast.

Potatisen frodas i solskenet efter allt regn, och dessutom så är jag mer noga med rensningen i år då Putin och den sydeuropeiska torkan driver upp matpriserna.

Jag läste lite i en artikel om kärnvapenkrigets konsekvenser, lite ny forskning som har sammanställts, man får hoppas att aldrig kärnvapen kommer att användas på vårt levande klot igen, men galna makthavare och rena olyckshändelser gör att jag hoppas att de avvecklas för all framtid, men det är svårt i våra tider.
Artikel American Geophysical Union (AGU)

lördag den 9 juli 2022.