En tur till Tandövala
I dag så gjorde jag mitt fjärde besök i Tandövala som är ett helt unikt naturskogsområde med varder och sätrar som torde ha blivit en Nationalpark om det hade legat 20 mil söder ut. Tandövala och Nysundberget är ett 3511+342= 3853 ha stort naturreservat skyddat från allt skogsbruk och sakar helt skogsbilvägar vilket är unikt.
Berget har aldrig kalhuggits, även om man har bedrivit skogsbruk med häst på 1800 talet.
När jag kom fram så möttes jag av ett stort hygge på 26 ha som hänger ihop med en rad av hyggen ca 3,6 km långt område, där ett hygge är 30 ha och 1,4 km långt och det största 64 ha, en krigszon med en markberred yta, det här området var vuxen skog förra gången jag var här.
Väl uppe i reservatet så möttes jag av naturskogens träd, en helt annan levande natur, kontrasten var slående, jag började njuta av min vandring bland granar och åldriga tallöverståndare, fågelkvittret ökade och vid forsande bäckar glittrade vattnet i gläntorna, jag antar att det är det här som stressade storstadsmänniskor kallar skogsbad.
Jag gick upp till Vardsätern där de ålderdomliga byggnaderna flyttade mig tillbaka till en tid då skogarna sköttes av hästar i ett väglöst land och där de mest avlägsna delarna fick förbli urskog, här fyllde jag på min plunta i säterns källa.
Uppe på Tandövarden såg jag Trysilfjällen och Sälenfjällen i norr ännu täckta med snölegor och i övriga riktningar naturskogslandskapet i det stora reservatet, en enorm frihetskänsla där horisonten avslöjade att vi lever på en klotformad planet i ett tomt universum, en planet att vårda med omsorg.
Jag vandrade vidare bland tallar som var i 300–500 års åldern, upp över berg och ner i dalsänkor med granskogar som närmade sig urskogstilståndet, där lukten av doftskinn fyllde luften, finns det en mer angenäm doft av urskog?
Mångfalden var stor och naturupplevelsen mycket givande tills jag åter kom ner i hyggeslandskapet, med sin sargade natur, man kan se horisonten där nästan endast bergstopparna har skyddad skog som man kan se som mörka fläckar i ungskogarna.
Man kan undra om den typen av kalhyggesbruk kan vara bra för klimatet eller den biologiska mångfalden, men likt de flesta jag känner så blir man lätt avtrubbad när man rör sig i hyggeslandskapet som har blivit det normala landskapet och där urskogen har blivit exotisk i stället för normal.
Det blev en vanding på 1,4 mil med en höjdskillnad på 341 m i starkt kuperad terräng.

Söndag den 4 juni 2023

Klippiga bergen i Koppom.
Idag åkte jag till ett av de mäktigaste naturreservaten i Västra Värmland, Skutan i Koppom, Saxebyn.
Jag parkerade på en liten parkering vid Nässjöbacken och vandrade pilgrimsleden norr ut, jag tror att man skall följa de röda snitslarna, men stigen är dåligt märkt och få människor går här uppe i lodjurets marker.
Skutan är mycket kuperat och mest stiglöst land i den mest otillgängliga ravinartade vilda naturen man kan hitta i våra trakter, inget reservat för en söndagspromenad, men mycket sevärt för de som vill se det vildaste och se en av traktens finaste utsikter.
Jag gick en runda medsols, blå linje fram till branten ovanför gårdarna Backen och Ängen här är det riktigt fin utsikt och jag stannade ett tag för att njuta, sedan gick jag till Igeltjärnet där bävern har härjat och gick sedan söder ut genom ravinen över en skogsäng av kabbelekor, ner till Styggedalen där det finns klippblock stora som hus, den trolskaste miljön i Västra Värmland, det finns små grottor under klipporna.
Sedan gick jag ner till bilen, det blev en promenad på 7,4 km som kändes som två mil i benen, höjdskillnaden var 133 meter men vertikal distans 668 m.
Sevärt och man borde göra en ny vandringsled.

Redigerad text och fler bilder kommer i morgon kväll

Lördag (Pingstafton) den 27 maj 2023

Fiskelycka och havsörn på Värmeln.
I dag åkte jag ut på Värmeln för att fiska, det började med lite otur, eftersom jag fick åka hem för att hämta en fogsvans för att såga av en björk som låg över kanalen vid Oxbron och sedan så dröjde det innan jag fick start på båtmotorn med gammal bensin, jag hade den lilla fyrtaktaren idag.
Sedan hade jag en fin dag på sjön, jag fick en gädda på 850 g, men de var svårfångade eftersom leken fortfarande pågick.
När jag var påväg tillbaka hemåt så fick jag se en mäktig havsörn segla i skyn, och två lärkfalkar, så jag ångrade lite att jag inte hade med det stora objektivet, men vilken upplevelse!

Det är stressigt i snickeriverkstaden just nu, mycket som skall bli klart innan semestern, men trots det så jobbade jag lite extra hos THs denna vecka. Hoppas att det kommer beställningar på stolar som är lättare att hantera än skåpmöbler mm.

fredag den 19 maj 2023.

En lugn dag.
Efter sovmorgon så hägnade jag in den delen av ängen där det blommar mer än 1000 brudsporrar, detta för att inte rådjuren skall äta upp dem.
Det är fint väder och jag funderade först på att fiska i Värmeln men det skall börja blåsa vid middagstid och då blir det ingen njutning.
Det märks att det är lågkonjunktur, och jag hoppas på att inte bli arbetslös framåt hösten, det blir visserligen lite extrajobb hos TH:s men man vet inte hur konjunkturen utvecklas.
Jag såg i Arvika Nyheter att Ingesund sökte lärare i trähantverk på deltid, men då skall man ha lärarbehörighet, och dessutom så kom den förre läraren fram till mig på Gammelvala och tyckte att mitt gesällprov i bildhuggeri såg ut som plast och skakade på huvudet, så det är ingen idé. Dagens hantverk är lite grövre och har en annan typ av yta, det är lite som att jämföra barockmusik med jass eller death metal, jag är nästan helt insnöad på det klassiska, och idag så är vi endast en handfull personer i Sverige som har mästarbrevet, det finns inte längre någon marknad.
Resten av dagen skall jag vila, jag har slitit en hel del på sista tiden.

söndag den 14 maj 2023.

Grönskan kommer, våren är här.
I morse tog jag en promenad hemma på backarna, nu blommar vitsipporna och de första gullvivorna, jag såg även aurorafjärilar flyga runt.

lördag den 13 maj 2023.

Glaskogen, Lenungen söder ut.

Idag åkte jag till Lenungen på Glaskogen, jag kunde inte parkera uppe i byn, utan det finns möjlighet att parkera längs vägen nere i backen, se karta.
Nu genade jag till vandringsleden söder ut och gick igenom gamla igenväxta inägor med mycket lövträd och avvek från leden strax söder om kraftledningen och kom in i en riktigt fin naturskog inne i en nyckelbiotop som var en myrmosaik.
Nere vid Nolamossen så glittrade en vattenspegel på mossen, lite för liten att kalla en tjärn, men ändå en vattensamling och snart var jag inne på vandringsleden igen.
Snart kom jag fram till Mosserud där det fortfarande fanns en liten öppen yta från odlingsmarken där det stod ett torp för 50 år sedan, naturen tar snabbt tillbaka markerna när den inte odlas, för stora aspar och granar har återerövrat den största delen av inägorna.
Det var lite sly vid torpet, men det blev snabbt bättre när jag gick ner emot Stora Fågelmossen där Södra Abbortjärnens vatten speglade de gamla furorna i strandkanten, här var det fina klippor där jag satte mig för att njuta av en smörgås när kniporna flög i väg, kanske blev de mer störda av min närvaro än vadarfåglarna.
Här var det lugnt och stilla här skulle man kunna sitta länge.
Nu gick jag vidare över ett hygge där två ormvråkar seglade ovanför i sin jakt på föda och ner till Stora Kvarntjärn där en bäck brusade i en ovanligt vild miljö med kullfallna träd.
Jag gick upp på berget mot Svaletjärnet där det var små raviner och gamla granar och tallar, det var lite synd att man nyligen hade gjort ett hygge norr om nyckelbiotopen.
Nu vände jag hemåt och följde vandringsleden hela vägen till Lenungen, men valde den här gången att gå vägen genom byn.
Det blev en riktigt fin promenad på drygt 1,2 mil och en behaglig nivåskillnad på bara 47 meter, det är mycket lättvandrat längs leden. Jag gick den blåa linjen på kartan.

söndag den 7 maj 2023.

Potatis i jorden.
I dag så har jag satt potatis, först sprider jag ut en halv 25 kg säck med  ProMagna 11-5-18 på 200 m2, sedan fräser jag med jordfräsen och kupplogar, sedan sätter jag potatisen och krattar över dem och slutligen så täcker jag över med fjolårshö som ger mull i jorden nästa år.
Tyvärr så har jag inte tillgång till naturgödsel.
Nu börjar vitsipporna och backskärvfrö börjat blomma på ängen.

lördag den 6 maj 2023.

Sköna maj välkommen!
I dag tar jag det lite lugnt och igår så krattade jag löv och mossa i trädgården.
Det har snöat en del under dagen och jag kan knappt förstå att jag brukar sätta potatis den här tiden, våren är kall och sen, ungefär som när jag växte upp på 70-talet, men i Sydeuropa så är det varmt och allt torkar upp och skogarna går upp i rök, tills endast en öken återstår om 100 år.
Nej nu skall jag inte vara så negativ, det gäller att bara blunda och skratta, när kriget härjar i Europa och miljöpolitiken rustas ner i Sverige på ett sätt som aldrig förr, de sista naturskogarna försvinner och slåtterängar får växa igen när miljöbudgeten halveras (nästan som under Bolsonaros fyra år i Brasilien), hårda prioriteringar förutom att världen satsar alltmer pengar och resurser på att förbereda sig för ett riktigt stort krig.
När jag blundar och skrattar ser allt ljust ut igen och snön ligger vit utanför medan rådjuren betar på kullen.

Söndagen den 1 maj 2023.

Vårsysslor.
Nu har jag finkluvit all ved och slängt in den i skjulet, så nu blir det varmt i stugan även nästa vinter och vintern som gick så gjorde jag besparingar genom att sänka elförbrukningen med 70% mot ett normalår.
Idag så har jag monterat av snökedjorna på traktorn och bytt till vägsladden som jag reparerade vägen med.
Dessutom så har jag krattat bort lite löv, fagning av ängen, samt har haft på sågspån av björk på potatislandet (det får inte vara barrspån eller ekspån).

Jag funderade lite på en dagstur till bergen i norra Värmland eller Tandövala , men såg att det skall bli 30-40 cm snö de närmaste dagarna och skulle man skada sig i vildmarken så blir det svårt att klara sig och man blir svår att hitta. Det blir finare dagar framöver.

Lördag den 22 april 2023.

Båten klar för sjösättning.
Idag vände jag på båten, men det var is kvar i kanalen vid Oxbron och nu väntar den på att sjunka ner i vattnet för en första tur på Värmeln.

fredag den 21 april 2023.

Höjd skatt för att stärka äganderätten i skogen.
För ett par dagar sedan så beslutade Högsta Domstolen att en markägare har rätt till ersättning när denne inte får kalhugga en skog med utrotningshotade arter.Artikel SVT, ytterligare artikel SVT
Det är bra att den som äger en skog har rätt till ersättning eftersom en mindre markägare annars kan mista hundra tusentals kronor då skogen annars blir värdelös när den inte får kalhuggas.
Regeringspartierna har strävat efter stärkt äganderätt och nu får de öppna plånboken, då kostnaden lågt räknat hamnar på 100 miljarder kronor och med nuvarande budget på ca 1 miljard om året för skydd av mark så lär det dröja 100 år innan vissa markägare kan få ersättning, kanske bör man höja budgeten till 15 miljarder om året?
Alternativet är att lokalt utrota utrotningshotade arter så att de till slut blir nationellt utrotade som Värmlandslaven mm. Mellanspetten är utrotad i Sverige och även den vitryggiga hackspetten skulle ha blivit utrotad om man inte hade återinplanterat och fött upp arten i burar, bilden på bombmurklan som finns på ett 20 tal områden i Värmland är mycket känslig för kalhyggesbruk.

Skog med vitryggsavtal, för att gynna självgallrad lövskog med insekter (hackspettsmat) Skogsvårdsstyrelsen info avtal

WWF om sänkt ambition i vårbudgeten. Regeringen sänker ersättningarna.

Det finns även en möjlighet att skydda sin skog frivilligt utan ersättning. En fin tanke att skänka hundratusentals kronor för att skydda naturen. Om en markägare vill skydda en granplantering frivillgt för att få ersättningsskog i stället så blir det konstigt, för så kan man väl inte mena?
Naturvårdsverket

tisdag den 18 april 2023.

Blylaven finns på två platser i Arvika kommun, den ena har naturvårdsverket köpt på Glaskogen och den andra lokalen (nyckelbiotop) hittade jag på 90-talet, och om man hugger ner den nyckelbiotopen och om något händer med den som finns på Glaskogen så är blylaven utrotad i Arvika Kommun.
På något sätt så behöver skyddade arter skyddas, med ersättning eller frivilligt.

Hemmafixar helg.
Nu börjar allt arbete som har legat i träda under vintern, jag fick grovkluven ved under veckan och jag har nu lött upp den gamla veden längst fram så att den nya hinner torka, man får aldrig elda med rå ved.
Idag röjde jag efter vägen och åkerkanten emot grannen/fastern och röjde även lite kring deras damm.
Fågelskådning har jag gjort på hemmaplan då ett par sångsvanar landade i min damm.

söndag den 16 april 2023.

Rundvandring på Fryksdalshöjden.

I dag tog jag mig en tur för att se hur vindkraftsparken växer fram, orrarna spelade i bakgrundssorlet och jag såg ett tiotal orrar flyga upp.
Även sångsvanarna flög över till Fryksdalen där nere, det var vackert väder och riktigt fint vid Fryksdalsmossen.
Man bör inte gå för nära kraftverken än, då arbetet inte är riktigt klart, men de är enormt stora och sevärda på ett par hundra meters avstånd.
Fryksdals höjden upp till Humsjön är förmodligen det lämpligaste stället att ha fler vindkraftverk, om man skonar resten av Västra Värmland. Det skulle kunna bli en gigantisk vindkraftspark, med tanke på att området helt saknar naturreservat och har endast ett fåtal nyckelbiotoper och knappt några boende. Kartlänk till området. En stor industripark i stället för flera små.
Ingreppen lokalt blir ganska stora och därför tycker jag att man skall undvika att industrialisera även vildmarksområdena i Norra Värmland och Glaskogen så att de genuina miljöerna kan få vara kvar.’
Men givet vis om vi kan rädda klimatet genom att bygga vindkraftverk så är förmodligen det bättre än att vi drivs emot en klimatkollaps.
Det lät en hel del när det började blåsa och det blev en del konstiga roterande skuggor i naturen, men på det hela taget så kanske det blir bra.

lördag den 8 april 2023.

Film

Vandring i Bjursjöhöjdens Naturreservat.
Reservatet ligger vid Glaskogens sydspets och jag parkerade vid Sjöängen vid Björnklammens nordvästra del och gick skogsbilvägen öster ut, på sommaren kan man komma närmare reservatet om man åker den oplogade vägen.
Jag gick fram till Kvarnviken vid bäcken där iskristallerna glittrade på morgonen och vandrade längs branten fram till torpet sundängen där jag gick uppför branten öster ut upp till reservatet.
Det var en naturskog med mycket grov tall som jag möttes av, vild och vacker, lite svårvandrad, men det blev bättre när jag kom upp till Sundhöjden där jag såg harspår i snön, här hade även älgarna sovit om natten.
Vid Karlsemossen så började skogen där man har gjort en naturvårdsbränning och jag gick genom skogen fram till Stora Sundhöjdtjärnet där det var mycket vackert, jag råkade trampa ner mig i tjärnkanten, så att jag fick byta ena strumpan, man skall alltid ha ett par extra i ryggsäcken.
Jag satte mig i solen för att äta smörgås och te innan jag gick vidare till Lilla Sundhöjdtjärnet, det var en fin naturskog längs vägen.
Nu genade jag öster ut emot Bjursjödolpan där man hade ringbarkat granar för att gynna stora aspar, jag såg en spårlöpa som påminde om vargspår, men i vårsolen vet man aldrig riktigt.
Branten norr ut var enastående, det var fin utsikt på sina håll och en skog med riktigt gamla tallar, när jag närmade mig Bjursjön så fick jag se fler stora hundliknande spår, två eller tre individer som hade gått på led genom skogen, kanske finns det en liten vargflock här uppe trots allt?
Tyvärr så hade jag ingen tumstock med mig, men spåren var ganska stora, men som sagt, vårsolen kan luras.
Det blev en fin vandring längs sjökanten åt nordväst, fram till skogsbilvägen, jag gick ner till vändplanen där jag gick ner till skyddsbiotopen vid Råtakaflyterna där det finns 200 åriga granar och betydligt äldre tallar i en bäckravin med fina vattenfall, det var en symfoni i isformationer här.
Nu gick jag tillbaka till bilen, och det blev en fin promenad på 1,1 mil och en höjdskillnad på 166 meter, uppfriskande i vårsolen, en tur rekommenderas.
Den blåa linjen på kartan är min vandring

PS! Jag fick senare bekräftat av Länsstyrelsen att det var vargspår.

Lördag 1 april

Karta

Det blir varma år 2024-2025.
Så förutspår jag vädret framöver, eftersom väderfenomenet El Nino är påväg tillbaka och att vi samtidigt närmar oss solfläcksmaximum, kanske når vi redan snart över 1,5 graders nivån, eftersom klimatförändringarna förstärker effekten.
Jag tog en promenad upp på Mötterudshöjden förbi hygget som inte har växt nämnvärt den senaste veckan då det har öst ner regn. Man har fortfarande inte huggit ner den naturskogsartade aspskogen som är kvar, men det är förmodligen enbart en tidsfråga.
Det är många hyggen och ungskog där uppe nu, den gamla bondskogen börjar försvinna, man blädar inte längre, kalhyggesmetoden dominerar.
Höjdpunkten var när jag gick igenom skyddsbiotopen vid Medskogstjärn, där kan man känna skogens själ.
söndag den 26 mars 2023.

Fortsätt kalka våra vattendrag.
Jag hörde på TV4 igår att vissa Länsstyrelser inte har tillräckligt med pengar för att kalka våra sjöar och vattendrag, anslagen är för små för att täcka kostnaden.
I slutet av 80-talet så hade jag ett specialarbete när jag pluggade kemi på gymnasiet som handlade om kalkning, jag tog bland annat vattenprover på Glaskogen och kommer ihåg att PH-värdet låg på 4,4 ibland, vilket är dödligt lågt för många arter, livlösa vatten var konsekvensen av att kolkraftverken i Tyskland och Polen inte hade rökgasrening förr i tiden.
Det lär dröja 100 år av kalkning innan naturen har återställt de ursprungliga PH-värdena. Sveriges vattenmiljö
Kalkning är nödvändigt.

Artikel TV4

söndag den 19 mars 2023.

Jag tog en liten promenad upp på Mötterudshöjden i dimman, det fanns spår av två älgar, en stor räv och grävling.
Rådjuren hade druckit vatten i Kvarnbäckens utlopp ur Kvarntjärnet där strömstararnabrukar hålla till.