Övrigt Blogg Nyheter


 

En tur till Ritamäki 7 torpsleden och Danshallsmyrarna-Særkilamp
I dag tog jag en dag kompledigt och åkte till Ritamäki där jag gick 7-torpsleden och följde riksgränsen norr ut tills jag kom in i det 1000 ha stora vildmarksområdet, med naturreservat på båda sidorna av gränsen.

Jag började min vandring nere vid sjön Lomsen och gick norr ut emot finngården Ritamäki, nere i dalen så hade inte björkarna vecklat ut sina löv, men uppe vid Ritamäki så hade det börjat grönska både i träden och på marken.
Vitsipporna blommade för fullt, liksom? och ängsviol, liljekonvaljerna kommer att blomma i tusental om en vecka.
Man hade renoverat ett uthus och hustaket på ett fullt godkänt sätt, man hade använt tätvuxen fura till timmerarbetet.
Jag gick vidare till övre delen av Ritamäkis ängsmarker och åt lite frukost, det är en riktigt fin utsikt här uppe.
Nu fortsatte jag sjutorpsleden norr ut förbi en husruin av gården Valli och vidare till gården Kissalamp vars inägor hade vuxit igen betydligt mer sedan jag sist besökte gården för kanske 20 år sedan, gården är i ett mycket dåligt skick, det är tråkigt att sådana hus förfaller, det borde ju kunna bli ett fint fritidshus.
Nu gick jag ner till riksgränsen vid tjärnen Kissalamp där det är enkelt att gå norr ut upp till Danshallsmyrarna och Særkilamp, riksgränsen fungerar som en gigantisk vandringsled.
Uppe vid Sorsamyren så finns det ett par små tjärnar där jag såg två tranor som spaterade, och en knipa som skrämdes när jag närmade mig, här blommade även roslingen? med sina rosa blommor, ännu ett vårtecken.
När jag kom fram till naturreservatet Danshallsmyrarna så gick jag åt nordöst igenom ett par fina nyckelbiotoper, den första hade gamla tallar med pansarbark uppe på ett litet berg, och nästa nyckelbiotop var en bäckravin med granskog och mycket grön mossa på marken. På vägen upp till myrmarkerna så såg jag en hel del brända torrakor som har stått där sedan den förödande skogsbranden på 1800-talet som utplånade en stor del av skogen.
När jag kom upp till myrmarkerna så öppnade sig landskapet, det är en frihetskänsla att se en obruten horisont i fjärran, jag gick norr ut upp på ett par bergknallar med mycket fin utsikt mot Norge, jag såg sjön Særgilamp där nere med sin blåa vattenspegel och jag tog sikte emot sjön.
På vägen ner emot Norge så passerade jag en stor silverfura, mäktig vid en bäck, här stannade jag för att fylla på vattenflaskorna, det är nödvändigt att dricka mycket i värmen när man gör en hård vandring.
Jag kom så småningom ner till Vesle Særkilampi där vattnet glittrade genom trädstammarna när jag vandrade ner till vattnet där jag kylde av huvudet lite. Nu följde jag den östra sidan norr ut och sedan genom en sumpskog med en ”heltäckningsmatta” med smaragdgrön björnmossa upp till tjärnen Bukkilampi som har en närmast urskogslik strandskog, åtminstone gammal för våra trakter.
Det var så vackert att jag stannade för att äta mina ostmackor och njöt i vårsolen när jag hörde Glassbilen? Nej det var göken jag hörde, enträget kokoade han i ett träd en bit bort, jag fick några foton av göken som ständigt stördes av en rival som gjorde utfall, något liknande har jag inte sett på så nära håll förut.
Jag gick väster ut emot tjärnen Særgilamp där stora klippblock närmast hindrade min promenad genom naturskogen, här var det mycket trolskt, och jag skulle inte förvåna mig om vargflockens lya finns under ett sådant klippblock, men här såg jag enbart en gammal vargspillning.
Det blåste kraftigt på den stora tjärnen och nu var det dags att gå tillbaka emot bilen, jag gick nu söder ut emot riksgränsen, den stora vandringsleden tillbaka till sjutorpsleden, men det var en bra bit att gå och ganska kuperat.
Framme vid sjutorpsleden så gick jag in i Norge, leden var mycket välskött och lättvandrad jämfört med den obanade terrängen, jag fortsatte fram till Lebiko som är en vacker fin gård, välskött med öppna inägor, det verkar nästan vara något slags hembygdsgård.
Jag satte mig ner på en stubbe bland vitsipporna och njöt av en kexchoklad och kallt vatten från gårdens källa, en riktigt fin plats.
Nu gick jag söder ut emot Österby där boningshuset och gräsmattorna var välskötta, men inägorna igenväxta, det lönar sig inte med jordbruk i dessa trakter, gårdens ägare satt i en stol och hunden gläfsande, det såg rofyllt ut.
Tillbaka in i Sverige så gick jag förbi Svartbäcken där husen och markerna runt omkring var riktigt välskötta, kanske en sommarstuga?
Nästan framme vid bilen så gick jag förbi den fina gården Lomstorp, men traktens finaste utsikt ut över sjön Lomsen, markerna är kuperade och öppna och gården i mycket bra skick.

 


Det blev en promenad på 18,9 km, eller närmare två mil, höjdskillnaden var totalt 182 meter, men det kändes mer då det är kuperat.
Mer text och bilder kommer i morgon kväll.


måndag den 16 maj 2022.

Gps KMZ

Gps KML

 

 

Ritamäki

   

 

Danshallsmyrarna-Særkilamp

 

   

 

 

Sjutorpsleden

     

 


 

Idag så har jag bytt rem till drivhjulen på den gamla reserv-slåtterbalken, det är ett mindre helvete att byta den remmen, det tog lite tid, men nu funkar maskinen.
Dessutom så har jag hägnat in den artrikaste delen av ängen och plockat med lite av varje, lagat mat mm, det blev spaghetti med sojabönsröra, en kvarleva från de sex år som jag var vegetarian i min ungdom.
Dessutom så hade jag besök av höken, troligen duvhökshanne, men sparvhökshonan är nästan lika stor så jag blev osäker.

Igår så lade jag i båten, kanske kan det bli någon vårgädda om någon vecka.

Skall staten eller markägarna inventera utrotningshotade arter i skogen?
Centern drev på för att sluta inventera nyckelbiotoper, så staten slutade inventera, men nu när markägarna själva måste bekosta eller utföra inventeringarna själva vid en avverkningsanmälan, då vill Centern och Moderaterna att staten skall ta över ansvaret igen, det blir billigast för markägarna och troligen mest korrekt.
Tillbaka till det som var bra?
Artikel Sveriges Radio.


lördag den 14 maj 2022.

 

 

 


 

Självhushålls-prepping
I dag sätter jag potatis, hälften King Edvard och hälften Carolus Eko.
Det brukar bli drygt 350 kg varje år och i år känns det nästan mer angeläget med ett krig i Europa.
Under andra världskriget var vi bättre rustade på landsbygden med självhushållning på varje mindre gård, även om de flesta inte var att betrakta som rena bönder så kunde man ofta ha mat för månader framöver i sina skafferier.
Under eftermiddagen så skall jag kratta ihop farorna och täcka över med hö, så att inte tranorna äter upp all potatis.


söndag den 8 maj 2022.

 

 

 

 


 

Mossa och aska.
I dag så har jag rivit bort lite mossa manuellt på den finaste delen av ängen, den delen där det växer flera hundra exemplar av brudsporre och gullvivor, samt arter som slåttergubbe, nattviol, jungfrulin, darrgräs, gullklöver, brunklöver, svartkämpar, fältgentiana, rödklint och diverse annat.
Jag river bort mossan och när den är borta så strör jag ut aska från veden som jag eldat under vintern, jag eldar nästan enbart med ved, så det blir en hel del i plåthinkarna.
Askan är bra för den hämmar mossan och gödslar med alla näringsämnen utom kväve, så de små ängsväxterna trivs och blir samtidigt inte utkonkurrerade av stora kväveälskande växter.
Kopparormen och diverse fjärilar har vaknat till liv igen, och ängen börjar få tillbaka sin gröna vårskrud, prydd av bestånd med vitsippor och backskärvfrön.


lördag den 7 maj 2022.

 

 

   




Tranorna är tillbaka.
Jag har arbetat hemma ett par dagar även denna vecka, eftersom det är bäst att snida ornament hemma i arbetsrummet på övervåningen, lugnt och bra ljusförhållanden, valnötsträd är mörkt och då måste det vara bra ljus för att se detaljerna.
Tranorna har börjat spatsera på ängarna och nere i myren, de brukar komma varje år.
Katterna får vara ute, men det är något dött djur nere vid järnvägen som drar till sig diverse rävar och korpar.
Jag måste försöka koppla bort tankarna på kriget i Ukraina och Natodebatten, för i natt så vaknade jag av en dröm, där vi var några personer som såg en raket på himmeln och vi sprang till ett skyddsrum, när dörren var stängd så blev det mörkt och allt skakade, hotet om kärnvapen skrämmer, man kan undra hur många laddningar som har siktet inställt på Sverige.


onsdag den 4 maj 2022.

 

 

 


 

Fagning och vårstädning.


Under helgen så har jag krattat mycket löv under träd och buskar på ängen och i trädgården, det är mycket att fixa med hemma just nu, men det passar bra eftersom naturen ännu inte har blivit så vacker av grönska att jag vill ta fototurer.
Det som är lite oroande är att det har kommit så lite nederbörd, det är torrt i markerna just nu.


söndag den 1 maj 2022

 

 


 

Den snurriga vindkraften.
Det är ingen idé att vara motståndare till vindkraft i ett visst område eftersom man då måste propagera för att det inte finns några klimatförändringar och att man kan förbränna hur mycket kol och olja som helst, att kärnkraft enbart har fördelar, samt att de miljömässiga konsekvenserna av vindkraft är mest miljöförstörande utan jämförelse mm. Diskussionerna på Facebook blir ibland helt absurda, olustiga och helknasiga.


Det blir så extremt att jag tappar lusten att fortsätta, kanske är det lika bra att jag låter vindkraftsparker förstöra fina naturområden.

Koldioxidutsläppen måste minska, men tyvärr så tror jag att de förnyelsebara energikällorna bäst passar glesbefolkade länder, och tyvärr så kommer inte världsbefolkningen acceptera sänkt materiell levnadsstandard, så jag tror lite pessimistiskt att utsläppen kommer att fortsätta att öka och att naturresurserna så småningom sinar, anpassningen kommer troligen att gå den hårda vägen i framtiden, naturen kommer att sätta gränserna på sitt sätt. som den gjorde med Mayariket mm.

Framtidens klimat Naturvårdsverket.

Earth Overshoot Day

Söndag den 1 maj 2022.

 

 


 

Vård av kantzoner
I dag röjde jag en sluttning bredvid ängen, jag sköter redan 1,5 ha som äng, varav 0,7 med bidrag, så jag har ingen anledning att utöka den mer.
Däremot så röjer jag årligen sluttningen med röjsåg och har planterat 26 hasselbuskar för att skapa en halvöppen hassellund i anslutning till ängen, för jag har märkt att bland annat den bruna gräsfjärilen trivs i närheten av skogsbrynen, och de fullvuxna hasselbuskarna på ängen.
Det lär dröja ca 20 år innan jag får se resultatet.

En av katterna var på rymmen under veckan, men jag hittade henne hos grannarna 250 meter från bostaden mitt i natten, jag vill helst inte ha dem ute på natten eftersom jag har sett spår av lodjur under vintern.
lördag den 23 april 2022.

 

 

 

 


 

Avverkning av en björk.


Idag så högg jag ner en björk som växte bredvid en lite oxel, jag rensade upp björken och kapade den i kubbar.
Det mesta blir ved, men jag skall testa att klyva några kvistfria kubbar för att svarva djupa skålar, de får ligga skuggigt och limmas i ändarna så att de inte spricker.


Skogsdebatten blir även den alltmer polariserad, och jag blir nästan lite tveksam till att registrera ovanliga arter i artportalen, många skogsägare hatar ovanliga sällsynta växter och fåglar som begränsar utnyttjandet av skogen och om de för skogsekosystemet livsviktiga nyckelbiotoperna får vara kvar om det blir en borgerlig regering, det vet man aldrig.
Som tur är så har vi fått lite fler starkt skyddade naturreservat de senare åren.

Moderaterna kämpar hårt för att sekretessbelägga eller radera det här för skogsbruket ”besvärliga” registret: Nyckelbiotoper Naturvårdsverket karta.

Jag har inget emot Moderater, men när det gäller skydd av natur………..så ligger fokus på ekonomi.... det är inte lönsamt att skydda.... besvärligt för markägare

Debatt Riksdagen


Långfredag den 15 april 2022.

 

 

 


 

Vintern är tillbaka.
Igår vaknade jag med ett genomsnittligt snötäcke på 12 cm, som blåst runt i drivor av vinden, drivorna har fått spännande lekfulla former och linjespel som lekte med solen senare på eftermiddagen.
Jag fick börja dagen med att ploga snö ca 600 meter enkel väg, traktorn behöver egentligen lite service men jag körde i alla fall.
I dag skall jag påsk-städa, skurgolv doftar gott av såpa.


lördag den 9 april 2022.

 

 

 


 

Vinterved.

I går kom vedleveransen med kluven ved, så nu skall jag finklyva vissa grövre bitar och slänga in i vedskjulet.
Förra helgen rensade jag lite runt huset och fick ihop lite mer ved som skall värma under nästa vinter.


När det gäller vindkraft så kan jag bara inte låta bli att bli lite förtvivlad när fina områden exploateras, det hjälper inte att jag är medveten om att det är ett storskaligt industriellt försök att minska koldioxidutsläppen.
Nere i Europa och även i Sverige så ställer man klimatet före naturvården, på ett sätt som kommer att få konsekvenser för våra sista vildmarker uppe i bergen.
Den uppfattningen, eller känslan kan man inte ändra på, även om jag skulle bli behandlad med ”persona non grata”, eller att folk skulle få uppfattningen att jag inte vill rädda klimatet till varje pris, på bekostnad av de sista vildmarkernas vidder, där örnarna får flyga i frihet.

Skydda skogen, Ore skogsrike

Remissvar vindkraft Koppången Naturskyddsföreningen


lördag den 2 april 2022.

 

Ps!
Jag är inte en total motståndare till vindkraft, men vildmarkerna med höga naturvärden måste sparas, till exempel från norra Värmland och längs hela fjällkedjan, som är en unik vildmark för Europa utanför Ryssland.
Ibland undrar jag om det inte vore bäst att totalt ödelägga ett större område i Västra Värmland för att koncentrera alla vindkraftverk på ett ställe, förslagsvis höjderna norr om Fryksdalshöjden, väster om Fryksdalen upp till Västerrottna, öster om Mangskog. Om man förstör hela det området för att spara resten av Västra värmland.

Karta.

Om 25 år så har vi kanske 10 000 – 15 000 vindkraftverk i Sverige fördelat på en yta av 2 % av landets yta, det motsvarar en vindkraftspark med en yta motsvarande hela Örebro län eller Skåne, samma storlek har Uppsala län och Kalmar län.
Det kommer att bli enorma förändringar i landskapet.

Om vi placerar vindkraftverken så långt bort från bebyggelsen som möjligt, så utplånar vi Vildmarken i stället.

För ett antal år sedan trodde jag att vi var påväg åt rätt håll, det blev fler och fler naturreservat, skogar och vildmark skyddades.
Och när vi väl har skyddat det viktigaste och vackraste så får vildmarkerna en inramning av 300 meter höga industritorn, och känslan är borta, som att bita i ett fint äpple med en rutten kärna, förvånad och besviken.

Vildmarkssjälen gråter, som att skära sönder en vacker tavla.

 


 

Eftermiddagstur till Nässjön.
Jag slutade lite tidigare idag och åkte till Nässjön som ligger ca 5 km från bostaden.
Det var endast tre sångsvanar i sjön som är en del av den på 1800-talet utdikade stora sjön Fåen i Brunskog, men det fanns även tranor, knipor och grågäss, samt kanadensare mm.
Sjön hade inte öppnat sig riktigt ännu, så fågellivet lär öka den närmsta tiden. Min mor växte upp ett par hundra meter från den sjön.


Torsdag den 24 mars 2022.

 

 

 

 

 


 

Fågelvandring vid Norra och Södra Hyn.
Idag åkte jag först till Södra Hyn och parkerade vid hembygdsgården vid Hynboholm, där finns vackra äldre byggnader och ett gammalt gravfält med stora enbuskar.
Det var ganska isigt på stigarna så jag använde de dubbade vinterkängorna, jag mötte en fågelskådare vars gångstil liknade en 90 årings på grund av halkan.
I fågeltornet diskuterades fåglar, huvudattraktionen var en vitbröstad gräsand, sångsvanarna hade gått på isen på morgonen men hade dragit vidare, och jag hittade senare 164 individer vid Norra Hyn.
Jag hade tänkt vandringsleden runt Södra Hyn, men den turen blir finare om någon månad.

söndag den 20 mars 2022.


Fler bilder kommer!

 

 

Bilder från Södra Hyn

 

Bilder från Norra Hyn

   

 


 

Vårröjning
I dag så röjde jag runt lite med motorsågen på förmiddagen och har sedan dragit bort lite ris mm.
Det är mycket is hemma just nu, det har aldrig varit de mängderna tidigare år, det liknar närmast en flod i diket från kallkällan och nedströms.
Det känns skönt att slita lite med kroppen och att inte höra om kriget på radio och Tv, just för stunden åtminstone. Hur kunde det bli så, stora mäktiga män som vill bli störst i världshistorien, Vladimir Putin verkar bli ett namn man kommer att komma ihåg mycket länge, till priset av ond bråd död och mycket mänskligt lidande.

lördag den 19 mars 2022.

 


 

Vindkraftmotståndet ökar.
Jag har sett på SVT att Arvika ibland tas som ett exempel där kommuner har stoppat den nödvändiga vindkraftsutbyggnaden.
Men man måste samtidigt vara medveten om att 300 meter höga vindkraftsindustrier har en mycket stor inverkan på naturen i vildmark och landsbygd.
Vindkraftsparken som blev stoppad i Stömne i Arvika skulle ha legat endast 5 km från Glaskogens Naturreservat och ca 8 km från det området vid Rödvattensberget som jag besökte förra helgen. Vindkraftsparken skulle ha dominerat landskapsbilden på Stora Gla, där alla turister paddlar i kanot på Glaskogen mm, helt felplacerad.
Vindkraft behövs, men samtidigt så får man inte industrialisera de delar av landskapet som är vackrast och biologiskt värdefulla.
Kommunerna måste få behålla sin vetorätt eftersom de ofta har störst kunskap om vilka områden som bör bevaras.
Klimatomställning är viktigt, men det får inte ske på bekostnad av exploaterad natur.


Artikel SVT

Ytterligare Artikel SVT


söndag den 13 mars 2022.

 

 


 

Rödvattensberget

Jag tog en tur till Rödvattensberget på Glaskogen.
Vägarna på Glaskogen är i gott skick, tjällossningen har inte börjat ännu.
Jag vandrade norr ut vid Gängene och upp på berget och uppe vid branten så vandrade jag lite bland de stora stenblocken, en spännande miljö som är svår att fånga på bild.
Nu vandrade jag öster ut ovanför stupet, där jag fick en fin utsikt åt söder, ut över skogslandskapet, här uppe i det skyddade området och nyckelbiotoperna så är skogen dominerad av gammal tallskog, och jag följde sluttningen norr ut emot Svarthagstjärnen där isen delvis var snötäckt och delvis bubblig och blank.
Isen började sjunga när solen nu började värma efter den kalla natten, jag kontrollerade så att isen var tillräckligt tjock, men den var förrädisk på sina håll, jag hade isdubbar för säkerhets skull när jag gick på ett lite tjockare parti för att kunna ta några bilder.
Det var vackert i skogskanten, tallarna speglade sina silhuetter mot den ljusa isen, här satte jag mig för att äta kexchoklad och dricka te.
Jag gick norr ut emot Nedre Flomyren och Rahästen där jag fick se att fågelfotografer hade satt upp två gömsletält i en tjäderskog och det var tydligen rätt ställe att sätta upp gömsle, för en tjädertupp smattrade upp och flög tungt och kraftfullt genom skogen som var trolsk.
Vid Flotjärnen så var isen svagare, så här vågade jag mig inte ut utan gick längs stranden väster ut emot vandringsleden.
Väl på vandringsleden så vandrade jag söder ut tillbaka emot bilen, men avvek ibland norr ut för att följa branterna som har fin utsikt nordväst ut mot Rödvattnet och Stora Gla och Glaskogens skogar.
Det är en synnerligen krum och gammal tallskog som står i bergsbranterna, miljön här andas hög ålder, trolska miljöer med spännande klippskrevor, jag stannade en stund på en vacker plats, för att äta mina ostsmörgåsar och dricka te, det var riktigt rofyllt, endast ett par patrullerande millitärplan störde det rofyllda för en stund, en påminnelse av det spända läget i världen denna vecka, men jag försökte slå bort de tankarna för att i stället ”skogsbada” i skogens rofyllda balja.
När jag närmade mig Svarthagstjärn så upptäckte jag att ett större område hade drabbats av barkborreangrepp, de flesta granarna hade dött, endast de mest tåliga och främst unga granar var fortfarande gröna.
Nu gick jag tillbaka till bilen.
Det var en riktigt fin dag, vackert väder och det blev en runda på 7,8 km med en höjdskillnad på 127 meter.


Söndag den 6 mars 2022.