Idag så blev det en vandring upp på Mötterudshöjden, skogsområdet är stort ca 29 kvadratkilometer där jag främst håller mig i den östra delen.
Jag gick genom den trolska skyddsbiotopen Meske och igenom Kyrkans nyckelbiotoper och upp till Malmbergen där det är en hel del impedimentskog med gammal tall, där växer den knotiga uråldriga Trôlltalla.
Det finns några smultronställen kvar, även om mycket har avverkats de senaste årtiondena, Malmbergen var tidigare tillräckligt fint för att bli ett fint stort naturreservat, men nu är det tyvärr lite sönderhugget.
Jag registrerade garnlav, sprängticka och vedticka till artportalen, det börjar bli viktigt att notera de sista platserna där de finns kvar.
Det blev en runda på 10,1 kilometer och en höjdskillnad på 124 meter.

I gårkväll så såg jag filmen Oppenheimer, som handlade om hur atombomben blev till, det största hotet mot mänskligheten.
Det är snart 80 år sedan kärnvapen användes i krig och hela tiden så har det funnits en mycket liten risk att de används i krig. Ett fullständigt kärnvapenkrig skulle innebära att 99% Sveriges befolkning skulle dö, främst i svält. Visst kan man kanske känna sig lite säkrare om man lever under ett kärnvapenparaply, åtminstone om kärnvapnen är i avskräckande syfte, men om kärnvapnen används så är civilisationen dömd att utplånas.

lördag den 25 november 2023.

Novembersol på Glaskogen.
Idag så åkte jag till Råtakahöjden på Glaskogen, dagarna är korta nu, så det är korta promenader som gäller för att hinna tillbaka till bilen.
Jag stannade vid en mötesplats, markerat P på kartan och gick Väster ut på Pilgrimsleden, och när jag snart gick längs Stora Mörttjärnen så lyste den bleka morgonsolen på isen som ”sjöng” med korta snärtiga ljud, då isen fortfarande är tunn.
Uppe vid Råtakahöjden så vek jag av för att sätta mig på klippbranten med en vidunderlig utsikt över skogslandskapet, silvervita av frost var granarna, glittrande i novembersolen, här stannade jag för att dricka te.
Det här är en del av Glaskogen med hög koncentration av gammal skog och jag gick norr ut i en grov tallskog, ner till Norra och Södra Dolpan och sedan åt nordöst upp till Södra Orrmossen där solen lyste med strålkastarljus på de knotiga myrtallarna.
När jag gick söder ut Mot Södra Mörttjärnen, så följde jag en höjdrygg med gammal skog där tallarna hade garnlav på barken, i skyn hörde jag de sista sångsvanarna flyga söder ut.
Väl framme vid Mörttjärnen, så höll solen att gå ned bakom bergen, så det blev soluppgång och solnedgång på endast några timmar.
Det blev en kort och fin tur på 5,4 km och en höjdskillnad på 90 meter, se gul linje på kartan.
De röda områdena på kartan är nyckelbiotoper och de blåa är Stora Ensos frivilliga avsättningar/nyckelbiotoper.
Lördag den 18 november 2023.

Älg i skogen.
Jag såg att älgen hade fejat hornen emot en gran uppe på Mötterudshöjden, och senare så fick jag höra och se en hund skälla på en älg vid ett hygge, men jag såg inga tecken på älgjakt, så hunden måste ha hört till den skogsägare som gallrade en skog.
Längre upp på höjden så fick jag se en tjäder och fann vedticka och lite orkidéer i gammal skog, men det finns inte mycket gammal skog kvar nu, skogen såg helt annorlunda ut för 30 år sedan, många hyggen har det blivit och slyskogen växer tät.
Det finns både goda och dåliga exempel på skogsbruk uppe på höjden, monsterhygget utan hänsyn som jag har skrivit om, men gallringen jag såg i dag var exemplarisk och en annan skogsägare har justerat de körskador som blev här om året på ett hygge med mycket naturhänsyn, tallöverståndare torrakor och lövträd fick stå kvar.
söndag den 12 november 2023.

Gul varning!
Det är mycket höga flöden i vattendragen just nu, jag gick en promenad upp på Mötterudshöjden nu på morgonen och Kvarnbäcken forsade och brusade fram genom skogen.
Det finns mycket unga ekar i skogarna jämfört med när jag växte upp på 70-talet, kanske ett tecken på att klimatet börjar bli varmare.

lördag den 4 november 2023.

Tre decimeter snö i oktober.
Idag kom det 31 cm snö som jag plogade bort i tre omgångar då den var ovanligt tung och blöt.

Tisdag den 31 oktober 2023

Båten säkrad för vintern.
Igår täckte jag över båten, oftast så brukar jag vända på den, men den är ovanligt stor och tung för att vara en plasteka, den är en gammal norsk 70-talare som kanske är ämnad för havet och klarar hög sjögång mycket bra.

lördag den 28 oktober 2023

En lugn helg.
Under helgen så har jag mest suttit inne och sorterat sommarens bilder, det hamnade några tusen sämre bilder i papperskorgen.
Jag tog även en promenad upp på Mötterudshöjden där kalhygget växer, det är tråkigt att en av de finaste hackspettslokalerna med lunglav har försvunnit, men det skapar tillväxt och materiell välfärd att skövla.
Det är tre markägare där hyggena hänger ihop och bildar ett gemensamt hygge som är drygt 24 ha stort, eller 1/4 kvadratkilometer stort.
Man kunde åtminstone ha lämnat några hektar för den biologiska mångfalden, men så blev det tyvärr inte (trots miljöcertifierat skogsbruk).
Fyra rådjur har betat runt huset och fåglarna besöker fågelstugan, höstkänslan och mörkret smyger sig på.

söndag den 22 oktober 2023.

Första frostnatten.
I morse var det frost i gräset, kallt och blåsigt efter en annars ganska varm höst.
De senaste dagarna så har jag gjort i ordning traktorn inför vintern, med snökedjor, snöblad och underhåll, man vill inte att det skall strula mitt i vintern när det är tjugo grader kallt.
Nu på morgonen så krattar jag bort lite gräs som jag har slagit på de finaste fläckarna i ängen, efterslåtter då jag inte har några djur på efterbete.

söndag den 8 oktober 2023.

En tur till Tiskaretjärn och Kalvhöjden.
Idag åkte jag på en mindre tur först upp till Kalvhöjden där jag vandrade runt på de slagna och efterbetade ängsmarkerna, med fin utsikt över Borrsjön.
Jag såg en hel del ängssvampar i gräset och jag gick lite längre upp i sluttningen idag och fick se de andra gårdarna där uppe.
Sedan åkte jag till Tiskaretjärn där jag gick upp till Atikullen där jag satte mig för att njuta av utsikten och åt en kexchoklad.
Jag fick se en annan vandrare, det var en pratig norrman som hade ett stort intresse av det skogsfinska, när han hade gått vidare så gick jag för att se på fåren och rödkullorna i betesmarkerna.
Det blev en fin liten runda idag, inte lika påfrestande vandring som vanligt.

söndag den 1 oktober 2023.

Skrallarberget och Sågbäckens Naturreservat.

När jag åkte i väg så var det soluppgång i dimman, och jag tog några bilder i Brunskog och vid Fryksdalshöjden, men tyvärr så kan man enbart stanna vid parkeringsplatser på landsvägen.
Jag åkte först till Skrallarberget, men vandrade den sista vägsträckan på ca 1 km, det såg värre ut än vad det var, så jag kunde ha kört även sista biten, men ville inte chansa.
Väl framme så kom jag in i en gammal tallskog med träd som är närmare 400 år gamla, kung Gustav den andre Adolf kunde ha planterat dem på 1600 talet.
Det var en fin naturskog, där man hade dimensionshuggit någon gång på 1800-talet, men skogen kändes ändå helt orörd.
Jag kom även in i en äldre granskog med mycket skägg och på ett par platser så öppnade sig gläntor med vattensamlingar, lite för små för att kalla tjärn och runt vattensamlingarna så fanns grova aspar, vars stammar kläddes rikligt med den storbladiga lunglaven. Jag stannade på en vacker plats, där jag åt lite och vilade.
Det var en oerhörd fin naturskog i den västra delen.
Sedan åkte jag till reservatet Sågbäcken som ligger vid vägen.
Jag vandrade ner till Tvärlikan som var fylld med vatten som forsade i den sluttande terrängen och sedan så vandrade jag öster ut upp emot mossen.
På några ställen så var det mycket storblockigt, med grova torrakor av tall som brunnit kanske på 1800-talet och sedan dess så lär skogen ha stått tämligen orörd.
Uppe vid mossen så öppnade sig landskapet, jag vandrade runt lite innan jag gick tillbaka ner till bilen.
På vägen hem så stannade jag vid Fämtfallet för att ta ett par bilder, och här var det mycket folk, det går även en vandringsled längs Fämtan som jag tänker vandra någon gång.

Söndag den 24 september 2023.

Ny sida Skrallarberget

Ny sida Sågbäcken

Morgondimma
Nu på morgonkvisten så är det dimma, hösten är här med sina färger, och alla måsten hopar sig i form av förberedelser för vintern.
Skogsmässan i Arvika är säkert intressant, med föreläsningar mm, men jag gillar inte att mingla runt bland mycket folk, utan trivs bäst ensam i skogen.
Men det är viktigt att man belyser frågorna.

Skogsmässa

lördag den 23 september 2023.

En vandring på Glaskogen
Idag åkte jag till Dammarna i den sydvästra delen av sjön Stora Gla, där jag började min vandring på morgonen.
Jag gick på vandringsleden åt sydväst och gick ut till udden Ugnen, där man kan se skärgården i den här delen av sjön, här satte jag mig och åt lite frukost i det vackra vädret, sjön låg som en spegel där en familj storlom plöjde små svallvågor på ytan.
Sedan gick jag leden åt sydväst fram till Rågärdsmossen, leden var i fint skick och jag fick bland annat se tjäder och tofsmes.
Ungefär där vandringsleden grenar sig så gick jag rakt söder ut genom nyckelbiotoperna, en gammal skog med grova tallöverståndare, det är en varierad och relativt orörd natur fram till Södra Kamptjärnen, men det finns även mindre partier med ungskog och hyggen i området.
Jag gick förbi Norra Kamptjärnen och kom så småningom fram till Rödvattsmossen där det lär vara fina orrspel på våren och gick skogsbilvägen ner till Örvattnet, där naturen åter blev vild.
I sluttningen/branterna på Örvattnets östsida så finns det ett överhäng av klippor som skapar en katedral i skogen.
Sedan gick jag upp till vandringsleden vid Svarthagstjärn och gick till utsikten på Rödvattensberget där jag stannade en stund för att njuta av utsikten.
Vägen tillbaka till bilen vid Dammarna, var delvis fin på sina ställen, men det var tyvärr några stora hyggen på ett par ställen med mycket sly.
Det blev en riktigt fin dagspromenad på 16,4 kilometer och en höjdskillnad på 183 meter.

Söndag den 17 september 2023.

Miljöbudgeten nästan återställd.
Regeringen har kommit på bättre tankar efter den massiva kritiken för att ha minskat anslagen i miljöbudgeten och höjer bland annat budgeten för skydd av natur med 500 miljoner om året.
Det är helt nödvändigt och jag hoppas att regeringen likt Reinfeldts regering byter statligt ägd skog emot att skapa fler naturreservat. Hoppas att den negativa trenden är bruten?
Men att ha en miljöbudget på ett par miljarder när försvarsbudgeten höjs till 119 miljarder gör att man ser vilka prioriteringar vi människor har som art. Jag önskar att vi vore en fredlig art som inte vore så destruktivt revirhävdande.
Men jag förstår naturligt vis att det är helt nödvändigt nu när vi inte längre kan lita på ryssarna.

Artikel Sveriges Radio

Artikel Natursidan

lördag den 16 september 2023.

Katastrofskörd av potatis.
I år så började det med en kall vår och sedan en mycket torr försommar, och när regnet väl kom så har det bara öst ner och det har varit få soltimmar, så skörden blir knappt 30% av det normala i år, inte mycket att äta, men det räcker för att sätta ny potatis nästa år.
Det är fullt upp i snickeriet fram till november, men jag jobbar även extra hos THs, materialkostnader mm har ökat, så vi måste höja våra priser på möbler med 15–20% vid årsskiftet, men det kanske minskar försäljningen. Ibland undrar jag vad som är bäst att syssla med fram till pensionen? radikal livsstilsförändring på heltid eller mjukstart på deltid.
Skall man byta jobb så är det inte bra att vara miljöengagerad idag, så jag måste kanske byta synsätt?
Det var en dimmig morgon i morse, ganska vackert, men solen orkar ännu inte bryta igenom vid middagstid.

lördag den 9 september 2023.

Havsvalladalen är Finnskogajättens boulebana.

Havsvalladalen är Finnskogajättens boulebana.
I går vandrade jag fritt i Havsvalladalen och Brånbergets Naturreservat i Höljes.
Man har nyligen invigt en ny vandringsled i Havsvalladalen, men den går inte igenom de mest dramatiska och svårframkomliga delarna.
Havsvalladalen och Brånberget är en del av Värmlands största sammanhängande naturskogsområde som består av reservaten Torrknölen, Havsvalladalen, Brånberget och Havsjöskogen, totalt så är reservaten 3724 hektar stort och 1,9 mil långt, ett unikt område som skulle kunna bli en Nationalpark.
Jag tog först en liten kortare runda vid Styggforsen och klipphaven som finns i den här delen av Havsvalladalen, det var mycket besvärligt att gå bland klippblock och hålor, men en mycket exotisk miljö, en typ av natur som även finns längre norr ut i Töfsingdalens Nationalpark mm.
Sedan parkerade jag vid Norra Gertrudstjärnen och gick åt sydväst genom naturskogen och passerade Södra Gertrudstjärnen och hamnade lite fel och försökte gå över en myr åt nordväst till de stora klippblocken vid Stor-Skärsjön, men fick ta en omväg.
Klippblocken är enorma, de är som mindre hus ute vid sjön och inne i skogen, här stannade jag för att äta lite bullar och njuta av den exotiska naturen, solen skapade växlingar i skugga när molnen snabbt drog fram över himmeln.
Nu gick jag söder ut till viken där Ruskåsbäcken mynnar och följde bäcken uppåt i terrängen, det fanns några mindre vattensamlingar i naturskogen som skapade fina miljöer, på ett ställe så var det järnockrautfällning vid en källa som bubblade upp från underjorden. Tjädrarna smattrade upp vid ett par tillfällen, men jag fick inga bra fotografier.
Sedan genade jag upp till Ruskåsen igenom ett contortaplantage som ligger utanför reservatet, stigningen var brant och slitsam och väl uppe i reservatet igen så var det svårframkomligt i naturskogen med alla kullfallna granar, men de fyller sin funktion för det växer många ovanliga vedsvampar på de här träden.
Jag gick i riktning emot Havsjötjärnen i sydväst och passerade några myrmarker med gamla träd, och väl framme vid tjärnen så öppnade sig vyerna efter att ha vandrat i den slutna skogen, nu gick jag vidare till Norra Havsjön där solen bröt igenom på ett fint sätt när molnen skapade skuggor runtomkring, så kontrasten mellan ljus och mörker blev extra mäktig.
Höjdplatån uppe på Västra Brånberget blev mitt nästa mål, ännu en tung vandring uppåt väntade, men belöningen där uppe gör det hela värt, jag passerade stora myrstackar och granar med granticka innan jag kom upp till en klipphäll med knotiga tallar, där jag stannade en stund för att äta mina smörgåsar.
Jag gick norr ut, passerade några vattensamlingar i naturskogsmiljö och et område med äldre tallskog, innan jag kom fram till Hallmyren där utsikten mot Trysilfjällen var magnifik, knotiga myrtallar stod i förgrunden, men skymde inte utsikten utan skapade enbart perspektiv och djup.
Nu gick jag vidare emot Östra Brånbergets östbrant, där det är stup och branter och reservatets finaste utsikt öster ut och även mot Transtrandsfjällens mjuka fjälltoppar, även här så stannade jag en stund innan jag begav mig nedför östbranten tillbaka mot bilen.
Branten är svår att vandra i med alla klippblock och trädstammar, men granskogen är mäktig och artrik, dessutom så står det här och var bestånd av aspar med lunglav i en mängd som troligen är svår att finna i Värmland.
Vandringen tillbaka blev både svår och lätt då jag valde att gena över en ungskog, men även genom storblockig tallskog, hade jag haft mer tid så skulle jag ha valt att gå en lite nordligare runda.

Det var en ganska besvärlig vandring på 1,2 mil och en höjdskillnad på 320 meter, men det var värt besväret och kan rekommenderas. Se kartlänken nedan.
På vägen hem så passerade jag rallyt i Höljes, jag stannade i några minuter och blev imponerad av hur snabbt de körde, men stannade inte, man vill ju inte bli beskyllt för att ha ”plankat” tillställningen.

söndag den 3 september 2023.

En helg i vila hemma på ”katt farmen”
Jag behövde vila och i går så var jag och de tre katterna inne när det var regn och rusk, det kom 23 mm regn, men värre var det ner emot Dalsland, jag läste i nyheterna att man fick 100 mm regn i Blomskog.
Idag så har jag fortsatt vila, för att få tillbaka krafterna, även om jag funderade lite på en fototur nu på eftermiddagen.

söndag den 27 augusti 2023.

En kväll med fiskelycka på Värmeln.
Igår slutade jag lite tidigare för att åka ut och fiska, det blev en fin kväll, med svag vind och sol och abborrarna var riktigt hungriga som de brukar vara när de äter upp sig inför vintern.
När jag satt och metade i lugn och ro så fick jag höra två fiskgjusar i närheten och snart kretsade de över mig för att se om jag hade något bra fiske, och bra fiske blev det, tio abborrar med en totalvikt på två kg.
Väl hemma så rensade jag fisken och åt upp en portion och lade ner två kvällsmiddagar i frysen.

onsdag den 23 augusti 2023.

Slåttern är avslutad.

Idag så räfsade jag bort det sista gräset, på de små rabbarna, dikena och runt dammen, så nu är jag äntligen klar efter den förmodligen blötaste slåttern på 30 år, med tungt gräs.
Allt ser så välskött och städat ut när allt gräs är borta, nästan som förr i tiden när alla skötte markerna på samma sätt, nu för tiden så växer det ofta oslaget gräs och sly i dikena ända fram till husknuten.
Endast på bortsidan av dammen så låter jag gräset ligga kvar, eftersom det är ”kontaminerat” av lupiner och gullris.
Nu kanske jag kan ägna mig åt lite andra fritidssysslor, vandringar och hantverk mm.

Lördag den 19 augusti 2023.

Endast små kanter kvar att slå.
På fredagen så räfsade jag bort det höet som låg, det var blött och tungt och svårt att samla några frön från presenningen som jag brukar göra.
Det har regnat 51 mm den senaste veckan, vilket är mycket, men inte så katastrofalt som man förutspådde.
Den porslinsvita slåtterblomman blommar just nu, liksom flockfiblor mm, så jag väntar lite med att ta bort det sista.
I går och idag vilar jag, vilket är behövligt då jag endast har haft kanske tre dagar i vila de senaste 4 månaderna. Slåtter är det samma som semester och förra veckan så sprutmålade jag lite hos TH:s och påbörjade lite arbete i vårt snickeri, men kanske kan det bli några lediga dagar i skogen till hösten.

söndag den 13 augusti 2023.

På kvällen så åkte jag och farsgubben ut på Nysockensjön och metade abborre, det blev 7 respektive 9 abborrar.
Sedan åkte jag hem och rensade och stekte kvällsmat.