Magiskt möte med en dagdrömmande grävling.
Jag var ute på en träningspromenad med 15 kilos ryggsäck när jag passerade Medskogstjärnet och vandrade in i skyddsbiotopen Meske där skogen är trolsk  och fantasieggande med sina spännande miljöer när jag fick se något hårigt i en grov ihålig asp, jag stannade upp och plockade försiktigt fram kameran och smög mig fram, det var en grävling som låg och dagdrömde, de gör det grävlingarna under de ljusa timmarna innan de vaknar på natten.
Jag gick inte närmare än fyra meter från grävlingen, för på något sätt så sitter skrönorna kvar som de gamla (födda i början av 1900-talet) sa till mig som barn ”en ska passe sä för grävvlinger, för di ä halô i käften, grävvlingera har låskäft å di släpper inte greppe förrän di hör när dä kraser i bena, å dä ä däfför såm jägrane haddô kvester i stövvelskafta när di jage förr i vala”.(blodförgiftning var dödligt på den tiden, så minsta bett var livsfarligt).
Nu tror jag inte på låskäft, men har ändå respekt för vilda djur och grävlingen tittade på mig med yrvakna, trötta och lite rädda ögon, jag fotade några bilder av den vackra grävlingen och försökte förskitigt byta vinkel, när den blev skrämd och klättrade upp i den murkna ihåliga trädstammen, och då var det dags att låta grävlingen vara ifred så jag fortsatte min vandring genom den djupa skogen, aldrig har jag varit så nära en grävling förut, så jag var mycket nöjd med mitt möte med naturens stora renhållningsarbetare, ett minne för livet.
måndag den 23 maj 2016.