Danshallsmyrarna och Særkilamp

Danshallsmyrarna En tur till Danshallsmyrarna och Særkilamp. I dag åkte jag upp till Lekvattnet för att besöka naturreservaten i det 1000 ha stora vildmarkrområdet vid den Svensk-Norska gränsen. Det är ungefär 500 ha skyddat på den Svenska sidan och lika mycket på den Norska sidan, så vildmarksområdet är stort för våra traktermed sina 10 kvadratkilometer, till och med större än Byamossarna. Det var 7 år sedan jag besökte området senast, och jag hade kvar minnet av att vägen var knappt farbar, men nu så hade den blivit riktigt bra, visserligen så var den smal och gruset grovt, men det gick alldeles utmärkt att köra vanlig personbil till reservatet. Efter vägen så var det ett par jägare som gick efter vägen och uppe i skogen så mötte jag tre jägare som höll på att förbereda för älgjakten, och det var gott om älgspår i markerna, men detta kan ändra sig snabbt då älgarna flyr undan vargarna, tillgången på älg har blivit mindre och fördelningen ojämn jämfört med förr. Danshallsmyrarna är ett skogs och myrkomplex där skogen bitvis är mycket gammal, det finns tallar som är 300 år gamla, jag gick in i reservatet och gick mot den Norska gränsen där det finns en gammal skog som överlevde skogsbranden i mitten av 1800-talet, här finns både grova tallar och gamla granar längs en bäck, miljön är trolsk och man känner att skogen är gammal, det var här jag mötte jägarna, jag talade lite med dem och gick vidare mot Norge. Längs gränsen så är all skog borta för att markera gränsen, men den är inte bredare än att vildmarkskänslan är kvar. Jag gick in i reservatet Særkilamp som även det är ett skogs, och myrreservat, här känner man vidderna ute på myren, där man får trixa sig fram för att inte trampa ned sig i myren, vilket kan vara både obehagligt och farligt, men jag kör på 100% säkerhet när det gäller detta, bättre att ta en omväg på några hundra meter. Korparna flög omkring i detta område, så jag misstänker att det finns varg här i alla fall, de brukar följas åt korpen och vargen. Jag fick se en tallholme med vackert formade trädkronor, men kunde inte ta mig dit, eftersom jag inte ville riskera att trampa ned mig, men fick några bilder på håll. Jag hade funderat att ta mig längre väster ut i reservatet, men där är det en höjdskillnad på 100 meter i en ravin, och då blir det tungt att vandra hemåt, så jag gick emot den lilla sjön som har gett reservatet dess namn, och där efter emot den Svenska gränsen, där jag fick se en skog med urskogsprägel vid tjärnen Bukkilampi, en helt fantastisk liten skog, som nästan skulle kunnat ha varit hämtad från norra Dalarna, stora gamla tallar, och några torrakor. Jag passerade gränsen till Sverige och vandrade uppåt mot Garniklamp där gammelskogen börjar, en naturskog med både tall och gran. Jag gick lite mot sydost tills jag kom fram till en myr med stora tallöverståndare som man har sparat, och jag skulle inte bli förvånad om någon av dem är mer än 300 år, den här skogen kommer att blir urskogsartad om 100 år. Nu vände jag hemåt, passerade Kojkilantjärnet och gick emot bilen. Vandringen var en lagom 6 timmars promenad på 1.1 mil, ingen hets så jag han njuta av det stora ”vildmarksområdet” lördag den 29 augusti 2015. Läs mer: Länsstyrelsen Läs mer:Særkilamp

Karta över de två reservaten, klicka för utskriftskarta 2 Mb.

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

Karta/Map Skogsstyrelsen

Danshallsmyrarna

En tur till Ritamäki 7 torpsleden och Danshallsmyrarna-Særkilamp I dag tog jag en dag kompledigt och åkte till Ritamäki där jag gick 7-torpsleden och följde riksgränsen norr ut tills jag kom in i det 1000 ha stora vildmarksområdet, med naturreservat på båda sidorna av gränsen. Jag började min vandring nere vid sjön Lomsen och gick norr ut emot finngården Ritamäki, nere i dalen så hade inte björkarna vecklat ut sina löv, men uppe vid Ritamäki så hade det börjat grönska både i träden och på marken. Vitsipporna blommade för fullt, ängsviol, liljekonvaljerna kommer att blomma i tusental om en vecka. Man hade renoverat ett uthus och hustaket på ett fullt godkänt sätt, man hade använt tätvuxen fura till timmerarbetet. Jag gick vidare till övre delen av Ritamäkis ängsmarker och åt lite frukost, det är en riktigt fin utsikt här uppe. Nu fortsatte jag sjutorpsleden norr ut förbi en husruin av gården Valli och vidare till gården Kissalamp vars inägor hade vuxit igen betydligt mer sedan jag sist besökte gården för kanske 20 år sedan, gården är i ett mycket dåligt skick, det är tråkigt att sådana hus förfaller, det borde ju kunna bli ett fint fritidshus. Nu gick jag ner till riksgränsen vid tjärnen Kissalamp där det är enkelt att gå norr ut upp till Danshallsmyrarna och Særkilamp, riksgränsen fungerar som en gigantisk vandringsled. Uppe vid Sorsamyren så finns det ett par små tjärnar där jag såg två tranor som spaterade, och en knipa som skrämdes när jag närmade mig, här blommade även roslingen? med sina rosa blommor, ännu ett vårtecken. När jag kom fram till naturreservatet Danshallsmyrarna så gick jag åt nordöst igenom ett par fina nyckelbiotoper, den första hade gamla tallar med pansarbark uppe på ett litet berg, och nästa nyckelbiotop var en bäckravin med granskog och mycket grön mossa på marken. På vägen upp till myrmarkerna så såg jag en hel del brända torrakor som har stått där sedan den förödande skogsbranden på 1800-talet som utplånade en stor del av skogen. När jag kom upp till myrmarkerna så öppnade sig landskapet, det är en frihetskänsla att se en obruten horisont i fjärran, jag gick norr ut upp på ett par bergknallar med mycket fin utsikt mot Norge, jag såg sjön Særgilamp där nere med sin blåa vattenspegel och jag tog sikte emot sjön. På vägen ner emot Norge så passerade jag en stor silverfura, mäktig vid en bäck, här stannade jag för att fylla på vattenflaskorna, det är nödvändigt att dricka mycket i värmen när man gör en hård vandring. Jag kom så småningom ner till Vesle Særkilampi där vattnet glittrade genom trädstammarna när jag vandrade ner till vattnet där jag kylde av huvudet lite. Nu följde jag den östra sidan norr ut och sedan genom en sumpskog med en ”heltäckningsmatta” med smaragdgrön björnmossa upp till tjärnen Bukkilampi som har en närmast urskogslik strandskog, åtminstone gammal för våra trakter. Det var så vackert att jag stannade för att äta mina ostmackor och njöt i vårsolen när jag hörde Glassbilen? Nej det var göken jag hörde, enträget kokoade han i ett träd en bit bort, jag fick några foton av göken som ständigt stördes av en rival som gjorde utfall, något liknande har jag inte sett på så nära håll förut. Jag gick väster ut emot tjärnen Særgilamp där stora klippblock närmast hindrade min promenad genom naturskogen, här var det mycket trolskt, och jag skulle inte förvåna mig om vargflockens lya finns under ett sådant klippblock, men här såg jag enbart en gammal vargspillning. Det blåste kraftigt på den stora tjärnen och nu var det dags att gå tillbaka emot bilen, jag gick nu söder ut emot riksgränsen, den stora vandringsleden tillbaka till sjutorpsleden, men det var en bra bit att gå och ganska kuperat. Framme vid sjutorpsleden så gick jag in i Norge, leden var mycket välskött och lättvandrad jämfört med den obanade terrängen, jag fortsatte fram till Lebiko som är en vacker fin gård, välskött med öppna inägor, det verkar nästan vara något slags hembygdsgård. Jag satte mig ner på en stubbe bland vitsipporna och njöt av en kexchoklad och kallt vatten från gårdens källa, en riktigt fin plats. Nu gick jag söder ut emot Österby där boningshuset och gräsmattorna var välskötta, men inägorna igenväxta, det lönar sig inte med jordbruk i dessa trakter, gårdens ägare satt i en stol och hunden gläfsande, det såg rofyllt ut. Tillbaka in i Sverige så gick jag förbi Svartbäcken där husen och markerna runt omkring var riktigt välskötta, kanske en sommarstuga? Nästan framme vid bilen så gick jag förbi den fina gården Lomstorp, men traktens finaste utsikt ut över sjön Lomsen, markerna är kuperade och öppna och gården i mycket bra skick. Det blev en promenad på 18,9 km, eller närmare två mil, höjdskillnaden var totalt 182 meter, men det kändes mer då det är kuperat. måndag den 16 maj 2022. Gps KMZ Gps KML

Snöskovandring till Danshallsmyrarnas Naturreservat.

Snöskovandring till Danshallsmyrarnas Naturreservat.
I dag tog jag mig en ledig dag i solskenet och åkte upp till Lekvattnet.
Jag parkerade där skoterleden (markerad blå på kartan) korsar vägen mellan Lekvattnet och Tvällen inte långt från rabakkobergs skidstuga, se karta. När jag klev ur bilen så fick jag höra ett orrspel i närheten, orrarna har börjat spela och det bubblande rofyllda ljudet spred sig i skogen.
Jag gick på skoterleden där snön var tätpackad och jag behövde inte snöskorna i början, nu gick jag på skoterleden upp till Kockinlapmyren där naturen kändes vild med de gamla myrtallarna, det var enkelt att gå, ungefär som på en väg.
När jag väl var inne i reservatet så valde jag att vandra norr ut längs Noppimyrarna väster om bäcken och de vattenfyllda våtmarkerna, jag satte mig på en myrstack som var fri från snö, myrorna har ännu inte vaknat så jag fick vara ifred när jag åt bullar och drack te. Nu var det dags att ta på sig snöskorna.
Nu vandrade jag upp till Kojkilantjärnen där Mattsstugan finns, det är här skoterklubben brukar hålla till. Här fick jag sällskap av några hundar som sprang vidare till en skidåkare, det fanns en hel del skidspår i terrängen.
För att få en blick in i Norge så gick jag nu en runda åt nordväst för att sedan göra en halvcirkel tillbaka till stugan där jag följde skoterleden tillbaka till bilen.

Det blev en runda på nästan 1,7 mil och en höjdskillnad på 100 meter i en fantastisk 1000 ha stor skyddad vildmark.

Torsdag den 7 mars 2024.

2008-09-25

Særkilamp