Hølvannet Naturreservat.

Jo det blev en tur till Norge ca 4.5 mil från bostaden precis på andra sidan gränsen väster om Skillingsfors.
Det är ett ganska stort reservat med en totalareal på 559 ha, som har en varierande terräng, med småsjöar delvis med skärgårdsliknande miljö, större myrmarker, små branter, naturskogar och några äldre hyggen, huvudintrycket är dock att naturen präglas av en myrmosaik med gammal skog.
Skogen har dimensionshuggits och plockhuggits under lång tid, så de stora femhundraåriga tallarna saknas även här, men trots detta så är det et fint vildmarksområde att vandra i utan att man avbryts av skogsbilvägar mm, skogen kommer att få extremt fina tallskogar redan om två hundra år, med delvis grova dimensioner.
Jag började med att åka upp söder ut vid Askesjön vid Lövås emot Gunnerudssätern, det var en vägbom men de boende på platsen sa att vägen bara är bommad vid tjällossningen, så det är bara att åka på vägen. Jag stannade vid södra spetsen av Hornsjøen där jag gick över Långebäck vid en gammal dammvall.
Min far har berättat att han som barn vandrade den här vägen med sin far, en jämngammal halvfarbror, och två ännu äldre släktingar i ett då väglöst land i slutet av 1950-talet, här ifrån och in i Hølvannet och sedan längs långebäck söder ut under en veckas tid för att fiska öring och abborre, de rensade fisken och saltade fisken i en näverkont. De mötte skogsfolk och övernattade i övernattningskojor som var öppna för alla.
Jag möttes direkt av en vacker naturskog dominerad av tall, men även med gamla granar och stora aspar, en riktigt fin gammelskog med ett stort rovfågelbo i en björk. Jag vandrade emot Finnmosen där myrvidderna bredde ut sig, området påminde lite om Byamossarna här hemma, mossen belystes av solen när molnen skingrade sig och gav ett djup i landskapet, där de gamla myrtallarna framträdde emot en mörk bakgrund, jag såg en mycket gammal skog i norr, men hindrades av bottenlöst gungfly, jag tog det säkra för det osäkra och vandrade vidare emot Hølvannet.
Framme vid sjön gick jag ut på klipporna, det var närmast en skärgårdsmiljö med små öar och skär där vattnet lugnt plaskade emot stranden. Jag satte mig en stund för att äta en ostsmörgås och för att vila fötterna som började ömma redan nu, slitna hälkuddar kan vara ett elände.
Jag gick sedan söder ut och vid Hyttevika så var det några riktigt fina gamla tallar, här lämnade jag sjön för en stund och gick längs Fjøsmosens norra del och genade söder ut där jag gick igenom en gammal talldominerad vacker naturskog där en tjäder hade tagit ett sandbad i en rotvälta, jag såg tjäderhonor vid två tillfällen denna dag. Gammelskogen gav vika vid Abborvikmyra där det stod ett bestånd med grov tall, här fanns en sluttande myr med lite nordligt intryck ner emot Hølvannet, jag gick ner till sjön igen och vandrade söder ut tills jag kom fram till en skidstuga i södra änden, här var en liten vik med vita näckrosor och en liten höjd med utsikt över sjön.
Vid stugan tog jag av åt sydväst och gick igenom en granskog med hög bonitet i en bäckdalgång, skogen var inte extremt gammal, men gav ändå ett trolskt intryck, jag gick uppåt i sluttningen och högre upp så blev terrängen allt mer trolsk med gamla träd och klippblock. Jag gick upp till Abbortjenn där naturskogen tog slut söder där om, men här stod en riktigt gammal plattkronad tall omgiven av dignande tuvor med blåbär, jag käkade lite och är säkert blå om tungan ännu, det är ont om blåbär i skogen i år, men här fanns det ett skrovmål för en skogsbjörn.
Nu försökte jag gå rakt öster ut, men möttes av ett gammalt hygge med tät slyskog, så jag genade lite norr ut innan jag kunde vika av öster ut ner till Røvannet, nere vid sjön fann jag ett större bestånd med kantareller, men hade ingen påse att plocka i tyvärr. Jag gick norr ut över mossar och igenom skogar tills jag kom fram till Store Strøtjenn där jag äntligen kunde gå över bäcken och därmed in i Sverige, jag följde vägen norr ut tills jag kom fram till bilen och såg flera platser där det går att vada över bäcken in i reservatet, det finns även en liten bro där man kan gå över, bra att veta för eventuella besökare. Min tur blev 9,7 km lång denna dag.

söndag den 13 augusti 2017.

Mer info, Naturbase.

Vägbeskrivning Eniro

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.