Sörknatten Naturreservat

Vandring i vildvittrornas skog i Sörknattens naturreservat.

I dag åkte jag ner till Dalsland. Vädret var soligt och luften hög och sval, dimmorna låg som slöjor nere i dalarna när jag åkte söder ut, där klimatet är bättre och där de ädla lövträden fortfarande har löven kvar. De flesta löven föll vid ovädret under veckan, men det är fortfarande starka färger på sina håll.
Vid Sörknattens norra ände började jag min vandring upp på berget, och när jag var uppe på bergsryggen fick jag se knotiga, vresiga martallar, som borde få japanska turister att häpna, en mystisk uråldrig tidlös stämning fanns här uppe i den vildmarkspräglade naturen, där trädlösa varder stack upp som ett pärlband ur skogslandskapet, en värld för sagor och myter, så jag förstår varför man spelade in filmen Ronja rövardotter just här. Reservatet var välbesökt, för det var fem bilar till som hittat till parkeringen. Jag vandrade runt i den norra delen, där det finns några skogstjärnar och vilda branter, där vresiga tallar och ekar klängde sig fast i skrevorna i den magra berggrunden, dominerad av vit kvarts.  Sedan vandrade jag söder ut i en vandring uppför och nedför bergstoppar, med trädlösa varder, jag blev lite trött eftersom jag inte repat mig efter förkylningen ännu, jag hade lite svag feber i början av veckan, så jag gick inte den sista sträckan upp på själva Sörknatten, för att vara säker på att ta mig tillbaka till bilen innan skymningen, då vildvittrorna visar sig, och just när den tanken dök upp, så svartnade det, en mörk skugga ovanför huvudet uppenbarade sig, en vildvittra?, nej! , det var bara en havsörn som retade några korpar, som troligen häckar i branterna. Jag började min vandring mot bilen och kom fram när solen började döljas av bergen (reservatet är 5,6 Km långt fågelvägen) .

Lördag 12 oktober.

Mer info Länsstyrelsen.

Karta/Map Skogsstyrelsen

Sörknatten.

Idag åkte jag till Sörknatten, den södra delen som jag missade för ett antal år sedan då jag besökte den norra delen.
Här nere så fanns det en hel del stenbrott, det är mycket fin kvarts i området.
Vid parkeringen så var det några bilar parkerade och jag gick fram till leden och följde den norr ut längs Gällsjöns östra strand över en hällmark med gamla tallar, samma typ av natur som själva Sörknaten.
Framme vid reservatet så var det en ny spång över bäcken och nya trappor uppför berget, Jag mötte ett par grupper med folk, däribland en familj där mannen hade hatt, jag är kanske inte den enda som bär huvudbonad för att undvika nya basaliom, i Amerika och Australien så har man bättre vett att skydda sig mot solen.
Jag närmade mig Sörknattens berg och naturen blev vildare och tallarna äldre, jag fick vänta ibland på att solen skulle bryta fram, för molnen hade börjat hopa sig.
Det är en vild natur och uppe på knatten så är naturen vardliknande, det liknar närmast naturen nära trädgränsen i norra Dalarna, vackert med fin utsikt. Här och var så satt det grupper med människor och fikade, jag försökte ta bilder utan att få med människor, men fick ibland vänta både på att solen skulle visa sig och att folk skulle flytta sig så att vissa motiv kunde fotograferas.
I ena riktningen så fanns det 200 meter höga vindkraftverk 10 km bort, så i den riktningen var det svårare att få bra bilder när man zoomade.
Jag gick runt berget och tog fotografier i alla riktningar, och passade på att ta paus när en stor grupp med människor som talade något som liknade holländska närmade sig, de pladdrade på när de fikade där uppe och en drönare surrade ständigt, så någon rofylld vildmarksstämning blev det inte som när jag åker norr ut, men det var ändå en gemytlig stämning.
Nu gick jag tillbaka samma väg som jag gick upp tillbaka till bilen.
Ett vackert säreget landskap som saknar motstycke.

lördag den 21 augusti 2021.