vimyren

Vimyren är en trolsk skog, med 300 åriga furor längs ett vattendrag och en myr med trädbevuxna holmar.

2011-08-13

En tur till Vimyren, Martatjärnsskogen, Skallberget och Stormyren.
I dag så tog jag kompledigt då jag arbetat under helgen, det var fint väder så jag åkte till höjden mellan Vägsjöfors och Stöllet norr om Torsby.

Jag åkte till parkeringen för Vimyrens naturreservat, här kan man vandra i en grov tallskog med gamla tallöverståndare, somliga lär vara över 300 år och de är mäktiga även om de riktigt stora 500 åringarna föll för yxan på 1800-talet.
Jag gick en liten runda in i reservatet och runt en liten myrhåla innan jag gick vidare till det som enligt kartan är planerat att bli Skallbergets naturreservat, ett 148 ha stort område.

När jag kom tillbaka till bilen efter promenaden så åkte jag vidare längs Vimyrens Naturreservat där jag stannade till ett par gånger för att fotografera innan jag åkte hemåt.

måndag den 24 februari 2020.

Vandring i Butjärnskogen och Vimyrens Naturreservat

Jag började vandringen på morgonen med klarblå himmel vid den västra parkeringen i Vimyrens naturreservat där Östra Jolen forsar fram i skogen.
Vimyrens Naturreservat är ett av de mest urskogsartade reservaten vi har med mer än 300 åriga tallar och jag vandrade först längs ån där gamla plattkronade furor kantar våtmarken där krickor simmade i höljorna. Andra delar har stort inslag av granar men påtagligt är alla gamla stubbar från dimensionshuggningarna på 1800 talet då man plundrade skogen på det bästa virket som då fanns i de 500 åriga grova furorna, kvar stod naturskogen med sina naturvärden ofta så var det en skogsbetad utskog med ett fåtal sätrar.
Sedan jag svängde söder ut emot Säteråsmossen där myrvidderna tar vid, här fick jag trixa mig fram för att inte trampa ner mig i de mörka flarkarna som saknar botten, gå hellre runt myren om ni är ovana. Säteråsen var en av de sätrarna som låg med ett par kilometers avstånd från varandra.
Vid Jolberget så finns det en magisk urskogsartad skyddsbiotop lilarutad på kartan och jag vandrade i den skogen öster ut genom varierad terräng en bra bit öster ut tills jag kom fram till en blockrik naturskog vid en liten tjärn, här stannade jag en stund för att äta och njuta av naturens tystnad avbruten endast av vindens viskningar och fåglarnas kvitter, skogen fylls av vårmelodier från deras näbbar.
Jag vandrade vidare söder ut i de fina nyckelbiotoperna (rödstreckade på kartan) i Butjärnsskogens naturreservat som var storblockiga med många skrymslen, en svårhuggen skog som har fått stå kvar med alla sina naturvärden, naturen var här mycket varierande till sin karraktär med kullar, myrstråk, bäckar och småtjärnar omgivet av naturskogar, ett biologiskt eldorado.
Sedan kom fram till en grusväg som jag följde en bit innan jag vandrade i nyckelbiotopen fram till Djuptjärnen och vidare till Grundtjärnen där Paddorna lekte och ”sjöng” sin kväkiga enformiga sång kanske kan den upplevas som vacker för en padda, men som vårtecken så upplever även jag den som hoppingivande, nu fick jag se fiskgjusen seglade över tjärnarna graciöst och majestätiskt tills den började ryttla spanande på något under vattenytan.
Jag vandrade vidare till tjärnen Namnlösen där jag fick se gräsänder som jag skrämde när jag gick förbi.
Vidare väster ut så fick jag en enklare vandring på grusväg tillbaka till Vimyrens Naturreservat där jag gick en tur på den fina vandringsleden som jag kan rekommendera för de som inte vill vandra fritt i skogen.
Väl framme vid bilen så hade jag vandrat 13,5 kilometer men höjdskillnaden var bara 50 meter och det var relativt lättvandrat.
Vägarna fram till Vimyren har nya diken och vägen är i utmärkt skick.

Lördag den 26 april 2025

Alla bilder är från Vimyren,se bilder från Butjärnsskogen