Båstnäs bilskrot och nya Naturreservat

Jag åkte till Båstnäs för att kika på den beryktade bilskroten och för att kika på det närliggande naturreservatet.
Redan tidigt på förmiddagen så hade det samlats en del ”bilskådare” på platsen där det finns en mängd gamla bilar.
Bilskroten startade 1953 och slutade 1978 och det är närmast som att besöka ett Värmländskt Tjernobyl, där bilarna lämnats efter ett kärnvapenkrig, Året är 1978 en upptrappning mellan kärnvapenmakterna USA och Sovjetunionen eskalerar efter att en liten incident lett till ett fullskaligt kärnvapenkrig, Oslo bukten fylls av eldklot, liksom Göteborg, och Zakrisdalsverken i Karlstad, inte ens Åmotfors undgår katastrofen. Flyende folkmassor samlas på en camping i Båstnäs och efter en sex år lång kärnvapenvinter så återstår nu efter alla år endast de av naturen inneslutna bilarna, naturen kommer tillbaka, men de flesta människorna är borta.
Tillbaka till verkligheten, en man tränger sig genom bråten för att kika på något ovanligt bilmärke, tack och lov så är det bara en övergivet bilskrot, men känslan är exotisk och påminner lite om bilder från Tjernobyls övergivna miljöer.
Entusiastiska bilskådare fotar och diskuterar för mig okända bilmodeller, det är ett speciellt släkte bilskådarna, påminner lite om fågelskådare, fast ofta helt ointresserade av naturen. Ett par ungdomar blir exalterade över ett fynd, ja jäklar…. Ett par unga kvinnor visar ointresse och diskuterar diverse skvaller medan deras karlar skådar ytterligare ett gammalt vrak, det är en ganska folklig och gemytlig stämning, så jag hoppas att den förfallna bilskroten får vara kvar trots en del lokala miljöproblem, den mesta skadan är ju redan skedd, hoppas att den blir kulturmärkt.
Jag gick runt och fotade bilar från olika vinklar och när jag var klar så packade jag min ryggsäck och lyfte av pluspolen på bilbatteriet som jag gör ibland för att vara säker på att inte ljuset skall slå på, det har hänt ett par gånger med glappande kontakt.
Stigen till naturreservatet går över en gårdsplan, så jag gick längs en åkerkant och vid ett nytt hygge börjar stigen där man nu har kört med skogsmaskiner, men det har snarare förbättrat vägen att gå, hygget är relativt stort, men ger samtidigt perspektiv åt landskapet.
Efter hygget så fortsatte stigen genom en ungskog och vid Naturreservatets gräns så blev skogen grovvuxen, med björkar där somliga hade vrilar, en björk hade en av de största vrilarna som jag sett, skogen var näringsrik med blåsippor, det har legat en liten gård här med namnet Käringbråten.
Jag gick ner till sjön där det är branter ner till vattnet, branterna är ett Natura 2000 område ”Branter i Danoområdet” och ger en hänförande utsikt över sjön Foxen som är en relativt stor långsmal och flikig med många öar, och på en ö nedanför så såg jag ett fiskgjusebo, ön har tillträdesförbud under häckning. Det var så vackert här med det glittrande vattnet nedanför stupen och de åldriga knotiga tallarna, så jag stannade för att äta ostsmörgås och dricka mitt te.
Jag såg vindkraftverken Årjäng NV 1,3 mil bort och Årjäng SV 1,1 mil bort, men dessa kraftverk är betydligt mindre och bättre placerade än de som planeras i vildmarken uppe i norra Värmland och på Ripfjället, här känns de inte lika felplacerade även om vissa närboende säkert har drabbats, vindkraftverk är ett ingrepp i naturen och måste placeras på rätt plats.
Turen fram till naturskogsbranten med utsikt är ett besöksmål i sig själv, det skulle nästan räcka så, men jag gick vidare in i skogen där vildsvinen bökat upp stora områden,  lite längre söder ut genom bergig terräng så gick jag ner till sjön där det smala sundet med de branta stupen gav karraktär.
Jag gick upp i skogen igen och gick söder ut tills jag hörde en brusande skogsbäck, vid skogsbäcken så var det en mycket trolsk miljö, som hämtad ur en sagobok med små forsar bland klippblocken och de grova granarna, jag följde i viss mån bäcken ner till sjön igen vid naturreservatets södra ände där Bosundet öppnar upp mot sjön söder ut. Här fann jag en liten lägerplats där någon eldat i en stencirkel, kanske kanotister, sjön är populär för paddling, här såg jag även en tretåig hackspett och koltrastar som bökade bland skogsgolvets alla murkna löv.
Nu gick jag åt nordväst upp emot en höjd, vid den första höjden så var det ingen utsikt men i en av tallarna så satt det en tjäder som flög iväg bland trädtopparna, de flyger nästan aldrig över trädtopparna utan mest emellan träden av någon anledning, kanske en anpassning för att inte bli skjutna av jägare.
Vid nästa höjd blev det brantare med ett par klippavsatser, klassiska varghyllor där vargar brukar yla ut över skogslandskapet, spanande och lyssnande. Det var en ganska vacker utsikt uppe i den åldriga tallskogen, men jag gick vidare ner emot en sumpskog med myrtallar och björk där lite snö låg kvar på marken, här såg jag även några av de största mattorna av revlummer jag sett kanske något hundratal kvadratmeter. Jag hittade även mattlummer men bara mindre bestånd.
Här fanns en stig som jag följde till vägen väster om reservatet och där vände jag för att se vart den stannade, men det var ingen lämplig led som band ihop en slinga genom reservatet utan gick till ett par älgpass.
Nu följde jag den norra reservatgränsen öster ut tills jag kom ner till stigen som ledde mig tillbaka till bilen, det blev en runda på lite mer än 7 km med en höjdskillnad på 55 meter, men det var bitvis ganska svårframkomligt, så det kändes mer.
Framme vid bilen så packade jag ihop sakerna och blev tack och lov varnad att jag glömt kameran på biltaket när jag skulle åka, det har aldrig hänt förr och jag är mycket tacksam.

lördag den 10 april 2021.

Ny sida, fler bilder!

Beslut naturreservat

Karta

Min runda GPS KMZ

Min runda GPS KML