En mäktig vandring i Skutan naturreservat i Koppom.
I dag så var det vackert väder och snart så är det älgjakten så jag passade på att göra en utflykt innan den trista gråa vintern.

Jag åkte över Finnskogen och sedan upp igenom den bördiga dalgången i Järnskog (Koppom) och parkerade på naturreservatets lilla tvåbilarsparkering, det vore bra om Eda kommun kostade på skyltar till de fina reservaten söder öster och väster om Koppom, de tillhör Västvärmlands finaste naturområden, kuperade artrika och vilda, trots att den bördiga dalgången har varit civiliserad sedan urminnes tider och därmed påverkad av mänsklig aktivitet under åtminstone 7000 år. Reservatet ligger på gränsen mellan den vilda Finnskogen där mina förfäder på min Mormors sida bröt mark i början av 1700-talet och den bördiga dalgången där min Farmor och Farfar har det mesta av sitt ursprung, eller hade då de är borta sedan flera år även om vissa historier lever kvar i mitt minne.
Pilgrimsleden går igenom reservatet även om jag tvivlar lite på att pilgrimerna gick just här när de vandrade till Nidarosdomen för att göra bot för sina synder, eller för att få en förtursbiljett till himmelriket, en tuff vandring i en för oss nutidsmänniskor helt främmande värld, både fysiskt och idémässigt. Jag gick först inte längs leden utan åt nordöst igenom en skyddsbiotop söder om reservatet, det finns många skyddsbiotoper och naturvårdsavtal utanför reservatet, naturen är rik på upplevelser och hotade arter på grund av den vilda karaktären med klyftor, branter och stenmoras som bevarat växter i skyddade lägen som varit oåtkomliga för oss människors utnyttjande av naturen i århundraden. Jag kom ner i en granskog som var grov nere vid bäcken, skogen är bördig, endast ett klipphav i norr omöjliggjorde att träden kunde växa just där, så att en solig lucka i skogen skapade rymd i den annars ganska mörka skogen. Efter mycket möda passerade jag stenmoraset där man kan fastna i hålor under marken och kom så småningom in en pelarlik sal med grova granpelare där ljuset silade igenom från små öppningar där uppe, en mäktig känsla. Längs bäcken så fanns det små sumpskogar med al, man fick se upp lite för att inte bli våt och dalgången var kantad av stora block och branter, jag var nu inne i Styggedalen en dalgång som med fantasin kan skapa miljöer för vättar och troll, lodjur trivs i sådana här miljöer men de är svåra att få se. Jag gick öster ut upp för ett klipphav med klippblock stora som hus och med utrymme under för flera personer att söka skydd vid regn, björnar övervintrade säkert här i forna dagar, det var vackert och vilt när jag satte mig för att fika ovanför blockhavet, korpen gjorde sällskap där uppe på en klipphylla, de brukar häcka på sådana här platser. Jag följde branten norr ut tills jag kunde ta mig upp på berget i öster och väl uppe så kom jag in i en naturskog av gamla tallar som stod på branten där jag hade en fin utsikt över Styggedalen, efter att ha avnjutit utsikten så var det nu dags att ta sig över på den andra sidan av den Canyon liknande dalen och efter att ha plågat fötter och knän så befann jag mig så småningom på den andra sidan och hade även där en magnifik utsikt över dalen och söder ut över Nässjön, det är främst utsiktspunkterna som gör det värt att vandra i den här vilda naturen. Jag gick nu väster ut och när jag nått pilgrimsleden så följde jag den norr ut till reservatsgränsen, det finns även fin natur längre norr ut men jag valde att vända här. Jag valde att lämna leden igen för att gå lite mer väster ut för att därmed kunna följa branten söder ut igenom en aspdominerad skog med gyllene gula löv, det lär bli ännu vackrare om någon vecka, ännu starkare färger. Branten var delvis svår att följa men det var mödan värt, vildmarken kallar och ger spännande bilder, jag gick nedför branten och hamnade i en grov alsumpskog med tropikkänsla för att sedan hamna i en av de finaste tallnaturskogar jag har sett i trakten, höga grova stammar, några kanske 200 år gamla, de här träden kommer att bli 80 cm i diameter om ett par hundra år, tänk om man kunde få se in i en ”tidstunnel” och se naturen då, men det är kanske lika bra att slippa, granarna har då förmodligen dött och tall och ek har tagit över uppe på höjderna ungefär som på stenåldern då klimatet var varmare, dalgångarna kommer troligen att domineras av ädellövskog.
Jag gick nu tillbaka emot bilen och följde den lättvandrade Pilgrimsleden tillbaka, det duger gott att följa leden för de som inte söker äventyret bland branterna, det finns mycket fin natur att upptäcka även om man enbart följer leden.

söndag den 30 september 2018.

Min vandring genom reservatet.

Tidigare besök i reservatet.

Karta Skogsstyrelsen

Saxebyn
Kontrasten mellan vildmarken i Skutans naturreservat och den bördiga vackra kulturbygden som har varit bebodd i 7000 år är enorm, vilket gör trakten mycket variationsrik på upplevelser.

Klippiga bergen i Koppom.
Idag åkte jag till ett av de mäktigaste naturreservaten i Västra Värmland, Skutan i Koppom, Saxebyn.
Jag parkerade på en liten parkering vid Nässjöbacken och vandrade pilgrimsleden norr ut, jag tror att man skall följa de röda snitslarna, men stigen är dåligt märkt och få människor går här uppe i lodjurets marker.
Skutan är mycket kuperat och mest stiglöst land i den mest otillgängliga ravinartade vilda naturen man kan hitta i våra trakter, inget reservat för en söndagspromenad, men mycket sevärt för de som vill se det vildaste och se en av traktens finaste utsikter.
Jag gick en runda medsols, blå linje fram till branten ovanför gårdarna Backen och Ängen här är det riktigt fin utsikt och jag stannade ett tag för att njuta, sedan gick jag till Igeltjärnet där bävern har härjat och gick sedan söder ut genom ravinen över en skogsäng av kabbelekor, ner till Styggedalen där det finns klippblock stora som hus, den trolskaste miljön i Västra Värmland, det finns små grottor under klipporna.
Sedan gick jag ner till bilen, det blev en promenad på 7,4 km som kändes som två mil i benen, höjdskillnaden var 133 meter men vertikal distans 668 m.
Sevärt och man borde göra en ny vandringsled.

Redigerad text och fler bilder kommer i morgon kväll

Lördag (Pingstafton) den 27 maj 2023