Brånberget

Om Värmlandsnäs är Värmlands Skåne, så är Höljes den Norrländska motsvarigheten. Vid Brånberget finns en Skog som har norrländsk karaktär, en plats där man kan få en liten känsla av vildmark på vissa platser. Här förekommer ofta både vargflockar och björn. Man bör ha god tid på sig om man vill upptäcka alla delar av reservatet, själv hann jag bara med att fotografera den södra halvan av reservatet på ca fem timmar. Vägen till reservatet är urusel, om man inte vill polera undersidan av bilen, samtidigt som man grovtestar stötdämparna. Reservatet har inga vandringsleder.

2009-09-19

Läs mer, Länsstyrelsen.

Karta/Map Skogsstyrelsen

En tur till Havsvalladalen och Brånberget

I går vandrade jag fritt i Havsvalladalen och Brånbergets Naturreservat i Höljes.
Från Stor-Skärsjöngick jag upp till Ruskåsen igenom ett contortaplantage som ligger utanför reservatet, stigningen var brant och slitsam och väl uppe i reservatet igen så var det svårframkomligt i naturskogen med alla kullfallna granar, men de fyller sin funktion för det växer många ovanliga vedsvampar på de här träden.
Jag gick i riktning emot Havsjötjärnen i sydväst och passerade några myrmarker med gamla träd, och väl framme vid tjärnen så öppnade sig vyerna efter att ha vandrat i den slutna skogen, nu gick jag vidare till Norra Havsjön där solen bröt igenom på ett fint sätt när molnen skapade skuggor runtomkring, så kontrasten mellan ljus och mörker blev extra mäktig.
Höjdplatån uppe på Västra Brånberget blev mitt nästa mål, ännu en tung vandring uppåt väntade, men belöningen där uppe gör det hela värt, jag passerade stora myrstackar och granar med granticka innan jag kom upp till en klipphäll med knotiga tallar, där jag stannade en stund för att äta mina smörgåsar.
Jag gick norr ut, passerade några vattensamlingar i naturskogsmiljö och et område med äldre tallskog, innan jag kom fram till Hallmyren där utsikten mot Trysilfjällen var magnifik, knotiga myrtallar stod i förgrunden, men skymde inte utsikten utan skapade enbart perspektiv och djup.
Nu gick jag vidare emot Östra Brånbergets östbrant, där det är stup och branter och reservatets finaste utsikt öster ut och även mot Transtrandsfjällens mjuka fjälltoppar, även här så stannade jag en stund innan jag begav mig nedför östbranten tillbaka mot bilen.
Branten är svår att vandra i med alla klippblock och trädstammar, men granskogen är mäktig och artrik, dessutom så står det här och var bestånd av aspar med lunglav i en mängd som troligen är svår att finna i Värmland.
Vandringen tillbaka blev både svår och lätt då jag valde att gena över en ungskog, men även genom storblockig tallskog, hade jag haft mer tid så skulle jag ha valt att gå en lite nordligare runda.

Det var en ganska besvärlig vandring på 1,2 mil och en höjdskillnad på 320 meter.

söndag den 3 september 2023.