Den ursprungliga bloggsidan är borttagen för allmänheten och finns endast kvar off-line för privat bruk. Det blir för omfattande och privat om jag lägger in hela bloggen här.
Sidan har fungerat som ett arbetsflöde/blogg, eller naturdagbok och arkivet sträcker sig tillbaka till 2011.

På den här sidan så lägger jag in en kortfattad filtrerad version av den privata naturdagboken, med de senaste händelserna som kan vara av intresse för allmänheten, som besöksmål och tips om sådant som rör natur.


Kortfattad sammanfattning av senaste händelser.


Vinterskuggans land.
Nu tar sig snart inte solen längre över Mötterudshöjden och då blir det ett par månader utan sol på mitt hus, just nu så blir det enbart ett par soltimmar om dagen. Isen har lagt sig på dammen.
Så är det att bo på norrsidan av ett berg, det blir någon klimatzon högre, kanske är det därför som smörbollarna trivs bra på mina ängar.
Jag öste båten under veckan och skall få hjälp av en av systersönerna att dra upp den till veckan, det blev endast ett par båtturer den här sommaren, som har varit snål på fototurer över huvud taget, en Covidsommar.
I dag blåser det kallt så jag håller mig inne trots det soliga vädret, ingen vits med att dra på sig en förkylning.
Under veckan var jag på hudkliniken och tog bort tre nya basaliom på ryggen och hade ett par keratoser (mina första) samt ett ytligt basaliom skall behandlas med supersalva i ansiktet, de vill inte skära mer, jag har redan 24 stygn i pannan, jag känner mig lite som en gammal rostig bil som får omplåstring varje år, men som tur är så är det inget farligt som kan sprida sig i kroppen (som när jag hade non seminom vid millennieskiftet). Därför är jag en blek gubbe i hatt, nu är jag uppe i 17 basaliom på 15 år. Det finns ingen självömkan.
När jag inte tar några fototurer så finns det en risk att jag skriver om banala saker som inte har något allmänintresse, jag skall försöka begränsa mig.

Energiomställning till varje pris.
Jag hörde på SR nyheterna att Regeringen vill ta bort det kommunala vetot mot vindkraft, i reportaget hörde jag även vårt kommunalråd som jag röstade på förra gången.
De boende i trakten borde ha rätten att påverka ett så stort ingrepp i närmiljön som påverkar värdet på fastigheter, friluftsliv och allmänt välbefinnande. Om det ändå skall byggas vindkraftverk så borde de närmast sörjande kompenseras ekonomiskt och eventuellt få billigare el.
Energiomställningen är viktig för klimatet mm, men det börjar likna en panikomställning där demokratin sätts ur spel, så kan det åtminstone upplevas på landsbygden. (Det finns platser som är lämpliga och godkända tex Fryksdalshöjden med omnejd, det borde räcka lokalt, det får inte bli vindkraft på alla berg och höjder).


söndag den 18 oktober 2020.

 

 

 


Myrom blir en mötesstation.
När jag kom hem ifrån jobbet så såg jag på Facebooksidan Järnvägsnätverket för Oslo-Stockholm 2.55, där man hade laddat upp ett nytt dokument: Fördjupad utredning Värmlandsbanan - dubbelspår Kristinehamn-riksgränsen
Det blev lite som jag befarade Myrom blir troligen en mötesstation, med dubbla eller tredubbla spår.
Min fastighet verkar klara sig även om det blir mycket trafik, och troligen betydligt närmare stugan än i dag, avståndet är nu 130 meter från huset och 54 meter från den artrikaste slåtterängen, med fältgentiana och tusental med brudsporre den ängen kommer troligen att hamna nära inpå järnvägen. Den bruna gräsfjärilen (internationellt hotad sid 126) och bastardsvärmarna kommer att mosas mot vindrutan av höghastighetstågen när de blåser förbi i 20 % av ljudets hastighet. Artlista Myrom Myrhage

Det kommer att bli stora förändringar i hur järnvägen kommer att gå mellan Arvika och Brunsberg, en hel del kurvrätningar som kommer att påverka bebyggelsen negativt, som så ofta när man bygger nya vägar och järnvägar.


Det är lätt att bli lite utvecklingsfientlig när storskaliga "Miljöprojekt" som järnväg och vindkraft river stora sår i landsbygden och kommer skogen att räcka till allt biobränsle. Finns det några gröna vågare kvar i Miljöpartiet? Har de blivit fartblinda? MP drömmer om tåg som krossar fåglar och smådjur i 30% av ljudets hastighet.

Jag röstar aldrig mer på Miljöpartiet, tre gånger räcker, (kanske får det bli Centern igen, nästan samma politik, landsbygden måste ha en framtid). Skall man prioritera klimatet framför skog och miljö så blir det som det blir ändå.

Hastigheter över 200 km/h ger mer buller.

Bygg dubbelspårig järnväg bredvid den befintliga i stället med hastigheter upp till 200 km/h det borde räcka och gör inte lika stora ingrepp i naturen.

Torsdag den 8 oktober 2020.

 

Bild från Sid 48. Jag bor precis vid spetsen av pilen, mötesplatsen blir hos mig. (Projektmål 2030)

Räv inpå husknuten, det har varit ett visst problem med närgångna rävar.

 

 


 

Fejkat efterbete
I dag har jag putsat ängarna, tagit bort tuvor med sent blommande växter som vädd, skogsklocka, rödklint och johannesört mm.
Dessutom så har jag tre artrika fläckar på ängen där jag imiterar efterbete, jag slår bort återväxten av gräs så att de lågväxta krävande arterna gynnas.
Jag fick besked under veckan att årets bidrag/miljöersättning blev 10 934 kr för ca 0,7 hektar ängsmark, vallen ”Nyänga” som jag sköter som äng får jag dock inget bidrag för och det är ungefär lika stort område, det blir ca 1,5 ha som jag sköter som ängsmark.


lördag den 3 oktober 2020.

 

 


 

Vackra vyer över Sävsjöängen.
När jag åkte hem från min arbetsplats/föräldrahem i Högvalta så bröt solen igenom vackert genom en öppning i molntäcket, det blev strålar som belyste träden ute på den betade Sävsjöängen.
Sävsjöängen är en sjö som blev utdikad på 1800 talet, då byn Högvalta med Jösse härads tingshus låg på kullar med utsikt över sjön, och idag så är stora delar tack och lov betade av nötkreatur som håller sly och skog borta från landskapet.


fredag den 2 oktober 2020.

 


 

En höst-tur till Kloften Naturreservat.
I dag gjorde jag den första riktiga fototuren på tre månader, det har varit ett underligt år.
Det var en fin tur inte mycket sol men ändå.

Väderprognosen var någorlunda och enda dagen på länge som lovade bra väder med hopp om sol.
Det var första gången sedan utvidgningen av reservatet 2017 som jag åkte dit.
Området där reservatet ligger har i alla tider varit obebott på grund av att marken inte går att odla, det ligger norr om Finnskogen, mina förfäder på mormors sida härstammar från Älgå och Karlanda Finnskog, så dessa vildmarker har säkert trampats av mina fäders fötter, men på den tiden för ett par hundra år sedan så var skogarna här närmast att betrakta som urskog, även om det givetvis förekom visst skogsbruk även då, med såg yxa och häst, men de mest otillgängliga skogarna fick stå kvar. Nu finns inga urskogar kvar, den närmsta urskogen ligger 23 mil norr ut i Drevfjällen, vi högg ned våra egna urskogar likt Brasilien gör med sin regnskog idag.
Däremot så finns det tallar som är 250–300 år gamla, ungefär halvvägs till urskogsstadiet, men ändock sällsynt i våra trakter idag.
Jag gick vägen längs Östra Buvattnets södra strand, där ett nytt hygge hade öppnat vyerna mot sjön, man hade lämnat en hel del äldre tallar på hygget som hade en hel del lingon som var övermatade.
Jag gick ned till stranden för att känna på vattnet och ta några bilder innan jag smög mig söder ut längs reservatets västra sida, här fanns det branter med lodytor av grått urberg som tecknade sig emot gröna storvuxna granar och gyllene björkar, granskogen var bitvis grov i den här delen, men tyvärr så var en hel del angripna av barkborre, så jättarna faller med tunga brak om något tiotal år.
Det var lite mörkt i det molniga vädret för att få riktigt bra bilder med ett enbensstativ, ISO värdet var uppe i 800 på sina håll, men det var friskt att vandra i den våta skogen, dränkt av helgens myckna regnande. En tretåig hackspett gjorde mig sällskap, satte sig på ett maskätet träd endast några meter bort, de är lite underliga, ungefär som lavskrikorna är de nästan helt oskygga, ser inte människan som ett hot.
Jag gick söder ut och vandrade uppåt i terrängen upp i en åldrig tallskog med några aspar tills jag kom ner till reservatets sydvästra hörn, och här är naturen lite dramatisk med sin klyfta som har gett reservatet dess namn, Kloften.
Jag stannade länge och hoppades att solen skulle bryta igenom, den lurade lite under dimmolnen, skymtade och liknade en fullmåne, jag åt mitt ”neste” ostsmörgåsar och te och hörde spillkråkan kraxa och sätta sig i ett träd en bit bort.
Nu orkade jag inte vänta längre utan klev ned i klyftans vilda ravin, med lodräta klippor och i botten stora granar som övergick i björkskog längre ned, det är ingen stor ravin, men en vild natur som är värd ett besök.
Jag gick ut på Salsmyrarna i kanten av reservatet när solen för första gången bröt igenom på eftermiddagen, dimmolnen trycktes tillbaka av den svaga vinden och naturen förvandlades till ett fyrverkeri av färger, det skall vara sol om man vill fånga färgerna rätt.
Jag gick vidare öster ut över en myr med små tjädertallar, spretiga i sin form, gamla men små, de knappa näringsresurserna ger inte mycket växtkraft åt dessa tallar formade av tiden.
När jag kom fram till Salstjärnet blev jag lite besviken, naturen var inte så vild som jag hoppats, stränderna kantades av ungskog, så jag gick vidare Nord öst ut för att följa de gamla nyckelbiotoperna norr ut emot bilen.
Plötsligt smattrade det till, det var den tredje orren som skrämdes iväg, men jag såg inga tjädrar i skogen denna gång, de börjar bli allt mer sällsynta. Skogen blev knotigare och vildare här uppe, och solen fortsatte att bryta igenom så att jag fick skynda mig fota vid rätt tillfälle och ibland vänta några minuter vid ett vackert motiv, att fotografera är som att leta efter levande tavlor i skogen, förr målade jag med fotona som vägledning, men det var många år sedan sist.
Vid en myr fick jag en fin utsikt mot Åmotsfors, det finns en civilisation bortom de blånande bergen i alla fall, det känns tryggt, det skall finnas två världar, människans och naturens och man hoppas att de kan samsas.
Det har blivit bättre, för femtio år sedan fanns det bara en skyddad skog i hela Arvika kommun och den var på endast 1,3 ha reservatet Perserud. I reservatet Stömne så var inte skogen skyddad på den tiden, och när Glaskogen bildades för snart exakt 50 år sedan så skyddades enbart skogen på rödvattensberget, resten av Glaskogen fick nyttjas av skogsbruket. På den tiden fanns inte heller begrepp som nyckelbiotoper mm.
Nu har skogarna fått ett bättre skydd än på 70-talet även om den oskyddade arealen samtidigt brukas och plågas hårdare än någon gång i Jordens och skogarnas historia under en ofattbar tidsrymd på tiotals miljoner år, då alla skogar var "skyddade" från kalhyggesbruk mm, skogarna levde sitt eget liv. Sista stora globala skogsdöden inträffade för ca 65 000 000 år sedan i ett meteoritnedslag och vi avskogar nu planeten i en rasande takt. I Sverige så har vi nu satt ett nationellt mål att skydda 17 % av skogen och sköta resten med förstånd, jag tror att vi är på rätt väg, det krävs landskapsekologisk planering för att kunna nyttja/bruka naturen (hugga skog) samtidigt som vi bevarar den biologiska mångfalden.


Jag kom ned till bilen och åkte hem efter en fin semesterdag.

Karta över reservatet


Måndag den 28 september 2020.

 

 

Avskogning av planeten.


Färg Amazonas 2020


Svartvit Glaskogen 1975

Observera landningsbanan (höger i bild) där man tankade flygplanen med gift som dödade lövträden på Glaskogen (hormoslyr). Länk karta

 

 

 


 

Ripfjället har en mycket fin natur, jag har varit uppe på berget och vandrat i naturen. Ripfjället sida.
Jag fotograferar ofta och det är omöjligt att få bra bilder som känns naturliga när vindkraftverken står där som industrimonument.
Naturen runt Ripfjället hyser många naturreservat, även under bildning på den värmländska sidan (tex Kölarna).
I Värmland vill jag inte ha vindkraftverk norr om E16 Lekvattnet – Torsby –Värmlandsgränsen och i Dalarna inga vindkraftverk närmare än 5 mil från norska gränsen.
Då skyddar man de flesta vildmarkspräglade områdena från att bli industrialiserade och ointressanta för turister och naturfotografer mm.

Vindkraftverk endast 500 meter ifrån ett av Värmlands finaste och största Natura 2000 område är vansinne!

Artikel SVT värmland, det är kommunal folkomröstning i Malung på söndag.

Fredag den 25 september

 

 

 

 


Milrundan på Mötterudshöjden.
Jag tog en skogspromenad upp på höjden i dag, solskenet gjorde att jag inte orkade hålla mig inne.
Höstfärgerna börjar komma så smått, ett och annat lövträd sprakar av färger, även om de starkaste färgerna dröjer någon vecka.
Jag gick upp till Medskogstjärn och sedan vägen över mot Humslid och vek sedan av mot Malmbergen, de höga bergen där man har utsikt över både Glafsfjorden och Värmeln.
Här uppe bland bergen så är naturen mer varierande än i de hårdare brukade lägre delarna, det är en mosaik av mindre avsatta marker och framför allt ett antal bergiga impediment med en del äldre tallar. Skogen runt omkring sköts ganska bra då man har sparat en del tallöverståndare på hyggena och jag hoppas att de få stå kvar som evighetsträd, viss mager tallskog sköts genom en slags blädning, perfekt om man på längre sikt vill odla fönsterfura.
Jag satte mig vid en avsatts med utsikt över Värmeln och åt mitt ”neste” matsäck på Svenska.
Jag såg ett par tjädertuppar på vägen hem och tuvor med lingon i mängder.


lördag den 19 september 2020.

 

 

 

Dags för K-märkning av jakttorn?
Jag gick förbi ett av Mötterudshöjdens äldsta bevarade jakttorn, en kulturlämning i skogen som säkert en och annan gamling har minnesvärda berättelser om.

 

 


 

Senaste fototurer

I stället för en omfattande personlig blogg, så lägger jag in de senaste störrre besöksmålen/fototurer med bilder och berättelser här.

     

Ritamäki, Midsommarafton 2020-06-19

Ritamäki

 

Tiskaretjärn, Midsommarafton 2020-06-19

Tiskaretjärn

 

Kalvhöjden, Midsommarafton 2020-06-19

Kalvhöjden

 

Värmeln; måndag den 1 juni 2020.

Värmeln

 

 

Genbäcken, torsdag den 21 maj 2020.

Genbäcken

 

Torsberget, torsdag den 21 maj 2020.

Torsberget

 

Tjärnberget, torsdag den 21 maj 2020.

Tjärnberget

 

Bytjärn, fåglar, onsdag den 22 april 2020.

Fler bilder från tidigare.

 

Gaterudsfjällen, Långfredag 10 april 2020.

Gaterudsfjällen

 

Krakstad, Långfredag 10 april 2020.

Krakstad

 

 

Klackskullen, lördag den 21 mars 2020.

Klackskullen

 

Skallberget, måndag den 24 februari 2020.

Skallberget

 

Maratärnsskogen, måndag den 24 februari 2020.

Länk

 

Stormyren, måndag den 24 februari 2020.

Länk

 

Vimyren, måndag den 24 februari 2020.

Länk