o

På den här sidan kan man läsa de senaste händelserna och den fungerar som någon slags blogg.

Sidan är i första hand för mitt personliga bruk där jag skriver ner de senaste händelserna i arbetsflödet, när jag varit på foto-tur, senare så blir händelserna egna sidor om det exempelvis är ett nytt naturreservat som jag besökt. Ibland har även reaktioner på aktuella händelser i omvärlden förekommit och utkast till resonemang. I möjligaste mån försöker jag numera vara mer åsiktsneutral och objektiv på den här sidan, så att den blir lite mer mainstream, dessutom skall jag försöka hålla mitt språk lite torrare, hårdare och mer sakligt i fortsättningen, så att det kan accepteras av de flesta, dessutom har jag upptäckt att viss ironi och skämtsam ton kan misstolkas (skojig läsning kan bli naiv), inslag på min dialekt kommer också att slopas i möjligaste mån. Även färre ogenomtänkta inslag blir det i fortsättningen.
På sommarhalvåret så är det främst fototurer och fisketurer som förekommer, men även skötseln av mina marker som finns runt huset, bor man i en villa på landet så brukar det höra till lite mark, (men några djur har jag inte) och på vintern skildras främst helgpromenader i närområdet.
Mitt yrke är möbelsnickare, och det är främst fritidsintressena som skildras på den här sidan.


Middagstur på Mötterudshöjden.
Jag behövde lite frisk luft och motion, så liksom igår så tog jag mig den lilla 4 km rundan upp på höjden.
Där fanns spår av räv, rådjur, ekorre, älg och jägare i nysnön, den första vinterdagen är lite speciell och egentligen så borde jag ha tagit mig en längre tur i något reservat, men jag står och snidar ornament den här helgen, julen närmar sig och mycket skall hinna bli klart till dess.
söndag den 19 november 2017.

 

 


 

Bôsköring på Nyänga!
Jag tog mig en liten 4 km promenad på Mötterudshöjden för att röra på benen lite och då såg jag att några grannungar hade buskört i cirklar på vallen Nyänga, de hade kört allt snävare för att se om fyrhjulingen kunde gå upp på två hjul utan att välta, en lek med livet som insatts, många ungar kör både fyrhjulingar och mopeder när de endast är mellan 5 – 14 år, lite på gränsen kan man tycka.
Man får gärna gena över vallen när marken bär, och när det inte är växtsäsong maj – augusti, men då får man köra försiktigt över, även vedkörning tillåter jag när tjälen är djup.
Man kan kanske bli ansedd som en grinig gubbe, men körskadorna gör att det slöar slåtterbalken och hamnar jord i höet.
Kronprinsessan skall tydligen plantera klonade träd på ett hygge på Glaskogshygget nästa vecka, hoppas att det blir en fin skog av det. Jag antar tyvärr att exempelvis Tyresta nationalpark i Stockholm hyser en mer trolsk och genuin upplevelse av orörd natur än vad Glaskogen kan erbjuda.
söndag den 12 november 2017.

 
 

 


 

Vindsnurror på Mangslidsberget.
Jag hörde på radion SR Värmland att man planerar att uppföra vindsnurror på Mangslidsberget.
Vindkraft är bra, men samtidigt så drabbas ofta fina miljöer uppe på höjderna, vildmarkskänslan kommer att försvinna eller kraftigt reduceras i fint område. Jag besökte berget tidigare i år och det finns ca 100 ha nyckelbiotoper på berget, samtidigt så finns det flera unika gamla finngårdar, en populär skidanläggning och fina naturreservat inom radien 1 – 1,5 mil ifrån den planerade vindkraftsparken, känslan kommer att påverkas och skall man fotografera så får man använda smart lagningspensel mm för att försöka ”laga” bilderna.
lördag den 11 november 2017.

 

 


 

Att överleva avdelning 7.
I går när jag penselmålade de 20 stolarna sista strykningen så lyssnade jag på SR Värmland och fick höra ett reportage från avdelning 7 på centralsjukhuset i Karlstad, och när jag lyssnade på programmet så inser jag vad nära döden jag var 1999 då jag låg på avdelningen när jag fick högdosbehandling med cellgift under en vecka, det var non seminom stadium 1, ett par veckor senare tappade jag 50 % av all kroppsbehåring (gollum), men några långsiktiga bestående men fick jag inte av behandlingen även om de påföljande 10 åren av undersökningar var psykiskt påfrestande.
Personalen på avdelningen och servicen är helt suverän, de borde ha en guldmedalj för sina insatser, då de gör ett fantastiskt jobb, ett stort tack!
Alla helgons dag,  lördag den 4 november 2017.

 

 


 

Stora reservatsbildningar på gång i Norra Värmland.
Jag kikade på Naturvårdsverkets verktyg Skyddad Natur, och fick se att Naturvårdsverket nu har köpt upp fler stora områden i norra Värmland, bland annat Havsvalladalen, Harfjället, Gillersberget, Västersjön, Kölarna, Märramyren, Päggonätto och mer smått och gott, det rör sig om tusentals ha som nu kommer att bli nya naturreservat och som kommer att skydda de största kvarvarande oskyddade naturskogslandskapen i Värmland.
Det är viktigt att skydda dessa områden både för naturen med sina hotade växter och djur, samt för kommande generationer av människor och turister som vill uppleva en orörd vacker natur.
För 25 år sedan så var de största reservaten i Länet (ej Glaskogshygget) ca 150–300 ha stora, nu blir de största reservaten 1000 – 3000 ha stora, vilket ger en enorm skillnad i upplevelse inför framtiden, kanske milslånga vandringsleder som löper igenom ett pärlband av skyddad natur. PS! Flera reservat från 70 - 80-talen saknar eller saknade skydd mot avverkningar, de var till för att skydda mot bebyggelse innan strandskyddslagen kom och skydd mot torvtäkt mm, Glaskogen, Hovfjället och Ulvsjömyrarna saknar fortfarande till största delen skydd mot skogsbruk även om de är stora till ytan.
I går jobbade jag för att komma ikapp alla beställningar, vi ligger efter vilket inte är bra då vissa kunder börjar bli otåliga, i dag så skall jag studera mästarutbildningen, första delprovet blev godkänt under veckan.
söndag den 29 oktober 2017.

 
   

De mörkgröna områdena är naturreservat eller marker som ägs av Naturvårdsverket, de rödrutiga eller blårandiga områdena är natura 2000 och kommer att skyddas. Övriga helfärgade områden är övriga stora skogsägare. Källa: Skyddad natur.

 


 

Leksand tur och retur.
Förra veckan tog jag ledigt två dagar för koncentration och vila och på fredag under resan till Leksand så vandrade jag i naturreservaten Skattlösbergs by och Gyllbergen innan jag övernattade på Moskogen hotell under helgen (lugnare än vandrarhem) då jag gick starten på Mästarutbildningen (träbildhuggeri), om allt går som jag hoppas så blir det ett mästarbrev till så småningom, det verkade i alla fall vara en lagom nivå på den fortsatta utbildningen.
Naturen i Dalarna är riktigt fin, Skattlösbergs by har ett vackert välbevarat kulturlandskap i höjdläge och Gyllbergen är södra dalarnas största väglösa vildmarksområde, med några riktiga pärlor i reservatet.

Skattlösbergs by låg mycket vackert och med höstens alla nyanser från gult till rött så var det en färgsprakande upplevelse att vandra där just nu, man kunde även besöka en gammal finngård med välbevarade byggnader, troligen så har man aktiviteter här ibland. Jag gick en runda, men inte allt för länge då jag skulle åka vidare till nästa reservat.
Nu bar det av till Gyllbergen, och jag valde att ta den södra vägen där jag passerade Grangärdes Hästberg som var en mycket vacker by belägen vid en tjärn, byarna och fäbodarna ligger vackert i de här trakterna, vidare åkte jag norr ut vid Laxsjön där man jagade älg och på slingriga och lite dåliga skogsbilvägar tog jag mig fram till reservatet där vandringslederna började.
Den gamla skogen började nästan med en gång och jag följde leden med små avstickningar under hela promenaden, först igenom naturskogar, stundom blockrika upp till Bergsslagsstugan, en öppen vandringsstuga med bord och bäddar för vandrare längs leden, som även används som skidleder under vintern, ett populärt område då reservatet ligger på 400–500 meter över havet.
Stugan var nyrenoverad i toppskick, men själv så hade jag ingen anledning att stanna, så jag gick vidare norr ut längs myrmarker och hällar med gamla furor med platta kronor, den här delen kommer att bli urskogslik ganska snart, även om reservatet som helhet har varit påverkat av äldre skogsbruk under mycket lång tid, omfattande kolning och dimensionshuggningar under 1800-talet.
Snart närmade jag mig huvudattraktionen Dragbergsgatan, som är en 400 meter lång, 10 meter djup och bred ravin, kantad av urskogslika furor, med gamla granar i botten av ravinen, bland stora klippblock, trolskare och mer spännande natur får man leta efter, kanske årets höjdpunkt. Nere i ravinen trängde den låga höstsolen knappt ner på de våta klippväggarna där vattnet droppade över klipputsprång och där vattnet i underjorden porlade och brummade som om själva klipporna dolde ett farligt väsen där nere, rädslan för att bli tagen av troll och jättar måste vara påtaglig för den fantasifulle vandraren en mörk kväll ute i denna vildmarks mest dolda domäner.
Nu kom jag ner till Dragsjön, där det finns ytterligare en stuga, jag passerade stugan och gick över Fädbodmyran där några gamla tallar tecknade sig vackert emot sjön, med en ståtlig granskog på andra sidan av densamma. Nu ångade jag mig uppför Stora Spånsberget upp till Lodinmyran, jag trodde att naturen här uppe skulle vara ännu äldre och vildare, men det var snarare tvärs om, skogen var yngre, lågvuxen med fjällskogskaraktär, med undantag för några få urgamla tallar som sparats runt en myrhåla. Det var meningen att jag skulle ha gått fram till Ösjön där det lär finnas en äldre skog kvar, men molnen började hopa sig och mörkade ner den tidigare molnfria himmeln, så jag valde att vända då jag samtidigt inte ville ta ut mig helt innan höstmörkret dolde stigen. På vägen tillbaka så blev bilderna gråa och dystra, nästan helt utan kontraster, men jag var ändå nöjd med dagen, här finns en mycket fin natur att utforska och reservatet, som hänger ihop med ytterligare reservat utgör ett skyddat område på hela 1820 ha, man önskar att Glaskogen hemma i Arvika hade fått behålla något liknande.



söndag den 15 oktober 2017.

 

 

Skattlösbergs by

Mer info Länsstyrelsen

 

Gyllbergen

Mer info Länsstyrelsen

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

Min vandring GPS

 


 

En tur till Stömne och Glaskogens urskogspärla.

Vädret var vackert och jag brukar ta ett par lediga dagar varje år för att fota höstfärger innan jägarna tar över markerna, någon fjällskogssemester blev det tyvärr inte i år, otur med vädret och för stressigt på firman.
Jag åkte söder ut till Stömne där det finns många fina områden även utanför naturreservatet, det rör sig om ett större antal nyckelbiotoper och skogar med naturvårdsavtal, området är vackert med många lövträd och det är känt för sina många stora ekar som är ovanligt i våra trakter. Kulturlandskapet är vackert och kuperat, men som så ofta är det ömsom välskött och ömsom igenväxande med sly och högt gräs, småskaligt lantbruk är tyvärr inte längre lönsamt.
I Stömne finns även en gammal fornborg på Hammarklätten, borgen låg uppe på en brant höjd och har haft träpalissader och stenmurar som försvarsverk under yngre järnålder, dvs det är en vikingaborg. Bygden är gammal, Stömne är en av våra äldsta kulturbygder i Arvika kommun, det fanns bebyggelse nere i byn för redan 6000 år sedan.
Borgen är lätt att hitta och det finns en liten vandringsled upp från två håll och väl uppe i borgen så har man en magnifik utsikt över Stömneflagan som är den södra delen av Glafsfjorden.
Vem vet vad som har hänt vid denna borg, inga skrifter finns från denna tid.
När jag besökt fornborgen så åkte jag till Stömne naturreservat, som jag gick igenom och vidare in i en skyddsbiotop norr om reservatet och uppför en kulle med lövskog och vidare till en vackert belägen vall med stora lövträd, området är stort och vackert och markerna runt Stömne herrgård är välskötta.
Nu åkte jag till Glaskogen och det område som är det mest urskogslika man kan se i Arvika kommun, Rödvattensberget.
Berget är delvis skyddat genom Natura 2000 och är paradoxalt ett av de få områdena i Glaskogens ”Naturreservat” som är skyddat från avverkningar. Men det finns ca 80–100 ha av nyckelbiotoper och skogar med naturvärden i anslutning till Natura 2000 området som också borde få ett permanent skydd, då dessa är mycket fina och gör hela naturskogsområdet till en stor samling med naturskog med urskogsprägel, även om det naturligt vis inte är äkta urskog, då de äldsta träden är i 250 årsåldern, de femhundraåriga saknas, men man kan se rester, stubbar efter de gamla jättarna som var 80 – 90 cm i diameter, de försvann på 1800 talet.
Jag följde skogsbilvägen väster ut strax söder om Kolsjön där jag stannade bilen vid vändplanen och vandrade väster ut uppför sluttningen i en nyckelbiotop upp till Rahästen. Här finns branter i en mäktig granskog nedanför berget där man känner sig liten bland några stora stenar som ligger inbäddade i smaragdgrön mossa, lite längre upp så övergår skogen i tallskog som ibland är riktigt gammal, de är krokiga med tillplattade kronor, betade av tjädrar i årtionden, det finns tjäder här man ser dem ibland, när det smattrar av vingslag bland trädtopparna, tjädern har annars blivit allt mer ovanlig i Arvikatrakten.
Vid Rahästen gick jag norr ut till Flotjärn över några sanka mossar där några bestånd av äldre tall ramade in kanterna, det kändes vilt att vandra här, men när jag senare gick Väster ut emot Rödvattensberget så gick jag igenom ett långsmalt band av ungskog som bröt av den vilda orörda naturen, men jag hoppas ändå att detta skulle kunna skyddas för att kunna göra hela berget till en större skyddad enhet i framtiden, ett önsketänkande?

Nu var jag framme vid Rödvattensberget, Glaskogens ”heliga” urskogspärla, med 200-250 åriga förvridna tallar uppe på berget och i västbranten ner emot Rödvattnet, här stannade jag och åt mina ostsmörgåsar omgiven av en natur som är vild och ursprunglig till karaktären, tallarna har pansarbark med förvridna kronor och träden står ofta lutade bland stora klippor i branten, där det är en helt sagolik utsikt, här kan man sitta och känna ro i timmar, borta ifrån civilisationens alla stressmoment och impulser.
Jag satt ett tag och gick vidare söder ut och valde att gå ner i sluttningen fram till Örvattnet, här finns den grövsta granskogen i området, med blåsippor på marken och med ett litet inslag av ädellövträd, en frodig del av Rödvattensberget som annars är ganska magert och kargt. Jag ångade mig uppför sluttningen igen och gick upp till den grövsta tallskogen på berget uppe vid Svarthagstjärnen där många vandrare vilat vid vindskyddet genom åren, här kan man även se de största 1800 tals stubbarna från den forna storskogen, klädda och dolda av mossa, men friska i kärnan.
Jag tog några bilder, vilade vid tjärnen och åt en kexchoklad i stillhet, innan jag vandrade nordväst ut emot bilen igenom naturskogarna på berget. Det blev en fin promenad, men tyvärr så glömde jag att stänga av inspelningen av GPS signalerna, bilkörningen blev med.


torsdag den 5 oktober 2017.

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

 

 

 

Hammarklätten fornborg

 

Stömne

 

Glaskogen/Rödvattensberget

 

 

 


 

Höstfärger, men tyvärr bara gråväder.
Höstfärgerna lyser, men utan sol så blir det inte gyllene färger, så det blev ingen fototur denna helg.
Puma däremot bryr sig inte utan är ute i jaktmarkerna och plockar möss och sorkar.
söndag den 24 september 2017.

 


 

En vandring i mina förfäders spår på Glaskogen.

I dag åkte jag till Djuvsheden där min släkt på min mormors farfars sida bodde åtminstone från tidigt 1700-tal till början av 1900-talet.
Jag vandrade även upp till Ösjön i sydväst, strax utanför Glaskogen Där Naturvårdsverket har köpt ett stort skifte, troligen ett blivande reservat. Vandringen blev på 1,63 mil, eller 16,3 Km.


När jag kom fram Till Djuvsheden (Juvshea på Värmlandska) så åkte jag upp till Övre Djuvsheden där min mormors farfar brukade sitta på verandan när han rökandes en pipa spanade ut över sjön Övre Gla, som min mormor berättade när hon levde. Det måste ha varit ett slit att först röja all mark för hand och slå ängar och åkrar och bära allt hö på den tiden då traktorer inte fanns, sluttningen är hela 100 meter i höjdled och en nedre gård där huset fortfarande står förfallet och den övre gården som övergavs tidigt, det går inte att använda traktor på de markerna.
Jag gick vidare mot bergsbranten som utgjorde en naturlig gräns till inägorna, här finns stenblock stora som hus, en exotisk och fantasieggande miljö som lätt sätter fantasin på spel i skymningen, ovanför branten så följde jag den fina vandringsleden, som är en del av Glaskogens stora nätverk av vandringsleder. Jag vandrade upp på höjden söder ut tills jag kom fram till Bergtjärnen, där det finns en mycket fin nyckelbiotop med grov tall och häftig naturskog i sluttningen, jag gick ner till tjärnen och följde stranden söder ut när jag fick se en mystisk dimma längre bort, men dimman visade sig vara röken från ett vindskydd där två fiskare lagade frukost, troligen så var de far och son, fast skägg kan lätt bli 20 år extra, så jag frågade inte utan gick vidare efter en snabb ordväxling.
Lite längre bort i den södra viken så finns det några riktigt gamla tallar troligen runt 300 år i en bergig miljö med branta stup ner emot bergtjärnen.
Nyckelbiotoperna radade upp sig längs leden, naturen var ganska opåverkad av modernt skogsbruk, även om det fanns 40 årig ungskog, hoppas att markägaren är återhållsam längs leden, för det är ett av de finare avsnitten på Glaskogen. Jag tog kompassriktningen emot en skogsbilväg som leder till Ösjön, där Naturvårdsverket äger ett större tämligen opåverkat skogsområde. Innan jag kom till skogsbilvägen så var det en mycket fin skog som borde skyddas, eller huggas utan kalhyggesmetoden, längs sträckningen Kvarntjärnen och Vackerängstjärnen. Även utanför Glaskogen längs skogsbilvägens första del så var skogen opåverkad av kalhygge, den såg ut som bondskogar gjorde förr i tiden innan man kalhögg, vacker vandring.
Vid Hemtjärnen så sneddade jag ner emot Naturvårdsverkets nyckelbiotoper, men höll på att hamna i en djup ravin, så jag fick ta en lång omväg ner till Ösjön där jag möttes av en fin naturskog med fina grova tallöverståndare, jag gick till Holmetjärnen där jag åt mina ostsmörgåsar och njöt av naturens vilda uttryck, här har det varit vildmarksartat under lång tid, även om det finns en gammal säter någon km bort, enligt 1800 talskartorna så var detta ren ödemark, kanske har mina förfäder fiskat och jagat i den här naturen. Jag hindrades av en blöt myr fån att ta mig mer väster ut längs naturvårdsverkets marker och ville inte ta ännu en omväg, så jag valde att vandra hemmåt, kanske får jag ta en cykeltur hit någon gång, då vägen är bommad. När jag gick tillbaka längs skogsbilvägen så fick jag se en och annan gammal vargspilning och några tassavtryck, det är tassemarker det här.


lördag den 16 september 2017.

Min vandring GPS

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

 

 
  De gamla inägorna blev skog under 1900-talet, som nu har blivit ett kalhygge, ett perfekt tillfälle att se hur min mormors farfars släkt bodde.

 

Djuvsheden

Nedre Djuvsheden Övre Djuvsheden Bergsbranten

 

Glaskogen sydväst om Djuvsheden

 

Ösjön

 


 

Orkaner och övning på bildhuggeri.

Den här helgen så har det blivit övning på avancerat bildhuggeri, en uppskärpning inför mästarutbildningen i träbildhuggeri, (jag har redan mästarbrev i möbelsnickeri). På 1900 talet fanns det hundratals med träbildhuggare (ornamentsbildhuggare) anställda på snickerifabriker, fast de senaste 25 åren så är jag en av de endast fem personerna i Sverige som har tagit gesällbrev och det finns endast en mästare (Thorleif Aiff), det utbildas ca 5–10 elever/lärlingar varje år, många av dem blir riktigt skickliga hobbyidkare, eller deltidshantverkare, få kan livnära sig på yrket. Jag känner till två riktigt skickliga träbildhuggare i landet som jag inte vill nämna här (konkurrenter). Sedan så finns det naturligt vis alla skickliga träkonstnärer som inte har en traditionell klassisk möbelornamentsutbildning som leder till gesällbrev tex (Arvika) Jard Rollen, Maria Vildhjärta och Marita Olsson mm, samt alla möbelsnickare som kan skära enklare ornament.
Oftast så skär jag standardornament på våra möbler, men några gånger om året så behöver jag lite utmaningar för att kunna behålla och öka färdigheterna.
Dessutom så har jag följt orkanen irmas härjningar på nyheterna och nätet, och fick lite vibbar när jag gick en runda på ängen, då det kom en liten stormby, eller ett ”äl” som vi säger i Värmland.

Jag fann en intressant länk som visar vindstyrka mm i hela världen https://www.windy.com

söndag den 10 september 2017.

1 2 3

 


 

Maskfingersvamp och räv på ängen.
I gårkväll fick jag se räven borta på ängen, jag tog några foton innan jag skrämde bort den med grytlock, även om jag inte tror att den ger sig på katten i första taget.
I går blev det målning av knutbräder på uthuset och idag lite jox med företagets hemsida, samt ”kompetensutveckling”, läsning av bok från BL
För att vädra hjärnan så gick jag en runda på ängen där några fina bestånd av maskfingersvamp växte, jag såg även att hasselnötterna har börjat mogna, tillåtna att plocka enbart för markägare, fast de flesta har redan plockats av nötkråkan.
söndag den 3 september 2017.

 


 

Dagg och dimma i jaktmarkerna.
Puma tog en sedvanlig jaktrunda i morse, det brukar bli ett par möss och sorkar om dagen, så några musfällor lär inte behövas till vintern.
Det var dagg i gräset och dimma över ängen när solen reste sig över trädtopparna i dag, det blir dock inget foto tur då det finns mycket att fixa med på hemmaplan, allt för mycket inför vintern.


lördag den 2 september 2017.

 

 


 

Äldre händelser fanns tidigare under fliken Arkiv!, men sidorna är numera borttagna, de är numera endast för personligt bruk, för minnets skull.