På den här sidan kan man läsa de senaste händelserna och den fungerar som någon slags blogg.

Sidan är i första hand för mitt personliga bruk där jag skriver ner de senaste händelserna i arbetsflödet, när jag varit på foto-tur, senare så blir händelserna egna sidor om det exempelvis är ett nytt naturreservat som jag besökt. Ibland har även reaktioner på aktuella händelser i omvärlden förekommit och utkast till resonemang. I möjligaste mån försöker jag numera vara mer åsiktsneutral och objektiv på den här sidan, så att den blir lite mer mainstream, dessutom skall jag försöka hålla mitt språk lite torrare, hårdare och mer sakligt i fortsättningen, så att det kan accepteras av de flesta, dessutom har jag upptäckt att viss ironi och skämtsam ton kan misstolkas (skojig läsning kan bli naiv), inslag på min dialekt kommer också att slopas i möjligaste mån. Även färre ogenomtänkta inslag blir det i fortsättningen.
På sommarhalvåret så är det främst fototurer och fisketurer som förekommer, men även skötseln av mina marker som finns runt huset, bor man i en villa på landet så brukar det höra till lite mark, (men några djur har jag inte) och på vintern skildras främst helgpromenader i närområdet.
Mitt yrke är möbelsnickare, och det är främst fritidsintressena som skildras på den här sidan.


En vandring i mina förfäders spår på Glaskogen.

I dag åkte jag till Djuvsheden där min släkt på min mormors farfars sida bodde åtminstone från tidigt 1700-tal till början av 1900-talet.
Jag vandrade även upp till Ösjön i sydväst, strax utanför Glaskogen Där Naturvårdsverket har köpt ett stort skifte, troligen ett blivande reservat. Vandringen blev på 1,63 mil, eller 16,3 Km.


När jag kom fram Till Djuvsheden (Juvshea på Värmlandska) så åkte jag upp till Övre Djuvsheden där min mormors farfar brukade sitta på verandan när han rökandes en pipa spanade ut över sjön Övre Gla, som min mormor berättade när hon levde. Det måste ha varit ett slit att först röja all mark för hand och slå ängar och åkrar och bära allt hö på den tiden då traktorer inte fanns, sluttningen är hela 100 meter i höjdled och en nedre gård där huset fortfarande står förfallet och den övre gården som övergavs tidigt, det går inte att använda traktor på de markerna.
Jag gick vidare mot bergsbranten som utgjorde en naturlig gräns till inägorna, här finns stenblock stora som hus, en exotisk och fantasieggande miljö som lätt sätter fantasin på spel i skymningen, ovanför branten så följde jag den fina vandringsleden, som är en del av Glaskogens stora nätverk av vandringsleder. Jag vandrade upp på höjden söder ut tills jag kom fram till Bergtjärnen, där det finns en mycket fin nyckelbiotop med grov tall och häftig naturskog i sluttningen, jag gick ner till tjärnen och följde stranden söder ut när jag fick se en mystisk dimma längre bort, men dimman visade sig vara röken från ett vindskydd där två fiskare lagade frukost, troligen så var de far och son, fast skägg kan lätt bli 20 år extra, så jag frågade inte utan gick vidare efter en snabb ordväxling.
Lite längre bort i den södra viken så finns det några riktigt gamla tallar troligen runt 300 år i en bergig miljö med branta stup ner emot bergtjärnen.
Nyckelbiotoperna radade upp sig längs leden, naturen var ganska opåverkad av modernt skogsbruk, även om det fanns 40 årig ungskog, hoppas att markägaren är återhållsam längs leden, för det är ett av de finare avsnitten på Glaskogen. Jag tog kompassriktningen emot en skogsbilväg som leder till Ösjön, där Naturvårdsverket äger ett större tämligen opåverkat skogsområde. Innan jag kom till skogsbilvägen så var det en mycket fin skog som borde skyddas, eller huggas utan kalhyggesmetoden, längs sträckningen Kvarntjärnen och Vackerängstjärnen. Även utanför Glaskogen längs skogsbilvägens första del så var skogen opåverkad av kalhygge, den såg ut som bondskogar gjorde förr i tiden innan man kalhögg, vacker vandring.
Vid Hemtjärnen så sneddade jag ner emot Naturvårdsverkets nyckelbiotoper, men höll på att hamna i en djup ravin, så jag fick ta en lång omväg ner till Ösjön där jag möttes av en fin naturskog med fina grova tallöverståndare, jag gick till Holmetjärnen där jag åt mina ostsmörgåsar och njöt av naturens vilda uttryck, här har det varit vildmarksartat under lång tid, även om det finns en gammal säter någon km bort, enligt 1800 talskartorna så var detta ren ödemark, kanske har mina förfäder fiskat och jagat i den här naturen. Jag hindrades av en blöt myr fån att ta mig mer väster ut längs naturvårdsverkets marker och ville inte ta ännu en omväg, så jag valde att vandra hemmåt, kanske får jag ta en cykeltur hit någon gång, då vägen är bommad. När jag gick tillbaka längs skogsbilvägen så fick jag se en och annan gammal vargspilning och några tassavtryck, det är tassemarker det här.


lördag den 16 september 2017.

Min vandring GPS

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

 

 
  De gamla inägorna blev skog under 1900-talet, som nu har blivit ett kalhygge, ett perfekt tillfälle att se hur min mormors farfars släkt bodde.

 

Djuvsheden

Nedre Djuvsheden Övre Djuvsheden Bergsbranten

 

Glaskogen

 

Ösjön

 


 

Orkaner och övning på bildhuggeri.

Den här helgen så har det blivit övning på avancerat bildhuggeri, en uppskärpning inför mästarutbildningen i träbildhuggeri, (jag har redan mästarbrev i möbelsnickeri). På 1900 talet fanns det hundratals med träbildhuggare (ornamentsbildhuggare) anställda på snickerifabriker, fast de senaste 25 åren så är jag en av de endast fem personerna i Sverige som har tagit gesällbrev och det finns endast en mästare (Thorleif Aiff), det utbildas ca 5–10 elever/lärlingar varje år, många av dem blir riktigt skickliga hobbyidkare, eller deltidshantverkare, få kan livnära sig på yrket. Jag känner till två riktigt skickliga träbildhuggare i landet som jag inte vill nämna här (konkurrenter). Sedan så finns det naturligt vis alla skickliga träkonstnärer som inte har en traditionell klassisk möbelornamentsutbildning som leder till gesällbrev tex (Arvika) Jard Rollen, Maria Vildhjärta och Marita Olsson mm, samt alla möbelsnickare som kan skära enklare ornament.
Oftast så skär jag standardornament på våra möbler, men några gånger om året så behöver jag lite utmaningar för att kunna behålla och öka färdigheterna.
Dessutom så har jag följt orkanen irmas härjningar på nyheterna och nätet, och fick lite vibbar när jag gick en runda på ängen, då det kom en liten stormby, eller ett ”äl” som vi säger i Värmland.

Jag fann en intressant länk som visar vindstyrka mm i hela världen https://www.windy.com

söndag den 10 september 2017.

1 2 3

 


 

Maskfingersvamp och räv på ängen.
I gårkväll fick jag se räven borta på ängen, jag tog några foton innan jag skrämde bort den med grytlock, även om jag inte tror att den ger sig på katten i första taget.
I går blev det målning av knutbräder på uthuset och idag lite jox med företagets hemsida, samt ”kompetensutveckling”, läsning av bok från BL
För att vädra hjärnan så gick jag en runda på ängen där några fina bestånd av maskfingersvamp växte, jag såg även att hasselnötterna har börjat mogna, tillåtna att plocka enbart för markägare, fast de flesta har redan plockats av nötkråkan.
söndag den 3 september 2017.

 


 

Dagg och dimma i jaktmarkerna.
Puma tog en sedvanlig jaktrunda i morse, det brukar bli ett par möss och sorkar om dagen, så några musfällor lär inte behövas till vintern.
Det var dagg i gräset och dimma över ängen när solen reste sig över trädtopparna i dag, det blir dock inget foto tur då det finns mycket att fixa med på hemmaplan, allt för mycket inför vintern.


lördag den 2 september 2017.

 

 


 

Äppelträden i farozonen?
När jag kom hem från jobbet så fick jag se en älgko i skogsbrynet vid bortre ängarna.
Förra året så rök ett antal grenar på äppelträden, borde kanske plocka bort de få äpplena som finns, men vill samtidigt smaka på dem när de mognat.
måndag den 28 augusti 2017.

 


 

En tur till Purala finngård, Mulldusen naturreservat och Mangslidberget.
I dag åkte jag till skogarna norr om Östmark i Torsby kommun.

Jag åkte igenom Sörmark och Östmark där landskapet ömsom är vackert och välskött och ömsom igenväxt och ovårdat, det märks att det inte är någon lönsamhet i lantbruk i de här regionerna, i forna tider så var kulturlandskapet i dessa kuperade bygder vackra som i en saga.
När jag kom fram till Purala så fick jag se en av de mest välbevarade finngårdarna i Sverige, fast samtidigt så känns det som om gården är i förfall, både hus och uthus är i stora behov av renovering, en förening äger och sköter byggnaderna, fast arbetet är så omfattande och dyrt att man har tagit till nödlösningar, föreningen får inga bidrag från riksantikvarieämbetet eftersom de inte äger marken som gården står på, gården borde vara ett riksintresse och markerna runtomkring välskötta, men läget är låst, då markägarna vill ha tillbaka byggnaderna som skänktes till föreningen för 53 år sedan.
Artikel VF, SR Värmland
Jag skulle tro att det kanske handlar om stora belopp för att rusta upp byggnaderna i bra skick, och huspriserna i trakten är låga, så det kan knappast finnas något vinstsyfte för markägarna att få tillbaka byggnaderna och de måste vara väl stadda vid kassan om de själva skall ha råd att renovera gården som borde vara av riksintresse.
Totalintrycket av gården är förfall, igenväxta ängar, vittrande väggar som borde målas med falu rödfärg, dålig takbeklädnad och tillfälliga lösningar för att leda bort vatten från stuprör, mm mm.
Från gården Purala så finns en vandringsled upp till reservatet Mulldusen som nyligen bildats, reservatet är 48 ha och är ett berg som ståtligt reser sig över omgivningarna.
När jag vandrade på stigen så passerade jag två gamla timmerbyggnader inne i skogen som i fornstora dagar stått helt öppet omgivna av ängar och åkrar som nu blivit skog, kanske en framtidsbild om hur stora delar av Värmland kommer att se ut om 50 år, nu började stigningen upp på berget först över ett stort hygge med fin utsikt och senare in i en gammal skog med grov tall som inte tillhör reservatet, men som kanske borde ha hört till.
Jag sneddade väster ut emot reservatet där stora klippblock under en brant med stora granar gav ett trollskogslikt intryck, här fanns kryphål ner till underjorden där ljusskygga djur sover om dagarna, vad som döljer sig i underjorden kan man bara fantisera om, plötsligt möts jag av ansiktet av ett förstenat troll som visar sig vara en förbränd stubbe från en skogsbrand på 1800 talet. Flera gånger försökte jag ta mig uppför branten, men lodräta klippor med överhäng hindrade mig, berget var som en ointaglig fästning av vild otämjd natur, och jag kände mig liten där jag gick bland jättegranar.
Till sist så tog jag mig uppför Mulldusens västra sluttning och möttes av en fin naturskog med inslag av åldriga tallar med förvridna kronor, utsikten ovanför stupen var hänförande då jag blickade ut över sjön Røgden på norska sidan av gränsen. Här uppe tog jag mig en liten paus för att pusta ut, endast vindens sus hördes när skogen andades igenom trädkronorna, man får lätt en känsla av att vara ett med naturen när man vandrar ensam i orörd natur, det var så här naturen kunde upplevas över allt för ett par hundra år sedan.
Jag gick uppför i sluttningen norr ut och hade ibland fin utsikt över ett hygge i öster samtidigt som naturen blev magrare och tallhällmarken med inslag av gamla tallar ökade. Det var nu som jag kom fram till den stora rågången, gränsen mellan Sverige och Norge, jag vacklade lite, men valde att inte lämna den Europeiska unionen, gränsen har skiftat från tiden då gränsstenen restes 1755, då tillhörde Norge Danmark och Finland var svenskt, på 1800 talet saknade gränsen betydelse då Norge och Sverige var i union.
Nu lämnade jag Reservatet och gick in i Bergvik Skog AB s nyckelbiotoper, det är skog som de sparat för att kunna miljöcertifiera sitt virke. Det är för och nackdelar med stora bolag, de har råd att spara stora områden, men samtidigt så är övrig mark överexploaterad, det största hygget som gränsar till de här markerna är hela 2.7 Km långt, enorma kala sterila ytor.
Bolaget har fina nyckelbiotoper som gränsar till reservatet i norr, som är ganska stora med omgivande myrmarker i en mosaik, man får hoppas att de får stå orörda då de saknar reservatsskydd.
Jag passerade ett torp med omgivande hyggen, marker som för 100 år sedan varit ängsmarker som vuxit till skog då man övergav gården, och gick finnskogsleden tillbaka till Purala där bilen stod parkerad, vandringsleden är fin och spångad och den bästa vägen att vandra om man vill se toppen på reservatet Mulldusen, väl värt en utflykt för de bekväma.
Nu åkte jag till Mangslidberget där den finns en stor koncentration av nyckelbiotoper på Bergvik Skog AB s marker, jag var lite nyfiken på vad jag skulle få se. Vägen var farbar ända till vägens slut även med normal personbil, så jag kom ganska så nära. Jag vandrade upp igenom ungskog med inslag av Contortatall barken var slät och grå som en blandning mellan asp och gran, med kottar direkt på grenarna. Nu fick jag se naturskogen resa sig, och jag gick in i en helt ny värld av gamla granar bland stora klippblock, jag gick från en steril skogsplantage in i en naturskog. Här har man på 1800 talet plockat bort de stora 500 åriga tallarna, så att skogen nu har blivit grannaturskog, endast skogsbränder kan få tallskogen att gro på sådana marker. När jag kom fram till en myr så fanns det dock några gamla säkert mer än 300 åriga tallar kvar, med platta urskogspräglade toppar, skogen kändes ursprunglig och det enda som störde intrycket var att man kört med ATV på myrmarken på sina ställen fram till Värmlands största jakttorn, troligen avsett för björnjakt. Nja något jakttorn är det ju inte utan ett brandtorn från gångna tider, med vittrande fundament och rostig konstruktion med halvruttna brädor, det finns besökare som klättrar upp, men jag var inte villig att ta risken, tornet skulle ha rivits för länge sedan om det stod närmare bebyggelse.
Jag vandrade norr ut igenom fin grannaturskog med gamla tallstubbar från 1800 talet ner emot en myr, men fick gå igenom 1980 talets synder, en ungskog av contortatall innan jag kom fram till en vacker myrmark omgiven av urskogstallar, intrycket runt de sluttande myrmarkerna var ursprunglig vild natur, det är synd att området som helhet inte blev skyddat för 40 år sedan, nu är det närmast omöjligt att återställa med alla skogsplantager, om man ändå hade planterat med inhemsk tall, då hade det funkat (området går att restaurera, men det skulle ta 150 år). Hur som helst så står den ursprungliga skogen för hoppnings vis skyddad som nyckelbiotoper som öar i ett storskogsbrukslandskap, så området är ändå väl värt att besöka, för här finns några riktigt fina pärlor av ursprunglig natur.
Nu gick jag tillbaka till bilen trött i hälkudden på höger fot.

Lite fakta om Contorta-tall SLU. Contortan har inte haft möjlighet att sprida sig till Europa sedan Laurasien splittrades för ca 70 000 000 år sedan. Spridning av arter mellan kontinenter har bara varit möjlig de senaste århundradena.

lördag den 26 augusti 2017.

Bearbetas nu!

 

 

Purala

Vägbeskrivning Eniro

Mer info Värmlandsmuseum

 

Mulldusen

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

 

Mangslidberget

Vägbeskrivning Eniro

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

 


 

En tur till Hølvannet Naturreservat.

Jo det blev en tur till Norge ca 4.5 mil från bostaden precis på andra sidan gränsen väster om Skillingsfors.
Det är ett ganska stort reservat med en totalareal på 559 ha, som har en varierande terräng, med småsjöar delvis med skärgårdsliknande miljö, större myrmarker, små branter, naturskogar och några äldre hyggen, huvudintrycket är dock att naturen präglas av en myrmosaik med gammal skog.
Skogen har dimensionshuggits och plockhuggits under lång tid, så de stora femhundraåriga tallarna saknas även här, men trots detta så är det et fint vildmarksområde att vandra i utan att man avbryts av skogsbilvägar mm, skogen kommer att få extremt fina tallskogar redan om två hundra år, med delvis grova dimensioner.
Jag började med att åka upp söder ut vid Askesjön vid Lövås emot Gunnerudssätern, det var en vägbom men de boende på platsen sa att vägen bara är bommad vid tjällossningen, så det är bara att åka på vägen. Jag stannade vid södra spetsen av Hornsjøen där jag gick över Långebäck vid en gammal dammvall.
Min far har berättat att han som barn vandrade den här vägen med sin far, en jämngammal halvfarbror, och två ännu äldre släktingar i ett då väglöst land i slutet av 1950-talet, här ifrån och in i Hølvannet och sedan längs långebäck söder ut under en veckas tid för att fiska öring och abborre, de rensade fisken och saltade fisken i en näverkont. De mötte skogsfolk och övernattade i övernattningskojor som var öppna för alla.
Jag möttes direkt av en vacker naturskog dominerad av tall, men även med gamla granar och stora aspar, en riktigt fin gammelskog med ett stort rovfågelbo i en björk. Jag vandrade emot Finnmosen där myrvidderna bredde ut sig, området påminde lite om Byamossarna här hemma, mossen belystes av solen när molnen skingrade sig och gav ett djup i landskapet, där de gamla myrtallarna framträdde emot en mörk bakgrund, jag såg en mycket gammal skog i norr, men hindrades av bottenlöst gungfly, jag tog det säkra för det osäkra och vandrade vidare emot Hølvannet.
Framme vid sjön gick jag ut på klipporna, det var närmast en skärgårdsmiljö med små öar och skär där vattnet lugnt plaskade emot stranden. Jag satte mig en stund för att äta en ostsmörgås och för att vila fötterna som började ömma redan nu, slitna hälkuddar kan vara ett elände.
Jag gick sedan söder ut och vid Hyttevika så var det några riktigt fina gamla tallar, här lämnade jag sjön för en stund och gick längs Fjøsmosens norra del och genade söder ut där jag gick igenom en gammal talldominerad vacker naturskog där en tjäder hade tagit ett sandbad i en rotvälta, jag såg tjäderhonor vid två tillfällen denna dag. Gammelskogen gav vika vid Abborvikmyra där det stod ett bestånd med grov tall, här fanns en sluttande myr med lite nordligt intryck ner emot Hølvannet, jag gick ner till sjön igen och vandrade söder ut tills jag kom fram till en skidstuga i södra änden, här var en liten vik med vita näckrosor och en liten höjd med utsikt över sjön.
Vid stugan tog jag av åt sydväst och gick igenom en granskog med hög bonitet i en bäckdalgång, skogen var inte extremt gammal, men gav ändå ett trolskt intryck, jag gick uppåt i sluttningen och högre upp så blev terrängen allt mer trolsk med gamla träd och klippblock. Jag gick upp till Abbortjenn där naturskogen tog slut söder där om, men här stod en riktigt gammal plattkronad tall omgiven av dignande tuvor med blåbär, jag käkade lite och är säkert blå om tungan ännu, det är ont om blåbär i skogen i år, men här fanns det ett skrovmål för en skogsbjörn.
Nu försökte jag gå rakt öster ut, men möttes av ett gammalt hygge med tät slyskog, så jag genade lite norr ut innan jag kunde vika av öster ut ner till Røvannet, nere vid sjön fann jag ett större bestånd med kantareller, men hade ingen påse att plocka i tyvärr. Jag gick norr ut över mossar och igenom skogar tills jag kom fram till Store Strøtjenn där jag äntligen kunde gå över bäcken och därmed in i Sverige, jag följde vägen norr ut tills jag kom fram till bilen och såg flera platser där det går att vada över bäcken in i reservatet, det finns även en liten bro där man kan gå över, bra att veta för eventuella besökare. Min tur blev 9,7 km lång denna dag.


söndag den 13 augusti 2017.

Mer info, Naturbase.

Vägbeskrivning Eniro

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

 

 

 

 


 

Slåttern avslutad enligt avtal (15 juli – 15 augusti).
I dag avslutas slåttern av mina ängar, de steniga rabbarna med sena arter.
Det är inte alla som har förståelse för att man är bunden till fastigheten de soligaste och finaste dagarna under en hel månad på sommaren, men vill man sköta ängsmarker enligt skötselplanen som man slutit med Länsstyrelsen för att gynna utrotningshotade växter så har man knappast något val, det är därför som jag inte kan ta några längre semesterturer under denna period varje år, utan det får bli före eller efter slåttern.
Mitt avtal skötsel av ängsmark Länsstyrelsen.
Hoppas att utbetalningen av miljöstöd går snabbare i år, man skall inte behöva vänta i 1,5 år.
lördag den 12 augusti 2017.

 

 


 

En promenad mellan skurarna.
Förmiddagen började med bra väder, så jag målade husgrunden hela förmiddagen. Sedan kom regnskurarna som även nu kommer i täta intervall, men jag fick en kvart med soligt väder, så jag gick en runda runt husknuten för att njuta av den fuktiga svala luften.
Resten av helgen skall jag vila kroppen och rita lite barockornament till en offert mm, även en del kontorsarbete har blivit eftersatt under sommaren.
lördag den 5 augusti 2017.

 
 

 


 

Försenat miljöstöd, ett hot emot den biologiska mångfalden.
Jag har hört på nyheterna i dag att det ännu inte har betalats ut ersättningar för 2015 och 16 till ett belopp för hela 700 miljoner kronor. Sveriges Radio.
Själv så är jag en av de drabbade som inte har fått större delen av ersättningen för 2016 utbetalt ännu, och därför så har jag väntat med att köpa en ny motormanuell slåtterbalk, då den gamla börjar bli sliten.
Somliga som sköter artrika ängs och hagmarker kan tröttna om utbetalningarna missköts, men för bönderna som har det som levebröd så kan det vara droppen som gör att de slutar med sin miljögärning.
I går så slog jag klart större delen av den artrikaste delen av ängen, så att enbart de steniga rabbarna är kvar att slå om en vecka. För övrigt så arbetar jag nu för fullt i mitt snickeri igen.
onsdag den 2 augusti 2017.

 

 


 

Äldre händelser fanns tidigare under fliken Arkiv!, men sidorna är numera borttagna, de är numera endast för personligt bruk, för minnets skull.