På den här sidan kan man läsa de senaste händelserna och den fungerar som någon slags blogg.

Sidan är i första hand för mitt personliga bruk där jag skriver ner de senaste händelserna i arbetsflödet, när jag varit på foto-tur, senare så blir händelserna egna sidor om det exempelvis är ett nytt naturreservat som jag besökt.
På sommarhalvåret så är det främst fototurer och fisketurer som förekommer, men även skötseln av mina marker som finns runt huset, bor man i en villa på landet så brukar det höra till lite mark, (men några djur har jag inte) och på vintern skildras främst helgpromenader i närområdet.
Mitt yrke är möbelsnickare och träbildhuggare, men det är främst fritidsintressena som skildras på den här sidan.


Renovering av båten.

I dag så bytte jag ut vattenkranen i tvättstugan, jag fick handtaget i handen under veckan, så jag fick stänga av vattnet, vilket gjorde det hela besvärligt.
Det blev en tur till Jem & fix för att köpa nya kopplingar och sedan enkelt rörmocklande.
Efter middagen så åkte jag till båten för att laga kölen och akterspegeln, det behöver åtgärdas med några års mellanrum för det finns en liten spricka i kölen, ej genomgående, men det behöver förstärkas för att inte sprickan skall växa på djupet och bredden.
Jag tvättade undersidan av båten och skulle börja slipa och skrapa när två utlänningar, troligen gästarbetande polacker satte sig bredvid för att fiska, jag såg att någon hade varit där förut (ölburkar), det kändes lite konstigt att ha två fiskare bredvid som publik fem meter bort och jag begrep inte alls vad de sa, men den ena kunde säga gädda och abborre och berättade på tragglig engelska att de fått mycket fisk i Edane-viken på onsdag och jag försökte förklara några tips på hur man bäst fiskar i sjön, men i stort sett så fick jag arbeta i fred.
Sedan spacklade jag med glasfiberpudding och använde plast med glasfiberväv som jag rollade på, tyvärr så kom det en liten regnskur innan jag var helt klar, så jag fick badda med en trasa, snyggt blev det inte, men vem tittar på undersidan av en plasteka, jag tror inte att abborrar och gäddor har åsikter.
Jag funderar på om jag skall rösta och hur jag skall rösta i EU-valet, det känns så avlägset, en så liten röst i ett parlament där Sverige har 20 av 751 ledamöter, vem har råd att köpa lobbyister? jag tror att jag avstår som förra gången.
EU är lite som en möbelhandlare som går upp i en möbelkedja, chansen att överleva och att göra bra affärer ökar, men man får inte bestämma sortimentet själv mm. Det var enkelt när vi tillverkade och exporterade möbler till London för många år sedan, men sedan vände sig butiken till möbelhantverkare i Asien. Vi säljer möbler till kunder i Norge varje år, vilket är mer byråkrati, men det fungerar. På en internationell marknad så måste man vara billigast, eller övertyga att kvalitén och hantverket motiverar ett högre pris, annars så får man sluta.


lördag den 25 maj 2019.

 

 


 

Hela 62% av skogen i de värmländska reservaten får avverkas.
Jag lyssnade på värmlandsradion i dag när jag åter arbetade (efter förkylningen), främst med att måla möbler, det framgick att 62% av skogen i naturreservaten får avverkas, främst så är det antagligen områden som Glaskogen, Ulvsjömyrarna och Brattforsheden som drar upp statistiken, det är reservat och naturvårdsområden som kom till när man ville skydda områden från exploatering som fritidsbebyggelse även strandnära på Glaskogen innan den riktiga strandskyddslagen kom 1975 och myrmarker skyddades från torvtäckt och områden som skyddades från grustäkter mm, skogar skyddade man knappast på 70-80 talen, det är först på senare år som det har blivit aktuellt.
Därför blir folk förvånade över att reservaten inte har skydd emot skogsbruk och det är därför som det är så viktigt att skydda mer skog så länge det finns artrika naturskogar kvar.
M-Kd budgeten stoppade en hel del av detta viktiga arbete tyvärr, jag är inte emot Moderaterna eller Kristdemokraterna som helhet de har andra frågor som jag kan hålla med om, men miljöpolitiken är en stark minussida som gör att jag har röstat på andra partier som jag inte heller håller med till fullo, den perfekta blandningen finns inte, livet är en kompromiss.
Det verkar som om Arvika har kommit i gång med en skogsgrupp igen, vilket är positivt, själv så var jag engagerad på 90-talet ett helt år på heltid då jag höll i ett så kallat ALU-projekt och även en stor del av fritiden ett par år, det tog på krafterna, allt man ville rädda av värdefull skog gick inte att rädda mm, men mer än 300 ha räddades, vilket var mycket på den tiden. I dag försöker jag bara njuta av naturen i den mån jag hinner, främst så besöker jag redan skyddade områden för att kunna slappna av i tanken.
Idag vet skogsstyrelsen och Länsstyrelsen vad som skulle behövas räddas genom år av omfattande kartläggningar, det som behövs är pengar, skattepengar, för få skogsägare vill rädda stora arealer frivilligt utan ersättning eller ett utjämningssystem mellan olika skogsägare, lika för alla, stor som liten. Ibland så får vissa enskilda små markägare en stor andel av sina marker klassade som nyckelbiotoper vilket drabbar enskilda skogsägare hårt ekonomiskt, därför så behövs ett fördelningssystem eller ersättningar, men skogen måste räddas. Jag skulle i dag aldrig anmäla en misstänkt nyckelbiotop till Skogsstyrelsen om det gäller små enskilda skogsägare av hänsyn till skogsägarens privatekonomi, jag känner till några sådana områden.


tisdag den 21 maj 2019.

 

Glaskogen

Glaskogen

 


 

Rundvandring i trädgården.

Jag åkte till postlådan 1.2 km tur och retur och gick sedan en runda i trädgården där äppelträden nu blommar, jag har även planterat körsbärsträd ett par gånger, men inget har överlevt i nordsluttningarna.
Jag vaknade utan feber i morse 37 blankt, men efter att ha legat konstant över 38 grader ett par dygn så känner jag mig lite skôken, eller krasslig som det heter på riksdialekten.
Två böcker har jag dock hunnit plöja igenom och ytterligare en lär det bli idag, några lässvårigheter har jag som sagt inte alls utan bara stavningen när jag skriver, jag stavade nyss sagt med k, som sakt, jag vet inte vad jag skall säja eller säga, när word godkänner båda alternativen säja/säga, konsten att tala skrivspråk.


måndag den 20 maj 2019.

 
 

 


 

Våren blir snart försommar.

Efter regnet som har fuktat marken och med solens livgivande strålar så börjar nu allt bli grönt och de tidiga växterna börjar blomma, gullvivor i mängder, häggen med sina vita blomklasar och maskrosorna som lockar till sig de lika gula citronfjärilarna.
Nere vid dammen så står de hamlade träden som små miniatyrer av stora lövträd och ger djup åt landskapet.
Under veckan så har jag arbetat först stel i nacken och sedan med halsont och snuva, ingen feber vad det verkar men man blir lite slöare, så jag tänker vila under helgen trots att det är så mycket att ta tag i, båten skall lagas, gräset klippas, slänterna röjas med röjsågen med mycket mera, men jag tänker isolera mig i stugan med böcker i knät, litteratur om möbler och besöksmål (slott) som jag tänker besöka för att förkovra mig i klassisk kultur, det är ju trots allt mitt yrke från födseln, blott nio år skar jag reliefer i min fars snickeri på gården, femtio kronor styck fick jag av besökare, en mindre förmögenhet på den tiden sent sjuttiotal och tidigt åttiotal, men man fick se upp för snusbollar på golvet från min farfar som gjorde diverse slöjd i verkstaden på den tiden.
Under gymnasietiden då jag blev gymnasieingenjör i kemi så hade jag kanske andra planer, men då litteraturen blev på Engelska så blev det ingen fortsättning på universitet eller högskola, min största svaghet är språk, och om jag inte hade Word så skulle det märkas, kanske tio felstavningar i den här textrutan, så jag blev möbelsnickare/bildhuggare (som jag verkligen gillar) även om jag någon gång sökt deltidsjobb som de flesta konsthantverkare, konstnärer och musiker och annat löst folk, eller industrijobb som är högre avlönat.
Problemet med språket är att jag vill skriva som jag talar ordet, verkstaden skulle jag villa skriva värkstan, villa är ett hus jag glömmer ett j vilja och om jag skriver det fans två skedar på bordet så har jag glömt två n, fans är ju något man kan ha om man är bra på å snekkre, två k skriver man ju i Norge mm. När Word vill skriva isär röjsågen i texten ovan, röj sågen så händer det att jag för säkerhets skull skriver bindestreck röj-sågen. Orden villa/vilja och fans/fanns är ord som jag måste leta efter varje gång jag har skrivit en text eftersom word inte rättar rättstavade ord. Jag fick dock extralektioner på gymnasiet i Arvika som gjorde underverk men det var mycket traglande från början till slut, hoppsan nu rättade word ordet tragglande det skulle vara två g.
Engelska är ännu värre då får jag använda Google översätt, men jag har inga problem att läsa svenska eller förstå det mesta av engelska texter, men att skriva på engelska, i witch i cod. Hur kan ett o utalas å?
Tyskan var värst där fick jag gå extralektioner för att klara kursen.  
Jag skall vara med fyra dagar på Gammelvala under sommaren onsdag 24 – lördag 27 juli, det blev klart under veckan.


Fredag den 17 maj 2019.

I dag får jag fira att jag är 1/8 Norsk. (Gudbrandsdalen)

PS! Lördag 38,2 graders feber. Söndag 38,3 grader trots bamyl.

 

Aurorafjäril, dålig bild orkade inte jaga den.

 


 

Skadegörelse på Glaskogen.
Jag tog en liten morgonpromenad på ängen med mina två katter som följe, Huldra på bild, sedan gick jag in och läste nyheterna på nätet. Artikel SR Värmland.
Då fick jag se att någon har eldat upp sex vindskydd på Glaskogen, vilket jävla påfund, jag har själv sovit i ett par vindskydd när jag som ung vandrare gick runt Stora Gla på 90-talet och vet vilken betydelse de har för turister mm.
Ibland så möter man folk på dagsvandringar som ofta stannat vid vindskydden för att vila eller övernatta, som när jag vandrade till Ösjöskogen 2017.
Varje år så får jag frågor via den här hemsidan från hela landet och även utomlands om tips på utflyktsmål och vandringsleder mm, och jag brukar efter bästa förmåga svara med kartor och text hur man skall gå mm, Glaskogen är det område man frågar mest om, senast frågade en stockholmare som skulle ta med sin son på vandring var de finaste forsarna var och förra året så gav jag tips/kartor om naturskogsområden till Säffle Naturskyddsförening som skulle göra en exkursion (Rödvattensberget) och för några månader sedan frågade någon om tjäderspel mm. Glaskogen är av oerhörd betydelse för bygden, så jag hoppas att man griper den skyldige så snart som möjligt.
Resten av helgen så skall jag kasta in veden och klyva de grövsta kubbarna av den maskinkluvna veden, samt olja en bordsskiva åt en kund på lördag och söndag.


lördag den 11 maj 2019.

PS söndag, blåst och regn = vila.

 

 


 

Gullvivor i tusental och 59 vinbergssnäckor.
När jag kom hem ifrån arbetet så tog jag mig en tur på markerna runt huset, och räknade till hela 59 vinbergssnäckor, jag var lite orolig för att de skulle ha tagit skada under förra årets torka, men konstigt nog så har de överlevt.
Dessutom så blommar nu gullvivorna i tusental på torrängarna, jag har förmodligen en av de största populationerna av gullvivor i Västra Värmland och antalet ökar i antal för varje år, då de trivs i lerjorden, ängsmark på lerjord är annars ovanligt i våra trakter, de sista ängarna i mina trakter brukar ofta vara på sandjordmorän som ibland har inslag av hyperit.
Tranorna flydde fältet när jag gick ner till dammen över vallen ”Nyänga” som även den har fått ett stort inslag av gullvivor som jag har sått in ifrån ängen bredvid.
fredag den 10 maj 2019.

 


 

Fyra förmodade Basaliom borta.

I dag så arbetade jag förmiddagen och åkte sedan till hudkliniken i Karlstad för att ta bort Basaliom för fjärde gången på 14 år.
Basaliom är en form av hudcancer som växer långsamt och som inte sprider sig till övriga kroppen, men det är vanligt med återfall.
Jag tog bort två på armarna och två på bröstkorgen, men det finns två kvar, en i nacken och en i tinningen, de han inte ta bort fler, samtidigt som det är näsa hals som brukar ta bort dem på huvudet (bättre kirurgi), så de skickade en remiss dit, men det kan dröja lite eftersom basaliom är en ofarlig cancerform.
Dock så blir jag alltid lite spänd när det rör sig om cancer eftersom jag hade testikelcancer för 20 år sedan, non seminom stadium 1, jag fick operera bort den ena testikeln och fick en veckas behandling med cisplatin, det var ett helvete ett par år, men jag fick inga bestående biverkningar, men det är lätt att man får en gnutta av hypokondri så fort man känner något, och psykiskt spänd när man skall ta bort ofarliga basaliom. Jag borde kanske testa testosteronhalten då drygt 40 % av de som har haft testikelcancer har brist på hormonet dagens medicin, livslångt tillskott/behandling kan eventuellt öka/förvärra risken för prostatacancer, olika forskningsresultat, så jag har inte brytt mig om att testa nivåerna.
Den här gången lägger jag inte ut sjukjournalerna, men de går att se om jag loggar in på mina vårdkontakter.  OBS! Man skall inte förväxla mig med min farbror som har haft det betydligt allvarligare malignt melanom. Det är vanligt med hudcancer i familjen båda föräldrarna har haft basaliom och mormor hade malignt melanom.

Jag skriver det här för att man skall veta att det inte är någon fara med min hälsa, det är lätt att det kan gå massa konstiga rykten annars (paranoid).


När jag kom hem så fick jag se tranorna äta upp havren jag sått på de små tegarna, men jag gillar tranor så de fick jobba vidare.

Nu kan kärnkraftsförespråkarna se en bra serie på HBO Nordic om Tjernobyl i utbildningssyfte, artikel Aftonbladet.

tisdag den 7 maj 2019.

 

 


 

Vedleverans och takmålning.
I dag så fick jag en vedleverans på 11 kubikmeter, främst björkved och färdigkluven för första gången i mitt liv.
Det känns konstigt att inte kapa och klyva själv, för tidigare så har jag köpt tremeterslängder och för många år sedan tog jag ner träd på tomten, färdigkluven känns oerhört bra, och det blir en bekväm värme av närodlat biobränsle, även om det inte kan vara lösningen på alla världsproblem med global uppvärmning.
Dessutom så har jag nu målat klart taken på övervåningen, så nu blir det spackling av väggarna.
söndag den 5 maj 2019.

 


 

Utställning på konsthantverk och husesyn.
Den här helgen börjar vår utställning på Arvika Konsthantverk där vi har ställt ut en möbelgrupp som är till salu och ett par exklusiva stolar av Gunnebo modell som jag ritade och moderniserade utifrån en 1700-talsmodell. Dessutom så har jag med en rokokospegel som är mitt fördjupningsarbete när jag tog mästarbrev i träbildhuggeri, mästarbrev i möbelsnickeri hade jag redan.
För övrigt så kommer det att bli lite renovering av övervåningen och trädgårdsarbete under helgen.
lördag den 4 maj 2019

Utställningen på Konsthantverk i Arvika pågår mellan 4–29 maj. 

 


 

En tur ner till Stömne, Brosjön, Daltjärnshöjden och Gillbergasjön.

Jag hade tänkt mig en tur upp till Ripfjället, och gick upp klockan halv sex på morgonen, men prognosen visade moln liksom satellitbilderna, så jag åkte söder ut i stället.

Som sagt jag åkte söder ut, först passerade jag naturreservatet i Stömne där jag tog några få bilder, jag gick enbart den lilla slingan idag då jag hade fler områden att besöka.
Jag fortsatte igenom Gillbergadalens vackra och öppna landskap som jag sponsrar igenom att köpa mjölk och fil från Wermlands Mejeri varje vecka, det är lite dyrare men det öppna landskapet i bygden betyder en hel del för artrikedomen och landskapsbilden.
Nu följde jag E18 emot Karlstad och svängde av söder ut på E45 tills jag kom fram till Värmlandsbro, parkeringen finns strax innan Moelven Byggmodul, en stor träindustri som imponerar på en möbelsnickare som har betydligt mindre lokaler, skillnaden är gigantisk.
Parkeringen hade informationsskylt och utedass, nu packade jag upp den stora och lilla kameran samt kikaren och knallade iväg längs järnvägen och E 45 an, det var kanske lite väl mycket buller från trafiken för min del, men snart så fokuserade jag mig på den vackra naturen längs vägen jag vandrade på. Vid en bäck så lyste några gula kabblekor i det gröna, uppfräschat efter gårdagens myckna regn, men gulare var de sammanhängande mattorna av svalört som tillsammans med de vita blommorna av nagelört dekorerade vägkanten.
Ännu vackrare blev det när jag kom fram till några solitära enbuskar som stod i förgrunden till den restaurerade fågelsjön, den här delen har den finaste naturen rent estetiskt med sina betesmarker, det var även här som ett av fågeltornen stod, jag gick fram och talade med tre fågelskådare, en man och två kvinnor.
Jag fick veta att det hade varit några brushanar här för ett par veckor sedan, synd att jag inte fick se dem, jag har inte sett brushanar på många år.
Nu gick jag tillbaka emot parkeringen och den delen av Brosjön som är uppdämd med ett stort system av dammar, längs vägen så noterade jag att kärrhöken ryttlade över våtmarkerna och att tranorna höll till på andra sidan av sjön.
Jag såg även sothönor, krickor, grågäss, skrattmåsar, gräsänder, salskrake, sångsvanar och skedand mm, artrikedomen är stor, men kommer säkert att bli större med tiden, när dammarna har fått en mer naturlig växtlighet efter de stora ingreppen för ett par år sedan.
Vid fågeltornet närmare parkeringen så satte jag mig för att ta lite kexchoklad och te, sällskapet som jag lämnat vid det andra tornet hade nått ikapp och jag talade lite mer med manen, som sa att kommunen brister i skötseln av området sedan de tagit över ansvaret från Länsstyrelsen, en av lederna är inte markerad, gräset röjs inte på sommaren, skrattmåsarnas flottar ligger på land och dammarna har dålig tillsyn, han hade talat med kommunen men det är svårt att få dem att sköta området, som dock är bättre än vad det har varit tidigare då sjön var igenväxt.
Jag frågade honom om han kände till området vid Daltjärnshöjden, men han hade inte själv varit i det området, men han sa att hans son hade sett ett lodjur där en gång och att det var ganska vild terräng.
Nu åkte jag drygt en halvmil norr ut, jag hade tänkt parkera vid skjutbanan, men vägen var bommad så jag fick parkera vid en vändslinga söder om E18 i stället, en skräpig plats, något av en privat soptipp.
Daltjärnshöjden och skogarna på höjderna runt Daltjärnen visade sig vara ett av Södra Värmlands största och finaste naturskogsområde med tallhällmark. Området är ca 200 ha stort, varav hälften torde vara nyckelbiotoper, ett område som borde bli naturreservat.
Jag gick söder ut emot ”Intaget” längs en bäck i en ungskog, men märkte att jag behövde gå väster ut över bäcken och upp på en höjd. Det var en brant sluttning upp emot nyckelbiotopen, men väl framme så öppnade sig skogen där stora hällar, klädda med lavar och mossa blev till små torg i den grova knotiga tallskogen, här finns det ganska så gamla tallar, jag följde en bergsbrant tills jag åter igen fick gå över bäcken i en ravin, det var ganska svårt att ta sig upp på andra sidan, men här fanns det ett klippsprång ”Skjutlöpet” med utsikt där jag stannade en stund för att dricka lite vatten, dalgångarna består av ungskogar med bergen sticker upp som urskogsöar i skogslandskapet.
Från Skjutlöpet söder ut upp emot Daltjärnshöjden så var det en tung vandring uppåt, men skogen blev bara vildare och vackrare, här finns många 200 åriga tallar, och säkert så finns det även 300 åringar i den här skogen som påminner starkt om tallurskogarna i norra Dalarna, där träden dock är ytterligare ett par hundra år äldre. Hällarna och klipporna uppe på Daltjärnshöjden är en mycket vild natur, bland det vildaste man kan uppleva i den här delen av Värmland och dessutom med en vacker utsikt över skogarna. Utsikten kommer att bli annorlunda om några år när vindkraftverken strax norr om området skall byggas, så man får passa på att njuta.
Det enda som störde lite väster om området var ett hygge, även om man hade tagit en god hänsyn genom att spara en hel det äldre och yngre tallar, i en form av blädningsbruk som gynnar odlingen av fönstervirke, hygget fick godkänt även om det smärtade litet, eller kanske lite väl mycket för jag räknade hela 287 årsringar på en av stubbarna, trädet hade stått här sedan 1730-talet. Hygget finns på privat mark och jag har större förståelse när mindre privata skogsägare avverkar när de inte får ersättning för att skydda sin skog, att skydda frivilligt är dyrt för de mindre enskilda.
Jag njöt av det vilda uppe på höjden med två ostsmörgåsar och te, här kan man sitta länge för att njuta, jag såg att fler människor hade besökt området som verkar vara populärt bland ett fåtal som fått nyss om områdets storslagenhet.
Nu gick jag ner emot Daltjärnen som omgavs av betydligt yngre skogar, men det finns en del vacker björkskog med någon grov ek i sydsluttningen, när jag gick längs stranden så ertappade jag ett par tranor som först nyfiket spanade på min figur, för att senare ta det säkra före det osäkra att fly undan, de flög graciöst över vattenytan längs tjärnen för att sedan stiga allt högre upp i skyn och över trädtopparna på höjden som jag nyss lämnat.  Efter tranmötet så gick jag uppför sydsluttningen i riktning norr ut för att komma upp på Björnmyrhöjden, som även den hyste en gammal tallskog, här blev det lite mer branter och stup med fina avsatser och en smal klyfta som var över tre meter djup, vilket jag upptäckte först när jag klev över den ”huga”, här kan man slå sig helt fördärv och på vintern övertäckt av snö så kan det bli en farlig fälla, men det blev några spännande bilder.
På Björnmyrhöjden så fick jag även syn på ett gäng rödsköldade asbaggar som kalasade på en död korp, den enes död den andres bröd, det paradoxala i det hela var dock att även korpar är asätare, naturen tar vara på allt i ett kretslopp.
Nu gick jag tillbaka emot bilen igenom ungskogar och ytterligare en nyckelbiotop.
Området kan rekommenderas, det är en vildmark i en kulturbygd som borde skyddas som naturreservat, ganska unikt.

Efter vildmarken så behövde jag civilisation, så jag åkte till Gillbergasjön och parkerade vid kyrkan, visserligen skogsklädd, men jag behövde aldrig gå in.
Från kyrkoparkeringen så har man en magnifik utsikt över Gillbergasjön som är betad av nötkreatur, det är den finaste strandängen i Västra Värmland och därmed även den finaste fågellokalen, här kan man finna det mesta, även om reservatet tyvärr saknar ett fågeltorn.
Jag gick ner till kanten av strandängen och vandrade i skogsbrynet där det finns ädlare lövträd och vitblommande buskar som pryder betesmarkerna, här såg jag ut över sjön och fick se nötkreaturen beta ute i vattnet omgivna av grågäss, tofsvipor och diverse vadare och änder, ett riktigt fågeleldorado. Häckningarna är redan i gång, jag såg att grågässen redan hade små ulliga kycklingar som följde sina föräldrar i ett ledband på strandängen. Ek och ädellövskogen upp emot kyrkan har restaurerats för ett antal år sedan då all granskog höggs bort för att naturen skulle få ett mer ursprungligt utseende. Längst upp på kullen så finns det gamla gravhögar dekorerade med styvmorsvioler, och närmare kyrkan så finns det mattor av blåa förgät mig ej.
Väl framme vid bilen så åkte jag nu hemåt efter en lyckad dag i solen.


söndag den 28 april 2019.

Karta Brosjön Skogsstyrelsen

Karta Daltjärnshöjden Skogsstyrelsen Av någon anledning så försvann de finaste nyckelbiotoperna på den digitala kartan runt sjön ett par dagar efter mitt besök. Varför????? de finns fortfarande kvar på Skyddad natur. Det förekommer ju viss avregistrering av nyckelbiotoper

 

 

Stömne.

Stömne,

 

Brosjön,

Ny sida, fler bilder

Folder information

Säffle kommun restaurering.

 

Daltjärnshöjden

Ny sida, fler bilder!

Min Vandring Geo Tracker

Min Vandring SPOT tracker

En stor ansamling av nyckelbiotoper på Bergviks Skogs marker, södra Värmlands finaste tallnaturskog?

 

Gillbergasjön

Gillbergasjön.

 


 

Första nederbörden på över en månad.
I dag så har jag målat möbeln som skall vara med på utställningen på Arvika konsthantverk om en vecka, det är lite stressigt så det har blivit lite helgarbete ett par veckor.
Jag vaknade i natt av att det kom en regnskur och ytterligare en skur har kommit under dagen och ytterligare någon liten skur verkar vara på gång, och det behövs då det är mycket torrt ute i markerna, snön som smälte har i princip dunstat bort utan att fukta marken, jag hoppas på ett par veckors ihållande regn, för jag vill inte ha en liknande sommar som förra året.
Jag hörde på radion att Kd vill underlätta nybyggnation av kärnkraft, liksom allt fler partier som börjar få panik när det gäller energiförsörjningen.
Kärnkraft kan må hända vara klimatsmart, men det är lite som rysk roulett, en lek med döden om det vill sig illa, det är hybris att tro att det är riskfritt, kanske borde man ordna ett studiebesök till Tjernobyl och Fukushima där de folkvalda iklädda skyddsutrustning kunde få besöka de kontaminerade områdena, för att öka kunskapen om radioaktivitet. I Sverige så är det nästan enbart samerna som har fått känna på kostnaderna för radioaktivt nedfall då de genom åren har fått slänga mängder med kontaminerat renkött. Den största utmaningen blir dock att slutförvara avfallet i 100 000 år utan läckage.
lördag den 27 april 2019.

 

 


 

200 kvadratmeter lindåker i Nyänga.
I det vackra påskvädret så ägnar jag mig just nu mest åt trädgårdsarbete som en form av avkoppling, man blir lite mer jordnära när man ägnar sig åt det levande som börjar vakna upp efter vinterns långa dvala.
Jag har fräst upp tre stycken åkerlindor i ”Nyänga”, de marker som jag brukar som äng, men som jag inte har bidrag för. Bidragsängen på 0,7 ha får jag inte odla upp, så där får jag inte bedriva så kallat Lindbruk, men de övriga markerna är inte bundna till några avtal.
Det kan vara bra att ha möjlighet att få odla exempelvis potatis i eventuella framtida kristider, i övriga delar av Europa så minns man fortfarande andra världskriget och där vet man hur viktigt det är med självförsörjning av jordbruksprodukter (Finland), men i vårt land så verkar man ha glömt bort landsbygden och hur viktig den kan vara i kristider, Sverige vill minska EU:s jordbruksstöd repotage SVT. Dessutom Sverige saknar livsmedelslager för en kris, SVT.
Jag gjorde tre lindåkrar på vardera ca 5 x 14 meter, och jag fräste ned kompostjord från allt hö från 1,5 ha ängsmark som jag årligen slänger i några stora högar ”megakompost” så tillgången av kompostjord är stor, dessutom så berikade jag jorden med en mindre mängd konstgödsel.
Två av åkrarna sådde jag med havre och solrosfrön och i den tredje planterade jag 12 kg King Edvard och 9 kg Carolus Eko, höstpotatis är det som jag gillar mest. Efter planteringen så täckodlade jag potatislandet med fjolårshö från toppen av komposten. Det blev ca 5 x 3 meter kvar som jag skall testa lite grönsaksodling på.


Påskafton 2019.

 

Den större delen av bidragsängen ligger osynlig bakom huset.

 
De tre lindåkrarna ligger i rad nedanför den artrika kullen och ovanför våtängen till höger, ett perfekt läge i den bördigaste delen och lagom fuktigt med mycket sol, en sydsluttning.   Här syns den täckodlade potatisen och grönsakslandet, med hamlade träd bakom.

 


 

Fagning och röjning.
Nu är det tid för att kratta löv i ängen och ta en runda med röjsågen.
Jag började kratta löv under veckan runt hasselbuskarna, ett viktigt arbete för att gynna ängsfloran, för om man inte krattar så blir det en kvävande förnabildning som hämmar växtligheten. Läs mer om ängar sid 19
Nu börjar uteaktiviteterna för sommarsäsongen så det blir lite mindre med invändig husrenovering framöver.
I dag så tog jag en ledig dag från snickeriet, jag hade egentligen tänkt ta en längre tvådagars fototur med hård skare-vandring vid Fulufjället, men var för trött, dålig sömn ett par nätter, uppstressad och sliten efter en hektisk vecka (veckor), så det får bli lite stillsamt administrativt arbete och vila denna dag. Dessutom så har jag skickat efter nya fjädrar till stötdämparna, vänster fram är helt av, jag fick den (bra att veta) anmärkningen vid bilprovningen. De mindre grusvägarna i Värmland är fördj....a just nu, artikel SVT Värmland.
fredag den 12 april 2019.

 

Jag passade på att rita ett spegelöverstycke i ett slags kombinerad modern-klassisk stil, det är ibland svårt att ta betalt för det klassiska som jag gillar mest, så jag får göra ett försök.

I dag så går ofta utveckling före tradition, jakten på att se något nytt man inte har sett förut föringar ofta traditionellt klassiskt hantverk.

Det måste finnas plats för både ock, läs även Arkitektupproret.

 


 

En tur till naturskogspärlan Granmosseflyten-Pilso, väster om Stömne.
Området ligger bara ett par km väster om höjderna där vindkratverk eventuellt skall byggas, och är ett av de artrikaste och finaste naturskogsområdena i Arvika kommun.

I går så renoverade jag övervåningen och hade antagligen fortsatt om det inte hade blivit så bra väder.
Jag packade in fotoutrustningen och ryggsäcken med ”neste”, eller matsäcken som det heter på riktig svenska och begav mig söder ut emot Klässbol som jag passerade, men när jag kom ner till Stavnäs-slätten så fick jag syn på tre älgar som rörde sig på åkrarna, så jag stannade för att ta några fotografier, men fler bilister stannade så älgarna blev rädda och sprang till skogs.
Jag åkte till Stömne, en vacker kulturbygd som till största delen är välskött, men eftersom de flesta bönderna har slutat att ha djur för länge sedan, så växer betesmarkerna och kantzonerna igen med sly, detta har pågått länge och har skapat en värdefull lövskogsmiljö där många sådana marker utanför naturreservatet har fått biotopskydd eller naturvårdsavtal.
Dalgången berörs inte direkt av de tilltänkta vindkraftverken, men bygden och landskapet kommer att få en helt annan karaktär, ett industriellt intryck strax utanför Glaskogens Naturreservat, tyvärr så är det endast några små rester av naturskog uppe på höjderna där kraftverken skall stå, så så sett så finns det inte något argument för att hindra megabygget med 280 meter höga vindsnurror, världens högsta, läs mer SVT Värmland.
Fult kommer det att bli, det insåg jag när jag körde till Granmosseflyten-Pilso området, men en klen tröst är att det inte blir några vindsnurror på Glaskogen.
Vindkraft är bra när de placeras rätt, men man blir lite orolig att det blir för många vindsnurror och i synnerhet om vi skall bygga ut vindkraften även för el-export till Europa, och inte enbart för eget bruk, det har blivit en massindustri av gigantiska mått och jag är lite rädd för att landskapet i Sverige skall få karaktären av industripark. Om den kommunala vetorätten försvinner så kommer lokalbefolkningen inte att ha möjlighet att säga nej och det blir mer eller mindre fritt fram för multinationella företag att exploatera landskapet, exempelvis som i Kristinehamn SR Värmland, där kommer vindkraftverken att försörja servrarna till en global näthandel och inte till befintliga lokala och nationella behov.
Vid Granmosseflyten så fick jag se tranorna spatsera på strandängen med en gracil hållning, en vacker fågel med mycket mystik runt och när de trumpetar på stranden till en naturskog, så väcks en känsla av urtid och orörd vildmark, den blanka vattenspegeln bröts av svallvågorna efter gräsänderna och kniporna, samtidigt som snäpporna for över vattnet med sitt drillande.
Jag gick över bäcken som porlade och forsade fram igenom skogen vid Granmosseflyten, skogen är en nyckelbiotop på Bergvik Skogs marker, det är det bolaget som äger hela området. Nyckelbiotoperna är det sista som finns kar av den gamla skogen, allt annat är numera skogsplantager.
Skogen bestod av en grov frodig granskog nere vid flyten, med en hel del kullfallna träd, så kallade lågor, med en hel del ovanliga vedsvampar som bryter ner den döda veden i ett evigt kretslopp av liv och död, mullen blir till ny näring för de unga träden.
Jag gick uppför sluttningen och kom in i en naturskog präglad av tall och grova aspar, klädda av diverse ”grönsaker” somliga hotade i ett modernt skogslandskap.
Min vandring följde höjdryggen väster ut emot naturskogen Pilso och under min vandring så passerade jag både gammal naturskog och ungskog skapad av kalhyggen för 30–40 år sedan tills jag kom fram till en bergsbrant med gammal skog, en miljö som skapad för troll och vättar om man har fantasi, det fanns till och med en kullfallen gran med ett karaktärsdrag av en mäktig drake med piggar på ryggen, det är en dramatisk miljö som får sin riktiga stämning i skymningen. I sluttningen så fann jag resterna av en älgkalv, en käke och en skuldra, troligen har den fallit offer för vargflocken som rör sig i den här vildmarken.
Nu vandrade jag upp emot nyckelbiotopen Pilso som är en av de finaste och äldsta tallnaturskogarna i våra trakter, här är tallarna närmare 300 år och här kan man finna draperier av garnlav och fruktkroppar av tallticka på trädstammarna, här stannade jag till för att njuta och äta mitt neste och dricka mitt te.
Här känner man samhörighet med en så gott som orörd natur, strax utanför Glaskogens naturreservat, tiden står stilla och tystnaden avbryts endast av vinden, det känns nästan som om de knotiga träden andas ut frisk luft som fyller lungorna med syre som stärker vandraren för nya äventyr.
Nu gick jag ner till myren, för att sedan vandra upp emot Nordtorpshöjden, och sedan öster ut igenom några nyckelbiotoper öster om Pilso på vägen tillbaka. Ett par nyckelbiotoper består av otillgängliga branter, stup bevuxna av gammal gran och tallskog, med inslag av ädellövträd som skogslind och lönn, här fann jag även livskraftiga bestånd av lunglav, som växer som sallad på gamla lövträd, det växte även blåsippor på marken i sydsluttningarna.
Nu följde jag en skogsbilväg igenom ett härjat skogslandskap, ett kalhugget land med fin utsikt över höjder och dalar i fjärran, där några döda granar visade sina skelett som siluetter i motljuset.
Jag gick över hygget ner emot Granmosseflyten och bilen där jag kunde konstatera att jag hade gått 8 km på fyra och en halv timma, ingen imponerande hastighet, men med tanke på terrängen och att jag lade ner tid på att njuta av vildmarken så var det inte helt fy skam.

Karta Skogsstyrelsen


söndag den 7 april 2019.

 

 

Stömne

 

Granmosseflyten-Pilso

 

 

Hyggen och ungskog.

Varför är nyckelbiotoper så viktiga för den biologiska mångfalden och hotade arter?

 


 

Vindkraftverken på Ripberget måste stoppas!
Jag läste på SVT Värmland att det finns planer på vindkraftsverk vid Ripberget, vilket vore förödande för vildmarksupplevelsen i de finaste kvarvarande vildmarksområdena på gränsen mellan Värmland och Dalarna.
I trakterna så finns de finaste naturreservaten i Norra Värmland och Tandövala i Dalarna som borde vara en Nationalpark ligger endast en mil norr ut och myrvidderna Kölarna som skall bli ett ca 3000 ha stort naturreservat på den värmländska sidan ligger i dalgången endast ett par km från de planerade vindkraftsverken. Läs mer detaljer WPD, se samrådshandling.
Jag är inte vinkraftsmotståndare, men jag är emot vindkraftsverk där placeringen är vansinnig, den här placeringen är idioti.
Jag måste åka dit och fotografera innan det blir för sent (svårt i tjällossningen). Karta ripberget Skogsstyrelsen

Vindkraftverk i vackra vildmarksområden fungerar som fågelskrämmor för turister!


Tisdag den 2 april 2019.

 

 


 

Gotländsk barkspätt förstör äppelträden.
I dag när jag kom hem ifrån arbetet så fick jag se en gotländsk barkspätt bryta av grenarna på äppelträdet, de är en fruktansvärd marodör i trädgårdarna och är en invasiv art som härstammar från Gotland och nu så har de nått fastlandet.
Grannarna har haft samma problem med barkspätten, men där så har de även skadat en stor björk.
Anledningen till att den gotländska barkspätten sprider sig så snabbt beror troligen på klimatförändringarna.
Jag hörde på SR Värmland att temperaturen i Värmland har ökat med 1,7 grader på 100 år och det var inget aprilskämt.
1 april 2019.

 


 

Äldre händelser fanns tidigare under fliken Arkiv!, men sidorna är numera borttagna, de är numera endast för personligt bruk, för minnets skull.