t

På den här sidan kan man läsa de senaste händelserna och den fungerar som någon slags blogg.

Sidan är i första hand för mitt personliga bruk där jag skriver ner de senaste händelserna i arbetsflödet, när jag varit på foto-tur, senare så blir händelserna egna sidor om det exempelvis är ett nytt naturreservat som jag besökt.
På sommarhalvåret så är det främst fototurer och fisketurer som förekommer, men även skötseln av mina marker som finns runt huset, bor man i en villa på landet så brukar det höra till lite mark, (men några djur har jag inte) och på vintern skildras främst helgpromenader i närområdet.
Mitt yrke är möbelsnickare och träbildhuggare, men det är främst fritidsintressena som skildras på den här sidan.


Kattungarna har flyttat.
På måndagen vaccinerades kattungarna för andra gången och senare på eftermiddagen så blev den ena honan och hanen hämtade, så nu är det endast honan ”Huldra” kvar med kattmamman ”Puma”.
Kattungarna tog farväl av fadern igenom fönstret, en lite skojig bild.
Huldra saknar nu sina kompisar och plågar kattmamman och mig med diverse bus, energin är obegränsad, så jag släpper ut henne under uppsikt ett par gånger under helgen så att hon får springa av sig.
Det är grått ute, en lämplig dag att vila kroppen och ägna lite tid åt ritning av möbler och kontorsarbete, jag renoverar inte huset denna helg, vila är viktigt några gånger om året, som att ladda batterierna till en skruvdragare kraften kommer tillbaka, det lönar sig i längden.
lördag den 10 november 2018.

Kattungarna tar farväl av pappan Trist gråväder Huldra = förföriskt vacker men livsfarlig (för möss).

 


 

Såld!

Vaccinerad och ID-märkt kattpojk.
Den rödhåriga kattungen är nu 12 veckor och klar för att lämna mamman och de två systrarna som han har växt upp och busat med.
Han är 75 % Värmländsk bondkatt och 25% Maine Coon, muskulöst byggd och väger nu ca 1,7 kg, den korta pälsen gör att han är lättskött och lämplig för både ett liv inomhus och utomhus. Helst så vill han säkert ha tillgång till att vara både inne och ute, men det är upp till köparen.
Han har varit utomhus endast fem gånger under bevakning, och har en benägenhet att vilja springa undan, så eventuellt uteliv på egen hand bör vänta några månader.
Under uppväxten så har han varit utfodrad med torrfoder Whiskas och Royal Canin Kitten, samt Whiskas gelé, en dag i veckan så har han fått några småbitar med nöt och lamm för att vänja sig med naturlig föda. Dessutom så gillar han att få ett par ostbågar på helgen.
Kattungen har vaccinerats två gånger och ID-märkts (chip), ägarregistreringen som skall utföras av köparen kostar 150 kr, dessutom så har han avmaskats en gång, bör upprepas 15é nov, har smakat på möss.
Det finns inga problem med att gå på lådan det fungerar felfritt, har använt kattströ (lergranulat) och rengjort lådan med Ajax liljekonvalj.
Säljes till självkostnadspris: 800kr

Måndag den 5 november

 

 


 

Kattungarnas utveckling vecka för vecka.

Jag kommer hädanefter enbart att lägga in bilderna på den nya sidan nedan.
Ny Sida! se fler bilder på kattungarna två av dem kommer att bli till salu vid 12 veckors ålder den 1 é November

I dag blev kattungarna 12 veckor.
Jag avmaskade dem i dag och beställde tid för sista vaccinering nästa måndag och då är två kattungar klara för leverans, den ena tänker jag behålla eftersom jag ville ha en dotter till ”Puma”, det är bra att ha två katter om det händer något med den ena.
Fotografierna med blixt blir inte bra, bättre bilder kommer till helgen.

I natt så vaknade jag av åskan klockan två på natten, jag drog ur alla kontakter som vanligt, läs mer SVT Värmland.


onsdag den 31 oktober 2018.

Hona 1

Bokad. (såld 5 nov)

Pris: avmaskning + vaccineringskostnaden + ID märkning = 800 kr

ID 752098100911980

Vikt ca 1,2 kg

"Huldra" Hona

Henne skall jag behålla livet ut.

ID 752098100912016

Vikt ca 1,3 kg

Hane

Såld 5 nov


Pris: avmaskning + vaccineringskostnaden + ID märkning = 800

ID 752098100911851

Vikt ca 1,7 kg

 


 

På väg emot den största massutrotningen på 65 000 000 år.
Inte sedan dinosauriernas era slutade i en stor katastrof orsakad av en gigantisk meteoritkollision så har utrotandet av vilda djur och växter gått så snabbt som det gör idag, vi lever i en brytpunkt då vi måste välja väg för hur mänskligheten och livet på planeten skall gestalta sig de kommande årmiljonerna.
Det är årmiljoner som krävs för att nya arter skall kunna uppstå och utveckla sig, vi kan inte återskapa utrotade arter med den teknik vi känner till i dag, livets väv är oerhört komplex och svår att överblicka, därför så är det viktigt att skydda naturen, det är den viktigaste samhällsfrågan för med en förödd natur så har inte heller mänskligheten och civilisationen någon framtid.
Det är detta som har dominerat nyhetsflödet idag efter att WWF har släppt Living Planet report 2018.
Läs mer här, WWF
Den förkortade svenska versionen.

(Jag har stor respekt för de som följer Bibelns version av skapelseberättelsen, exempelvis så tror mer än 30% av alla i USA mer på den varianten, själv så har jag blivit allt för indoktrinerad av vetenskaplig litteratur för att tro bokstavligt på en version som skrevs ned under bronsåldern och järnåldern, vår moderna vetenskapligt framforskade version skulle ha tett sig totalt obegriplig för dåtidens människor även om en profet skulle ha framfört den, jorden lär ju enligt skrifterna vara endast några tusen år och alla arterna skapade på några dagar). Oavsett synsätt så har vi ett ansvar för vår gemensamma planet.


tisdag den 30 oktober 2018.

 

 


 

En Rot-helg.
Den här helgen så har jag ägnat mig åt huset, det blev en del plåtarbete, fönsterbleck till två fönster, med smygar som inte var helt i vinkel och ett skärmtak till ytterdörren.
Skärmtaket gjorde jag ett nytt förra året, men det har endast varit papp på taket sedan dess, men i dag så har jag klippt och böjt plåtarna och fick ihop det, kanske inte exakt och lika bra som plåtslagaren hade tänkt, men ändå, dessutom så fick jag spika lock på brädfodringen ovanför taket och retuschera med färg.
Jag skall måla om dörren nästa sommar. Rummet i glasverandan är det enda som är i ordning på övervåningen, det fungerar som kontor.
Kattungarna fick lite uteträning idag, det är bra om de kan ta sig in genom luckan om de skulle råka smita ut även om jag har superkoll på var de är hela tiden.
söndag den 28 oktober 2018.

 


 

Båten är upptagen, men det blev en simtur på simhallen.
I dag fick jag hjälp av min far och systerson Jesper med att ta upp båten i Värmeln, det blev ingen båttur i år, för mycket arbete och för varmt mitt på sommaren med en snustorr maskhög, dessutom så vill jag inte sola då jag har tagit bort Basaliom tre gånger.
På kvällen så åkte jag till simhallen, jag har haft testikelcancer, men det märks knappast, få bryr sig om man har en eller två, men jag slutade tyvärr att simma i samband med sjukdomen för snart 20 år sedan, i min ungdom så simmade jag 5000 meter i veckan, men i kväll så blev det bara 350 meter, det går inte lika snabbt som förr, fast än att flytkraften har blivit större med åren.
onsdag den 24 oktober 2018.

 

 


 

Vinterskuggans land.
Det är så jag kallar Myrhage i Myrom på vintern under de tre månader då solen inte lyser på mitt hus, jag bor i en norrsluttning nedanför Mötterudshöjden så det blir extra trevligt när solen kommer tillbaka om våren.
Under helgen så har man en fotoutställning i Högvalta bygdegård, jag blev tillfrågad för några månader sedan men har inga bilder framkallade och vill inte lägga ut tusenlappar på att framkalla fototavlor när jag har andra utgifter som är viktigare.
Ängarna är gröna igen, de har återhämtat sig efter sommarens intensiva torka i synnerhet så förvånas jag över hur hundratals gullvivor har återhämtat sig.
Nu har jag fått 85 % av årets bidrag för ängarna, totalt så blir det lite över 10 000 kr för det här året, så allt slit under sommarens finaste tid ger all årsinkomst till den lilla ”jordbruksverksamheten” på Myrhage.
För övrigt så har jag utetränat och kattlucketränat kattungarna och fortsatt renoveringen av övervåningen där även ett fönster skall bytas ut i ett rum innan vintern och ytterligare ett fönster skall jag tillverka till ytterligare ett rum och byta ut till våren.


lördag den 20 oktober 2018.

 

Jag bytte ut ett gammalt innanfönster emot ett av lite nyare modell under söndagen, det här rummet skall också renoveras med bättringsgips panel i taket och slipade golv mm. Jag har rivit ut ett köksinrede tidigare nu i höst, det fanns två hushåll i huset i mitten av 1900-talet.
Nedervåningen och toalett blev renoverad i mitten av 90-talet, samtidigt som jag tilläggsisolerade och bytte tak, men övervåningen renoverar jag först nu, det blev en lång paus i arbetet efter att jag fick testikelcancer strax före millennieskiftet. Dessutom så är det ett stort hus och nedervåningen har varit mer än tillräcklig 70 m2.

 


 

 


 

Det en biltur istället för en vandring, älgjakt på söndag.
Jag hade tänkt ta mig en promenad vid Kloften naturreservat uppe på finnskogen så jag åkte förbi Bergs Klätt naturreservat där jag tog några bilder av den vackra naturen i sin bästa höstskrud, det är ett välbesökt och handikappanpassat reservat som troligen är det mest populära reservatet i Arvika kommun om man bortser ifrån Glaskogen, det var redan flera bilar där och många tar tydligen en morgonrunda med hunden på lederna i området.
Jag åkte förbi Sulvik upp på höjden och fick några fina bilder på dimman vid Sulvikstjärnet, men jag såg älgjakts-skyltar efter vägen upp till Tomten där vägen svänger av emot reservatet, enligt Länsstyrelsens hemsida så är det den här vägen man skall ta, men det konstiga är att det står en skylt ”Privat Väg” fast än jag är övertygad om att det är statliga bidrag för vägen över till Växvik. Jag har själv 400 meter väg som jag sköter helt själv helt utan bidrag, som får utnyttjas fritt av skogsägare med traktor, lastbil, bil, ATV och tvåhjulingar (så länge man inte gör burnout och kör rally förbi huset, katterna blir vettskrämda).
Jag respekterade skylten lite tack vare älgjakten och tänkte ta mig en tur på Glaskogen i stället, jag åkte väster om sjöarna söder ut till Lenungshammar och fick några vyer vid byn Lenungen som nu är mer levande än på länge tack vare ett intensivt hästbete som hindrar igenväxningen av markerna, dessutom så verkar de små gårdarna skötas bättre än på årtionden så det var kul att se. Kulturlandskapet vid Barlingshult och Hedene är även de fina platser.
Nu blev det "älgjakt pågår" skyltar igen och jaktklädda jägare i grupperingar, jag stannade och frågade om det pågår jakt vid Rödvattensberget och fick svaret att det pågår jakt i hela området, jag sa att -ja ja, då får jag väl ta mig en biltur i stället och fick den skämtsamma repliken – med kulhål i bilen, det blev lite skratt.
Jag respekterade jakten och åkte vidare hemåt, det skall inte vara farligt att vandra under jakten och särskilt inte efter lederna, men det känns ändå inte lika rofyllt och så vill man inte störa årets höjdpunkt för jägarna, men visst kan man ändå tycka att söndagarna kunde vara fredade för det övriga friluftslivet.
Nu blir det färre fototurer fram till våren, bilderna blir trista och gråa, men framför allt så kan det bli någon fin vinterdag, det blir dessutom någon helgpromenad hemma på höjden, men framför allt renovering av övervåningen man måste prioritera när inte tiden räcker till, och budgeten är knapp, det enda jag anlitar är en elektriker till elinstallationen, allt annat måste jag göra själv om budgeten skall hålla, det skall åtminstone bli en fin ateljé för bildhuggeri och målning i rummet med valvbågefönstren.

Det kan nämnas att det var rekordvarmt idag ca 18 grader i skuggan.
söndag den 14 oktober 2018.

 

 

Bergs Klätt (Bergs Gård), här borde jag ha stannat idag, säkert jättefint på klätten och udden.

 

Glaskogen

 

Lenungen

 


 

Vad vore väl ändå en dag i skogen?
Säkert helt underbart i det vackra höstvädret, men då får man inget gjort på hemmaplan så den här helgen så har jag fortsatt med renoveringen av övervåningen.
Jag har nu även isolerat väggarna och spänt vindpapp (väv) så att det nu är dags att skruva plywood och gips på väggarna, jag har redan börjat med en vägg.
söndag den 7 oktober 2018.

 

Före

Efter

 


 

En mäktig vandring i Skutan naturreservat i Koppom.
I dag så var det vackert väder och snart så är det älgjakten så jag passade på att göra en utflykt innan den trista gråa vintern.

Jag åkte över Finnskogen och sedan upp igenom den bördiga dalgången i Järnskog (Koppom) och parkerade på naturreservatets lilla tvåbilarsparkering, det vore bra om Eda kommun kostade på skyltar till de fina reservaten söder öster och väster om Koppom, de tillhör Västvärmlands finaste naturområden, kuperade artrika och vilda, trots att den bördiga dalgången har varit civiliserad sedan urminnes tider och därmed påverkad av mänsklig aktivitet under åtminstone 7000 år. Reservatet ligger på gränsen mellan den vilda Finnskogen där mina förfäder på min Mormors sida bröt mark i början av 1700-talet och den bördiga dalgången där min Farmor och Farfar har det mesta av sitt ursprung, eller hade då de är borta sedan flera år även om vissa historier lever kvar i mitt minne.
Pilgrimsleden går igenom reservatet även om jag tvivlar lite på att pilgrimerna gick just här när de vandrade till Nidarosdomen för att göra bot för sina synder, eller för att få en förtursbiljett till himmelriket, en tuff vandring i en för oss nutidsmänniskor helt främmande värld, både fysiskt och idémässigt. Jag gick först inte längs leden utan åt nordöst igenom en skyddsbiotop söder om reservatet, det finns många skyddsbiotoper och naturvårdsavtal utanför reservatet, naturen är rik på upplevelser och hotade arter på grund av den vilda karaktären med klyftor, branter och stenmoras som bevarat växter i skyddade lägen som varit oåtkomliga för oss människors utnyttjande av naturen i århundraden. Jag kom ner i en granskog som var grov nere vid bäcken, skogen är bördig, endast ett klipphav i norr omöjliggjorde att träden kunde växa just där, så att en solig lucka i skogen skapade rymd i den annars ganska mörka skogen. Efter mycket möda passerade jag stenmoraset där man kan fastna i hålor under marken och kom så småningom in en pelarlik sal med grova granpelare där ljuset silade igenom från små öppningar där uppe, en mäktig känsla. Längs bäcken så fanns det små sumpskogar med al, man fick se upp lite för att inte bli våt och dalgången var kantad av stora block och branter, jag var nu inne i Styggedalen en dalgång som med fantasin kan skapa miljöer för vättar och troll, lodjur trivs i sådana här miljöer men de är svåra att få se. Jag gick öster ut upp för ett klipphav med klippblock stora som hus och med utrymme under för flera personer att söka skydd vid regn, björnar övervintrade säkert här i forna dagar, det var vackert och vilt när jag satte mig för att fika ovanför blockhavet, korpen gjorde sällskap där uppe på en klipphylla, de brukar häcka på sådana här platser. Jag följde branten norr ut tills jag kunde ta mig upp på berget i öster och väl uppe så kom jag in i en naturskog av gamla tallar som stod på branten där jag hade en fin utsikt över Styggedalen, efter att ha avnjutit utsikten så var det nu dags att ta sig över på den andra sidan av den Canyon liknande dalen och efter att ha plågat fötter och knän så befann jag mig så småningom på den andra sidan och hade även där en magnifik utsikt över dalen och söder ut över Nässjön, det är främst utsiktspunkterna som gör det värt att vandra i den här vilda naturen. Jag gick nu väster ut och när jag nått pilgrimsleden så följde jag den norr ut till reservatsgränsen, det finns även fin natur längre norr ut men jag valde att vända här. Jag valde att lämna leden igen för att gå lite mer väster ut för att därmed kunna följa branten söder ut igenom en aspdominerad skog med gyllene gula löv, det lär bli ännu vackrare om någon vecka, ännu starkare färger. Branten var delvis svår att följa men det var mödan värt, vildmarken kallar och ger spännande bilder, jag gick nedför branten och hamnade i en grov alsumpskog med tropikkänsla för att sedan hamna i en av de finaste tallnaturskogar jag har sett i trakten, höga grova stammar, några kanske 200 år gamla, de här träden kommer att bli 80 cm i diameter om ett par hundra år, tänk om man kunde få se in i en ”tidstunnel” och se naturen då, men det är kanske lika bra att slippa, granarna har då förmodligen dött och tall och ek har tagit över uppe på höjderna ungefär som på stenåldern då klimatet var varmare, dalgångarna kommer troligen att domineras av ädellövskog.
Jag gick nu tillbaka emot bilen och följde den lättvandrade Pilgrimsleden tillbaka, det duger gott att följa leden för de som inte söker äventyret bland branterna, det finns mycket fin natur att upptäcka även om man enbart följer leden.



söndag den 30 september 2018.

Min vandring genom reservatet.

Tidigare besök i reservatet.

Karta Skogsstyrelsen

 
 

 

 

 

Saxebyn
Kontrasten mellan vildmarken i Skutans naturreservat och den bördiga vackra kulturbygden som har varit bebodd i 7000 år är enorm, vilket gör trakten mycket variationsrik på upplevelser.

 

 


 

Älgar i Högvalta.
I morse åkte jag till Högvalta för att hämta handklingan som jag glömde att ta med mig hem från verkstaden i går.
Då fick jag se älgko med kalv, jag har sett dem tidigare under veckan vid jobbet, men då tillsammans med en liten vit älgtjur, jag fick då bara en suddig bild med mobilkameran av den vita älgen, men i morse så fick jag åtminstone bra bilder av de normalbruna älgarna.
I dag så blir det fortsatt snickrande på övervåningen.
lördag den 29 september 2018.

 

 


 

En stillsam promenad på ängen.
I går och i dag så vilar jag kroppen, det har bara blivit en handfull sådana dagar det senaste halvåret, så det får bli lite smått arbete med datorn och ritningar i stället, för att bara stirra i taket kan man inte göra, det är ju främst fötterna och vaderna som behöver vila när man står upp hela dagarna, men en liten inspektionsrunda på ängen han jag med.
Man skall inte ha dåligt samvete för att man tar det lugnt någon dag men det är svårt när man har mycket att göra både på jobbet och hemma, någon foto tur blev det inte trots det fina vädret.


söndag den 23 september 2018.

 

 


 

Vinden är isolerad.
I går och i kväll efter jobbet så har jag isolerat klart vinden.
Tidigare så gjorde jag en trappa upp till vinden som tidigare endast varit isolerad till hälften, jag brukar stänga av övervåningen på vintern av den anledningen.
Övervåningen har tidigare endast fungerat som förråd, men nu så kommer bostadsytan öka med ca 60 kvadratmeter till drygt 140 kvadrat.
Nu så kommer jag att fortsätta med renoveringen, väggar och tak så att det skall bli klart under vintern, nu kan inte kylan stoppa mig längre.


måndag den 17 september 2018.

 

 


 

En tur till Näshöjderna, LM Ericssons minnesgård och Kullefjället i Högerud.
Det blev en tur söder ut i det fina höstvädret, arbetet med att isolera vinden får vänta tills i morgon.

Jag åkte ner emot Klässbol och vid Fjöle så svängde jag av emot Värmskog och när jag kom ner till sjön Värmeln så svängde jag norr ut (v 672) tills jag svängde väster ut på landtungan emellan N och S Nässtjärnen, landskapet och kulturbygden är vacker, synnerligen fint vid Södra Näs, vackert skötta gårdar och marker till skillnad från vissa andra platser i bygden. Det är lite speciellt att åka igenom bygderna söder om Arvika, vissa delar är välskötta och andra har mycket igenväxta marker och fallfärdiga hus, landskapet är vackert, men mer än hälften av åkermarkerna och nästan all ängs och naturbetesmark är borta sedan länge, småskaligt jordbruk lönar sig inte här.
Jag parkerade i Norra Näs och gick en bommad skogsbilväg upp igenom ett område som kallas Näshöjderna, det är ett Riksintresse för Naturvård, men domineras främst av kalhyggen och ungskog i dalgången, tanken var kanske annorlunda från början på 70-80 talet när skogen sköttes som bondskog, för några större naturvärden finns inte kvar, däremot så är geologin relativt välbevarad frånsett ett par skogs och traktorvägar, för här kan man studera geologiska fenomen som uppstått då havsytan gick ända här uppe för 10 000 år sedan strax efter att den mer än 2000 meter tjocka inlandsisen smält efter istidens slut. Sedan så har Skandinavien rest sig ett par hundra meter efter att trycket av glaciärerna lättat, samtidigt som havsnivån globalt sett höjdes med 120 meter av all smält is. Kanske kommer sägnerna om en syndaflod ifrån de här händelserna då den drabbade hela världen med översvämningar.
Själva Stentorget som är huvudattraktionen var inte det fina besöksmål som jag trodde rent upplevelsemässigt, det var ett kalt område i en ungskog med mycket sten, visst kan man föreställa sig havet med sitt sälta vatten skvalpa bland stenarna, men skall man bege sig hit så får man främst vara intresserad av geologi för naturen var trivial. Det kan vara lite finare utsikt på bergen runt dalgången, men skogen verkade inte speciellt gammal.
Nu åkte jag några Km väster ut till LM Ericssons minnesgård, Det var här han växte upp Lars Magnus, bondpôjken i frå Vegerbol, då han föddes 1846 så kunde väl ingen tro att han skulle grunda ett av våra största företag, till och med min mobiltelefon bär hans namn (Sony) Ericsson, vem kunde då ana den tekniska utvecklingen när det gäller telekommunikation. Själva minnesgården är välskött, huset och gräsmattan, men gården i övrigt är i förfall, uthusen har dåliga tak och det är sättningar i ladugården, samt åkrarna börjar växa igen, om ett par decennier så står huset i den täta skogen med omkullfallna uthus, det kommer inte ens påminna om hur L M Ericsson växte upp med vida vyer och sjöutsikt.
Anledningen är antagligen att gården är avstyckad, endast tomten sköts exemplariskt, lite synd kan jag tycka.
Det finns silvergruvor 1,2 Km ifrån gården, men jag valde att inte gå dit den här gången, jag har varit där tidigare, även om det är länge sedan.
Jag åkte norr ut igenom Stavnäs och Högerud igenom ett ömsom vackert kulturlandskap och ömsom igenväxt ödebygd, det var vackrare förr, jag åkte ofta här på 80-talet då mina föräldrar besökte några släktingars sommarstuga så jag minns hur det såg ut då.
Jag stannade i Högerud strax öster om Humsjöns södra ända på en vändplan vid sidan av vägen.
Målet var att besöka höjden mellan Kullefjället och Stormossen där Arvika Kommuns största sammanhängande kontinuitetsskogsområde lär finnas enligt en karta jag har sett, Länsstyrelsen skall inventera kontinuitetsskogarna i länet har jag läst på deras hemsida.
Kontinuitetsskog är ingen urskog eller naturskog utan en traditionellt skött bondskog som aldrig har kalavverkats, så där kan det finnas värdefull natur kvar.
Skogen jag besökte var i stort sett obrukad de senaste årtiondena, men dess för innan så har skogen varit putsad och skött med blädning, luckhuggning och dimensionshuggning i århundraden, Högerud är en gammal byggd där det inte har funnits urskogar och naturskogar sedan medeltiden, men vissa naturvärden har bevarats tack vare att man har skött skogen omsorgsfullt med dagens mått mätt.
Skogarna sköttes så ända fram till 70–80 talet, jag är uppväxt med en så kallad bondsåg på gården dit skogsbönderna åkte med sina stockar för att såga på våren, efter att de hade huggit i sina blädningsskogar på vintern, det fanns alltid träd kvar i skogen till kommande generationer även om inte avkastningen var lika hög.
I stort sett så vandrade jag upp längs södra sidan av bäcken till Yxnetjärnet och ännu lite mer söder ut på vägen upp, skogen var fin att vandra i, en exemplarisk svampskog med stora träd, ett par hundra meter sydväst om tjärnen så såg jag ett blädningshygge, eller en gallring av skogen så att skogen glesats ut med olika åldrar av tall, marken var mager, på gränsen till impediment på sina håll, det är så här skogen skall skötas om man vill odla fönstervirke, eller snickarfura, jag önskar att fler skogsägare följde det här exemplet, för det är och kommer att bli brist på kvistfri tätvuxen fura i framtiden, dessutom så är den här typen av traditionellt skött skog trevlig att vandra i.
Lite längre öster ut på hygget så hade man huggit kalt men det var bara ca ett ha.
Nu gick jag åt nord öst till Stormossen, delvis igenom en skog där man sparat stora frötallar för ett par årtionden sedan, de kommer att bli gigantiska nästa gång man hugger om 60–70 år, knivfura som man svarvar faner av. Stormossen var en typisk orrmosse där orrarna spelar om våren, jag såg inga orrar, men där emot så såg jag tjäder fyra gånger under vandringen, lite unikt i dagens skogar.
Mossen gav lite vildmarkskänsla och lite rymd i den annars täta skogen, träden är inte så gamla men en och annan tjädertall pryder myren.
Norr om mossen så var terrängen lite mer varierad och kuperad, men ändå en lättvandrad blåbärsskog, här fanns det någon liten brant som gav perspektiv i naturen som annars var svårfotograferad. När jag passerade ett par gamla aspar med bårdlav mm så fick jag se två ormar i stenskravlet, de tyckte inte om att jag ”snokade” omkring så de slank ner i en skreva bland stenarna. Skogen blev äldre ju närmare Kullefjället jag kom och uppe på toppen 203 meter över havet så finns det en liten naturskog med gamla träd, knotiga tallar som är en nyckelbiotop.
Här var det en viss vildmarkskänsla, även om skogen är ung jämfört med äkta urskog, men finns det vildmark i Högerud så är det just här, längst uppe på ”höggda”.
Efter en liten picknick så gick jag nu ner till myren Tolitomme där det växte en synnerligen trolsk skog och sedan söder ut emot Yxnetjärnet igenom en skog som inte brukats på länge, här såg jag även ett par björkar med vrilar, eller kotor som vi säger här i Värmland, det kan även ha varit dyrbar masur i björkarna, mycket tydde på det.
Vid Tjärnen så var naturen påverkad av tidigare slåtter och bete, det fanns gamla enar mm och jag följde bäcken tillbaka emot bilen fast närmare bäcken den här gången.
Längs hela sträckan så finns det synnerligen grovväxt och högstammig fura bland granarna, fina stockar för en snickare, men även en mäktig skog att vandra i, skogen hade ett område som borde vara nyckelbiotop, då det bland annat växte lunglav på en gammal sälg och det finns nedbrutna gran stammar av varierande ålder även om skogen förr i tiden säkert har varit mer städad.
Jag gick en runda på 7,7 km och jag hoppas att skogen får skötas som kontinuitetsskog även i framtiden, för om den håller reservatsklass, vet jag inte, den är relativt artfattig om man jämför med naturskogarna runt Koppom och Byamossarna mm, men storleken och den relativa orördheten gör den till en fin bär och svampskog lämplig för utflykter, dessutom så hoppas jag att det inte blir några vindsnurror där uppe, för det skulle förstöra hela miljön.

 

lördag den 15 september 2018.

 

 

 

Näshöjderna

Karta, skogsstyrelsen

Ny sida, mer info

 

LM Ericssons minnesgård

Karta Skogsstyrelsen

Ny sida, fler bilder

 

Kullefjället

Karta, skogsstyrelsen

Ny sida, fler bilder

 

Högerud och Stavnäs

 


 

Dimmig morgon.
Jag vaknade till en dimmig morgon, lite trött då kattungarna stökade runt i natt, en av kattungarna har redan lärt sig att gå på lådan och äter torrfoder och nötfärs.
Jag röstade tidigt nu på morgonen och det blev S rakt över för första gången även till riksdagen, normalt så röstar jag varannan gång på Centern men jag har blivit lite besviken på miljöpolitiken bland annat och Mp politiken upplever jag som idealisk men orealistisk och eftersom jag tillhör värmländsk arbetarklass så blev det som det blev, jag blev en sosse (som småföretagare inom snickeri/hantverk så känner jag mig som en arbetare även om jag är min egen arbetsgivare som sätter lönen efter prestation och efterfrågan, vilket båda varierar över tid, det är inte aktuellt för mig att anställa någon och då spelar valet mindre roll). Ingen i sandlådan vill prata med SD, de får inte vara med och leka, men de fick ingen sympatiröst även om man nästan får lust att proteströsta.
söndag den 9 september 2018.

 

 


 

Inga fler statliga museer av skogen.
I kväll så såg jag partiledardebatten på TV4 och Centerns Annie Löv sa att de inte vill ha fler "statliga museer" i form av skyddad skog, i stället vill Centern öka uttaget ur skogen och göra flygbränsle av skogen mm. Det behövs enorma mängder biomassa för att göra den gröna omställningen, åtminstone om man skall ersätta bensin, diesel och flygbränsle mm med 100 % biodrivmedel i hela världen, när det gäller el så har vissa partier har räknat rätt och insett att den livsfarliga kärnkraften (fjärde generationen?) är den enda vägen att gå för att kunna behålla samma höga och "säkra" energiförbrukning som i dag, vem vill spara? Kd garanterar dessutom säkerheten i 100 000 år. Problemen vid Tjernobyl SVT. Jag begriper mig på radioaktivitet även om det har gått många år sedan jag gjorde mitt specialarbete i Partikelfysik på gymnasiet.
Jag tror inte att jag vågar rösta borgerligt den här gången även om exempelvis Liberalerna har en bra skogspolitik om man vill skydda det sista av det som fortfarande går att rädda för kommande generationer.
För övrigt så finns det åsikter jag skulle vilja plocka från höger till vänster, uppifrån och ner och göra en blå-grön-röd mittenmix någonstans mitt i hårkorset (Gal-Tan skalan), men det verkar vara omöjligt, får se vad jag röstar om jag röstar. Jag har tidigare röstat till Riksdagen C och Mp, (S enbart lokalt hittills) S låg närmast i valkompassen. Skogen betyder mycket för mig rent själsligt.

Centern ligger sist på WWFs lista för skogen och de fick Greenwashpriset 2018 av Jordens vänner, dessutom har Greenpeace åsikter om bioflygbränsle.


torsdag den 6 september 2018.

Glaskogens Naturreservat ej skyddat.


Ett av Glaskogens finaste områden höggs ned för några år sedan, man sparade skyddsbiotoper och någon nyckelbiotop, området borde ha blivit ett ”Statligt Museum”

Äganderätten är viktig, därför så vill jag att staten köper eller byter in särskilt värdefulla områden. Jag tycker även att mindre markägare med hög % andel nyckelbiotoper skall ersättas på ett eller annat sätt. Äganderätten gör att markägaren skall ha stor frihet att bruka "normal" artfattig skog som han/hon vill så länge markägaren följer Skogsvårdslagen.

Äganderätten betyder dock inte alltid att man skall ha rätten att få göra som man vill. En skog med höga naturvärden förlorar sina värden om man kalhugger, men kan bevara vissa värden om man har ett hyggesfritt eller anpassat skogsbruk, i bland är det viktigt att helt skydda skogsbeståndet som kan vara en nyckelbiotop. Frivillig avsättning kan fungera om skogsägaren är den rätta, men kan förändras helt vid ägarbyte, detta är ett problem med skogar som har en flerhundraårig dynamik, ett permanent statligt skydd behövs, "statliga museum"

"Statligt Museum"

Vimyren Naturreservat skyddat för framtiden.

Det har blivit betraktat som vänsterpolitik att skydda naturen, precis som i Trumps USA, jag begriper inte.

 


 

En tur till Björnhöjden, berget mellan Stöpafors och Gräsmark

Jag hade inte tagit en skogspromenad på två månader, vilket kan betraktas som ett rekord för min del, så det var dags att ta en friluftsdag.
Många gånger så har jag tänkt besöka Björnhöjden där den största sammanhängande kontinuitetsskogen söder om Torsby finns, se karta på sidan 65 i grön infrastruktur.
Skogen är dessutom hotad, det huggs i ytterkanterna och den blir allt mindre, det har huggits i skogen även i år. Kontinuitetsskog är sådan skog som aldrig har blivit kalhuggen, så det behöver inte vara någon artrik urskog eller naturskog, utan en sådan traditionell bondskog där man förr i tiden dimensions högg och blädade mm, nu för tiden så är det kalhygges metoden som dominerar helt sedan 40 år tillbaka. Vi har förvandlat den gamla kontinuitetsskogen till skogsplantager på endast ett halvt sekel och det finns ingen ångerrätt.

Tyvärr så såg jag ett nytt hygge som skadat området som är/var ca 440 ha i södra delen och 200 ha i den norra, båda områdena har avverkningsanmälningar.
Skogen på Björnhöjden är det enda som kan motivera att man inte bygger vindkraftsverk uppe på höjden, om storskogen försvinner så blir det som med Fryksdalshöjden där naturen är sönderhuggen och därför den lämpligaste platsen att bygga vindkraftsverk i närområdet.
I riksdagsvalet så är det främst två partier som säger stopp till skydd av mer skog, som det här området, SD och Centern (19 + 9 %), Centern har en bra småföretagare och landsbygdspolitik mm och jag har röstat på dem tidigare, men just nu står det mellan S och M konstigt nog när jag väger in allt.
Jag åkte in ifrån Stöpafors som även har en anrik kvarn och väster ut igenom ett vackert och öppet landskap i Fryksdalen, en riktigt fin bygd, jag åkte upp tills jag stannade några hundra meter före Sundtjärnen där jag stannade på en vändplan.
Min vandring gick väster ut och jag kom snart fram till Bergvik Skogs nyckelbiotop, bolaget har satt av ca 120 ha, nyckelbiotoperna i området, dessa kommer antagligen att få stå kvar då bolaget annars kan få problem med sin miljöcertifiering, men när det gäller den privat och kommunägda marken så finns det inga nyckelbiotoper och inget kan därmed hindra att kontinuitetsskogen huggs ner.
Det var ingen gammal skog att vandra i uppe på höjden endast mellan 100–150 år, samt några riktigt gamla tallar, men området har potential att bli ett riktigt fint reservat utan skogsbilvägar och hyggen, en riktigt fin skog att vandra i för svampplockare och jägare mm. Jag tycker att åtminstone den södra delen borde skyddas 350 – 400 ha, även om det dröjer 100 år innan hela området blir genuin naturskog och urskogsartad om 400 år, med alla nedbrytningsstadier (tall) som i en äkta urskog så tar det 800 år. man måste restaurera de delar av skogslandskapet som fortfarande har förutsättningarna, när det väl har kalhuggits så är det försent.
Fortsatt så gick min vandring väster ut upp till Horntjärnsmyren igenom en talldominerad gammal skog med inslag av naturskog, den blåa vattenspegeln vid horntjärnen speglade vackert skogen när jag stannade för en paus, just den här delen av området är Kommunägd.
Jag lämnade tjärnen och gick NV ut emot Västra Gyltamossen där myrvidderna tog vid, det påminde lite om Byamossarna och här finns ett fint område för både tjäder som jag såg och för orrarna som lämnat några fjädrar från i våras. Myrmarken var fortfarande inte riktigt fuktig efter sommarens torka så kängorna förblev torra när jag gick över den stora hjortronmyren, eller môltemyra som vi säger här i Värmland, personligen så gillar jag inte môlter, "de ä littô beske å vänner tonga i gommen".
I norra delen av mossen så fanns det ett fint parti av naturskog med gammal tjädertall som gav en känsla av vildmark, här gick jag in i skogen en norrsluttning där ett av de få områdena med granskog finns, men torkan i år har plågat granarna så att de blivit lätta offer för granbarkborren, brunt puder fanns på flera trädstammar.
Vid Östra Gyltamossen så gick jag söder ut upp på en bergsrygg med gammal naturskog längst upp, ett fint område som jag passerade på vägen ner emot Norra delen av Horntjärnsmossen. Tyvärr så fanns det ett helt nytt kalhygge vid Blankmossen som nu delar upp en del av området, jag förstår markägarna som inte vill bruka skogen på gammalt vis ("dä ä lättare å järe ett slätthogg än å fare ut sjal mä motorsåga å traktorn") , men hoppas att sådana här fina områden kan skyddas från kalhyggesmetoden igenom ökade anslag eller markbyte.
Lite dyster i sinnet så gick jag tillbaka ungefär samma väg som jag kommit, det är av den här anledningen som jag nu för tiden nästan enbart besöker skyddade naturreservat, för att undvika besvikelser.
Tillbaka vid bilen så hade jag gått ca 9,7 Km, en runda som jag kan rekommendera, åtminstone för de som vill plocka môlter (hjortron).

När vi har nått målet på att 17 % av landytan enligt internationella överenskommelser skall vara skyddad så är jag nöjd, jag är inte motståndare till modernt skogsbruk om vi samtidigt skyddar det som skall skyddas för kommande generationer. Naturvårdsverket

lördag den 1 september 2018.

Karta.


Ny sida fler bilder!

 

 

Hyggen, normalt skogslandskap. Sveriges skogar är till största delen skogsplantager.

 

Kontinuitetsskogen, gammal bondskog.

 


 

Äldre händelser fanns tidigare under fliken Arkiv!, men sidorna är numera borttagna, de är numera endast för personligt bruk, för minnets skull.