Den ursprungliga bloggsidan är borttagen för allmänheten och finns endast kvar offline för privat bruk.

Sidan har fungerat som ett arbetsflöde/blogg och arkivet sträcker sig tillbaka till 2011.


Sidan har nästan fungerat som en Facebooksida, det har blivit mycket onödig nonsens-text så jag bantar nu ner det hela, endast senaste 1-3 veckor finns nu med.


 

Senaste bilder

De nyaste bilderna lägger jag in här tillfälligt för att uppdatera hemsidan.


15 mm välbehövligt regn.
I dag kom det åska och regn, även ett kortare strömavbrott fick jag uppleva, även om det värsta ovädret drog förbi någon mil söder ut vid Klässbol-Värmskog.
Jag vill ha mer regn för det är mycket torrt i markerna, regnet måste gå ner på djupet för att det skall ha någon riktig verkan för växtligheten. Ängsmarkerna runt husknuten täcks nu av tusentals med gullvivor.

lördag den 23 maj 2020.

 

Jag gjorde en företagssida på Facebook under helgen.


 

 


 

En tur till Mölnbackas unika natur.
Jag åkte till ett område där det finns mycket skyddad natur, jag besökte två naturreservat, tvåskyddsbiotoper, ett natura 2000, en nyckelbiotop och två naturvårdsavtalsområden.
En fin kristihimmelsfärdsdag i en vacker natur.

Jag var i valet och kvalet om jag skulle åka till Vadjungsedhöjden eller till Mölnbacka, men väderprognosen avgjorde.
Kulturlandskapet runt Mölnbacka är vackert, men var säkert ännu vackrare och mer öppet i mitten av 1900-talet, själva ”tätorten” med några tiotals hus ligger vackert i en sluttning ner mot en damm och sjön lusten.
Torsbetget tornade upp sig på andra sidan av sjön Västra Örten 165 meter för att vara exakt och i Genbäcksviken stannade jag till vid en betes/slåtter mark som är ett 1,7 ha stort natura 2000 område. Natura 2000 Genbäcken
Förmodligen så betas genbäcksviken av hästar från ett ridhus på gården som ligger vackert på kullen ovanför och markerna har ovanliga arter på grund av hyperitberggrunden som är vanlig runt Mölnbacka, här finns bland annat ävjepilört och hällebräcka, men de blommar inte den här tiden.
Däremot så blommade kabbelekorna vid strandängen och vid en skogsbäck intill, liksom violer blå, jag såg även att midsommarblomster var på god gång redan, liksom bladrosetter av diverse ängsväxter, men blev lite tveksam om det var nattviol eller tvåblad jag såg.
Jag stannade inte länge utan åkte till parkeringen utan informationsskylt för naturreservatet Torsberget ett naturreservat på 103 ha kalkgynnad skog (hyperit).
Här gick jag först stigen upp igenom en biotop av ungskog på Bergvik skogs ägor som har ett naturvårdsavtal, det är en fin stig att vandra på upp till bergets topp, men jag avvek åt nordväst när jag kom upp till reservatet, detta för att nå nordsidan av Torsberget, naturreservatet är hästskoformat, själva branterna de otillgängliga är skyddade, men inte bergets topp som utgörs av ungskogar av gran.
På ett par ställen såg jag spillning efter vad som skulle kunna vara varg, då det var spår av ben och hår i spillningen, även vildsvin hade bökat på sina ställen.
När jag nådde den norra sluttningen så täcktes marken av blommande harsyra i en myckenhet att det i solskenet som strilade genom grenverket lyste vitt där solen nådde marken, här fanns även ormbär, vitsippor och stinkande blad av stinksyska, marken var rik på näring.
Skogen var inte så gammal som jag trott just här, men drygt en mansålder, mycket gran, men även inslag av en hel del björk och sälg.
Jag fortsatte vandringen i ungefär samma höjdnivå runt den nordöst, öst och sydöstliga branten, detta för att spara benen, det är lite för tung vandring för att gå i vågor längs sluttningen.
Jag såg även en hel del liljekonvalj i hela sluttningen, men det var i den här delen av reservatet som inslaget var störst med getrams, även detta en giftig släkting, inga bär man skall äta om hösten, ormbär rekommenderas inte heller om man vill undvika sjukhusvård, de ser goda ut men är bedrägliga.
Nu blev marken fattigare för en stund innan man når den västliga spetsen, det torde tyda på att marken och berget där under inte är hyperit, för här växte en del blåbär och inga krävande örter över huvud taget.
Men när jag passerade udden på berget så blev det en helt annan växtlighet när branten blev mer södervänd, här blommade en hel del vårärt i nyanser från rött till blått, starka färger som i solen närmast lyste som glasskulpturer när de genomlystes av solen.
Naturen blev vildare och brantare, med klippavsatser söder ut, här fanns även skogslind och tallar som påminde om bilder jag sett från yttrismorki i Sognefjorden, ett område som jag längtat till i många år men som inte blivit av, men där är diametern på tallarna dubbelt så stor, en ännu häftigare miljö , även det kalkskog. Drægnismorki-Yttrismorki naturreservat sidan 47 , 4.24
Det växte lite fläder och mycket mer skogstry i sluttningen och på klipporna finns en hel del ormbunkar som svartbräken och ekbräken, samt strutar som var små, många växter är inte utvecklade ännu som orkidéer mm, men tjärblomstren hade nästan fått blomknoppar.
Branterna var svårvandrade med klippavsatser, små stup och träd som trillat ner och nästan vänt på perspektiven genom att ha toppen ner och här under och över skulle jag kliva som i en hinderlöpning, ett riktigt svettigt, men nyttigt träningspass, utsikten var ganska fin ner emot sjön där nere men stora träd, riktigt stora träd dolde en hel del av vyerna.
Nu gick jag upp emot toppen av berget där jag följde stigen ner till bilen, men jag gjorde en liten avstickare ner i sydvästsluttningen som var klippig, men hade en ganska ung lövdominerad skog med björk, hassel och en hel del lönn, vad vackert det skall vara på hösten ”Canadensiska” vyer.
Det blev en fin tur på 4,2 km med en höjdskillnad på 96 meter.

Min vandring GPS


Nu åkte Jag vidare till Korpberget där jag parkerade för att vandra väster ut till naturreservatet Tjärnberget.
Jag vandrade så att jag skulle passera nyckelbiotoper, naturvårdsavtal och en skyddsbiotop.
Först gick jag igenom ett naturvårdsavtalsområde med en hel del björk och asp och en riktigt fin nyckelbiotop, där jag fick syn på en nästan orädd ekorre, det var lite mörkt i skogen så bilden blev inte riktigt skarp, men ekorren ser nästan nyfiken ut på bilden.
Skyddsbiotopen på 4 ha var en riktigt fin upplevelse, här fanns riktigt grova och resliga granar i en sänka nedanför en liten brant, den breda sänkan hade genomsilad sluttande mark som var riktigt näringsrik, för här växte det stora bestånd av kabbeleka mitt i skogen, gyllengula bland det gröna, jag försökte få en fin bild när det sög och sörplade under min vänstra fot som försvann i djupet, tyckte att marken såg fast ut med sin växtlighet.
När jag just skulle lämna biotopen så såg jag ett rävgryt, för det liknade mer ett räv än grävlingsgryt.
Nu gick jag först igenom en ungskog och gick längs en hyggeskant innan jag kom in i naturreservatet Tjärnberget, här är skogen gigantisk, kanske så är det här som Sveriges högsta gran och tall finns? Jag vet inte var de finns men det är i trakterna kring Mölnbacka och det här är en god kandidat Artikel SVT.
Jag gick igenom den vilda klippiga skogen tills jag kom fram till ett gigantiskt träd med en omkrets i brösthöjd på hela 270 cm = 86 cm i diameter, jag trodde att det var en tall först, men konstaterade lite överraskad att det var en lärk, ett lärkträd ute i skogen, men jag är inte i Ryssland, men blev lite tveksam när jag såg ännu fler lärkträd, men det kändes mer naturligt än de inplanterade contortatallarna som hör hemma i på en annan kontinent.
Jag blickade ut över ett område med hassel, en skog av hassel utan stora träd, här satte jag mig för att fika, för det var riktigt vackert med den skira grönskan, nästan som ädellövskogarna i söder.
Branten var riktigt besvärlig att vandra i, det tog tid för varje meter av kliv under och över kullfallna jätteträd och uppför och nerför mindre branter, så jag började bli trött i benen och insåg att jag inte skulle njuta om jag gick ner till Myggbotjärnen och upp igen, så jag gick sakta upp genom sluttningen för att kunna hålla höjden tillbaka till bilen.
Jag gick igenom ett område med mycket grova lärkträd, och granarna där nere emot tjärnen var höga, men det får eventuellt bli en annan tur från motsatt håll, i kanten av reservatet så hade lärkträden föryngrat sig på ett hygge och jag kände på de mjuka, skirt gröna barren, inte alls som våra vanliga stickiga barr av gran och tall. Jag såg även ett grävlinggryt i det här området, lite grisigare än runt rävgrytet.
Vägen tillbaka så följde jag höjdryggen på Tjärnberget ner till Korpberget och passerade ett gigantiskt hygge, en helt annan natur, men förståeligt med tanke på det ekonomiska värdet, naturen tycks dock repa sig bättre i den kalkrika jorden, örter trivs på hyggena, på ett ovanligt sätt, nästan ängsartat.
Tillbaka till bilen så såg jag att den mödosamma turen var på 4 Km med en höjdskillnad på 84 meter, jag var lite utpumpad så när en bil passerade så antar jag att det måste ha varit en syn.

Min vandring GPS


torsdag den 21 maj 2020.

Karta till området

Texten skall redigeras och fler bilder kommer

 

 

Genbäcken

 

Torsberget

 

Tjärnberget

 

 


 

Gryningsjakt.
När jag öppnade kattluckan för dagen tidigt på morgonen så följde jag med ut för att sträcka på benen, vaderna är stela som vanligt, jag går ofta på tårna för att inte få ont i hälkuddarna, det blir så när man har arbetat stående i 30 år, det går inte att sitta när man snickrar.
På förmiddagen sladdade jag vägen 600 meter för att spara stötdämparna och resten av helgen så skall jag forma en barockstolsrygg med spånhyvel, raspar och bildhuggarjärn, man behöver lugn och ro när man strävar efter en fin form och då är arbetsrummet den perfekta platsen, med lite barockmusik i bakgrunden.
Jag har inte lyssnat och läst så mycket om Corona den här veckan, även omgivningen börjar slappna av, kanske för mycket då Värmland är bland de minst drabbade regionerna i Sverige, jag känner ingen som vet någon som har haft covid 19, så det är som om man inte tror på att det finns någon pandemi.
Däremot så är gränsen stängd minst en månad till, och många företag börjar få problem, gränshandeln har försvunnit och många företag brukar normalt samarbeta över gränsen, så jag har hört att somliga blir avskedade och bygderna fylls av folk som är korttidspermitterade, de passar ofta på att fixa diverse måsten på hemmaplan, så bygghandeln har gått bra.
Det viktigaste är dock att folk håller sig friska tills vaccinet kommer om något år?


lördag den 16 maj 2020.

 

Några möss har jag inte inne i huset som gnager och trädgården är relativt fri även den inom en radie på ca 100 meter, katter är ett biologiskt alternativ till skadedjursbekämpning som vi människor har utnyttjat i 1000 tals år. Åtminstone på landsbygden så fungerar det bra, annorlunda är det kanske i tätorterna. Dessutom så är de trevligare än gift (vilket jag avskyr) och fällor. Katter bör vara innomhus i städerna, men bör ha möjlighet att vara ute på landsbygden, det är mycket stor skillnad på miljö, vad som är rätt och fel beror på omständigheterna.

Bäst i världen?
Nej jag är inte ens bäst i Sverige, men som småföretagare så måste man framhäva sig själv och undvika att göra reklam för konkurrenter, även om man kan tyckas ha näsan i vädret.
Om någon frågar mig privat vem som är den skickligaste träbildhuggaren så kan jag ge ett svar, en ledtråd är huvudstaden.

Tänk om efterfrågan hade varit lika stor på bildhuggeri i dag som på 1100-1800 talet, nybyggnation av kyrkor, slott, skepp, möbler och slädar mm, det fanns hundratals med bildhuggare på den tiden i en betygsskala från 1 - 5.

(Jag sökte industrijobb för ca 20 år sedan men blev inte antagen, kanske på grund av mitt miljöengagemang vilket kan få vissa att tveka, men jag är inte längre med i någon sådan organisation).

 


 

Tusen och åter tusen gullvivor.
Nu så är det gullvivornas tid hemma på ängen, men någon gullvivefjäril har jag aldrig sett. Om den någon gång har funnits i Värmland så är den sedan länge utrotad som så många arter som hotas av att artrika ängsmarker försvinner.
Däremot så gillar humlorna de gula blommorna som nu finns i tusental fläckvis på solbelysta kullar på en sträcka på drygt 300 meter, troligen en av de större populationerna i västra Värmland, men i naturreservaten Tegen och Tibergs udde så finns det dock fler gullvivor än hemma hos mig.
Mängden gullvivor ökar sakta för varje år och de är långlivade, plantorna lär kunna leva upp till 50 år.

Jag försöker undvika att lyssna allt för mycket på radion, man blir matad av negativ pandemiinformation hela dagarna, man måste koppla ifrån, jag har till och med börjat mata både mig själv och mina föräldrar med D-vitaminpiller tre dagar i veckan. Kanske skall jag sola lite försiktigt denna sommar, mina D-vitamin reserver är säkert låga då jag inte vågade sola alls förra året på grund av basaliom, jag vågade inte ens gå till hudkliniken för att ta bort ett par nya för någon månad sedan på grund av all information om coronavirus. Jag brukar ofta nörda ner mig i vissa ämnen, men här tänker jag stänga av, corona och sjukdom i media ger för mycket negativ energi.

tisdag den 12 maj 2020.

 

 

 
 

 

 


 

Senaste fototurer

I stället för en omfattande personlig blogg, så lägger jag in de senaste störrre besöksmålen/fototurer med bilder och berättelser här.

Bytjärn, fåglar, onsdag den 22 april 2020.

Fler bilder från tidigare.

 

Gaterudsfjällen, Långfredag 10 april 2020.

Gaterudsfjällen

 

Krakstad, Långfredag 10 april 2020.

Krakstad

 

 

Klackskullen, lördag den 21 mars 2020.

Klackskullen

 

Skallberget, måndag den 24 februari 2020.

Skallberget

 

Maratärnsskogen, måndag den 24 februari 2020.

Länk

 

Stormyren, måndag den 24 februari 2020.

Länk

 

Vimyren, måndag den 24 februari 2020.

Länk

 

Bergs gård, söndag den 13 oktober 2019.

Länk

 

Järnskogsfjället, söndag den 13 oktober 2019.

Länk

 

Glaskogen, lördag den 12 oktober 2019.

Länk

 

Ripfjället, lördag den 21 september 2019.

Länk

  ripfjället

Kölarna, Ripfjället, lördag den 21 september 2019.

Länk