På den här sidan kan man läsa de senaste händelserna och den fungerar som någon slags blogg.

Sidan är i första hand för mitt personliga bruk där jag skriver ner de senaste händelserna i arbetsflödet, när jag varit på foto-tur, senare så blir händelserna egna sidor om det exempelvis är ett nytt naturreservat som jag besökt.
På sommarhalvåret så är det främst fototurer och fisketurer som förekommer, men även skötseln av mina marker som finns runt huset, bor man i en villa på landet så brukar det höra till lite mark, (men några djur har jag inte) och på vintern skildras främst helgpromenader i närområdet.
Mitt yrke är möbelsnickare och träbildhuggare, men det är främst fritidsintressena som skildras på den här sidan.


Tvätta bilen i tjällossningen.
I dag har jag tvättat bilen, vilket var helt nödvändigt, men nästan onödigt då vägen just nu är i ovanligt dåligt skick.
Dels så har det blivit ovanligt mycket tjälskador, nästan permafrost i nordsluttningen där kallkällorna från Mötterudshöjden bryter fram underifrån, samt på grund av en skogsavverkning där maskinerna drog fram lera blandat med kvistar och barr som nu blivit en riktig sörja, jag kan bara hoppas på att de lägger på ett gruslass över det värsta så småningom, normalt så sköter jag vägen helt själv, med sladdning plogning och grus mm.
Svanarna har just nu anlänt till min damm där vattennivån just nu är rekordhög på grund av vårfloden, och de böljande ängarna börjar snart bli gröna igen.
På övervåningen så har jag putsat muren runt en vedspis som jag hoppas få godkänt att installera innan de nya reglerna för äldre kaminer träder i kraft, lite onödiga och anpassade till tätorter kan man tycka.
Dessutom så har jag reglat upp ett par väggar som skall dölja trappen upp till vinden och murstocken samt portalen mellan rummen mm.
lördag den 21 april 2018.

 

 


 

Västanvik Naturreservat, en naturskogspärla endast 7 Km från Torsby Centrum.
I dag åkte jag till det nybildade reservatet 7 Km sydväst om Torsby City, ett kanske relativt okänt område som ger en vildmarkskänsla av oanade mått.

Jag åkte upp till Torsby på morgonen, nedre Fryken var nästan fri från is och flyttfåglarna vilade i vikarna under sin färd norr ut, men i övre Fryken norr om Sunne så var vattnet fortfarande fruset, men med vårvärmens hjälp så tinar den snabbt och kommer att vara borta på ett par dagar. Antagligen så är det mängder med fåglar, bland annat sångsvanar i sjön Björken strax NO om Sunne, men jag hann inte med ett besök denna gång.
Uppe vid Torsby så tog jag av till vänster i rondellen mot Lekvattnet och lite senare tog jag av emot Gräsmark, jag fortsatte några km tills jag kom fram till infarten till gården Reito. På sommaren så finns det antagligen bättre skogsbilvägar upp till reservatet ifrån Torsby, men nu är allt bommat, så även den vägen jag tog.
Jag plockade på mig snöskorna och vandrade på skaren som låg som en yta på den ca 40 cm djupa snön, vid den nedre förfallna stugan och den övre som var i bättre skick så tog jag några bilder, denna finngård måste ha legat mycket vackert tidigt på 1900-talet, med utsikt söderut.
Nu vandrade jag upp emot berget på skogsbilvägen, den totala höjdskillnaden denna dag var 134 meter, så det var lite halvsegt även om skaren höll bra. Landskapet präglades av enorma skogsplantager runt vägen, men vid en bäck längre upp så fanns det en fin nyckelbiotop, även om den inte var särskilt stor, den stod som en liten naturskogsdunge i en jätteplantage. Längst upp strax ovanför vändplanen så tog ett stort hygge vid, utsikten var fin, men naturen skövlad, den grova skogen utanför reservatet har fallit. Uppe vid Resmyren så kom jag in i en fin nyckelbiotop på Bergvik Skogs ägor, totalt så har bolaget drygt 50 hektar nyckelbiotop i anslutning till reservatet Västanvik som är 47 ha, och med alla myrmarker så blir det ett relativt stort vildmarksområde om man bortser från kraftledningen som delar området på mitten, lite synd men ingen katastrof om man vänder kameran åt rätt håll. För det mesta så syns den inte alls.
Jag gick igenom nyckelbiotopen norr ut samtidigt som jag njöt av ljudet av orrspelet vid norra byxtjärnen, skogen var gammal och fylld med tjäderspillning, men tyvärr så skrämde det klapprande ljudet från mina snöskor bort allt levande, så jag fick inte uppleva åsynen av vare sig tjäder eller orre, även om jag hörde dem spela av och till en bit in på förmiddagen.
På norrsidan av tjärnen så började reservatets knotiga tallar visa sina silhuetter, magiskt förvridna martallar säkert mellan 200–300 år gamla ibland angripna av den allt mer sällsynta talltickan. Skogen i den intrångsskyddade privatägda skogen är i det närmaste unik för trakten, man får åka bil länge för att hitta något liknande, åtminstone till Hovfjället eller Vimyren.
Här kände jag samhörigheten med ursprunglig natur så som naturen kan gestalta sig när den får stå orörd under mansåldrar, jag satte mig ner och njöt av stillheten ätandes en ostsmörgås med te, till ljudet av en tjäder ett par hundra meter bort.
Nu vandrade jag vidare i den mest orörda delen av området fram till kroktjärn där smältvattnet hade börjat skapa höljor av kristallklart vatten, det började nu bli allt mer svårvandrat då skaren allt oftare brast under mina fötter, med tunga steg vandrade jag vidare igenom landskapet tills jag kom fram till Långtjärnen och kraftledningen, med blicken vänd åt rätt håll så var det endast vildmark, men åt andra hållet så blev det ett industriellt intryck, dock inte lika störande som vindkraftverk, det här är ett av de höjdområden (ca 400 meter över havet) som måste skonas, liksom Björnhöjden lite längre söder ut, Fryksdalhöjden däremot har inte samma naturkvalitéer så där kan det få stå några.
Jag gjorde nu en stor lov igenom Bergvik Skogs stora nyckelbiotoper öster om kraftledningen, det var en stor myrmosaik med fina höjdvariationer en fin skog att vandra i även om den till största delen inte är lika gammal som den i reservatet, men den har stora naturvärden och upplevelsevärden för friluftslivet, så vi får hoppas att den får stå kvar, man vet aldrig hur det kommer att gå med skog som saknar permanent lagligt skydd. Nyckelbiotoperna är de sista resterna av orörd och artrik natur som finns kvar, resten är i princip skogsplantager. Jag fortsatte promenaden och där fanns några riktiga pärlor, men vandringen blev allt tyngre snöskorna sjönk igenom och förde snö med sig upp på ovansidan, det var som att vandra i sirap 100 meter och sedan vila.
Jag kom fram till Södra Byxtjärnen där jag fotograferade några fina vyer som man kan få när man vänder blicken ifrån kraftledningen. Jag sneddade sedan åt samma håll som jag kommit ifrån och gick samma väg tillbaka i 40 cm djup sirap, när jag kom fram till bilen så hade jag vandrat 9,5 km men det kändes som det dubbla i benen.

lördag den 14 april 2018.

Mer information Länsstyrelsen.

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

Min vandring GPS

Ny sida, fler bilder!

 

 


 

Hålet i tanden är lagat.
I dag åkte jag till Folktandvården för att laga mitt hål i höger överkäke, trots min ålder så har jag endast fyra lagningar i tänderna, så det var en ovanlig upplevelse att borra.
Något blir fel när jag har varit på Vårdcentralen, kanske skvaller, så jag får lägga in mina sjukjournaler på hemsidan igen och planera in ett besök på simhallen. Över 20 år gammalt skvaller eller absurt dödsnack som spårat ur? känns helfånigt att lägga in det här! men det kan lätt bli en höna av en fjäder annars. Jag försöker ta det hela med viss humor.

Testickelcancer

Basaliom 1 och Basaliom2

Ljumskbråck

fredag den 13 april 2018.

 

 


 

Projekt övervåning påbörjat.

Nu ägnar jag en hel del tid till att renovera övervåningen, det blev några veckor senare än tänkt, men det har varit en lång vinter och det är först nu som jag öppnade upp väggen till storrummet med en motorsåg. Det stora rummet är den enda delen av huset som inte har varit isolerat, så mycket värme försvinner nu ut den vägen.
Jag bor på nedervåningen ca 70 m2 och har under alla år använt den nästan lika stora övervåningen som vind och ett litet arbetsrum.
I dag så har jag tagit bort ett gammalt köksinrede från 60-talet? Från den tiden då det var två hushåll i huset, ett på nedervåningen och ett på övervåningen, detta för att kunna såga upp väggen till storrummet med valvfönstren. När jag rev väggen så fann jag en tidning, Svenska Dagbladet 10 mars 1923, (kulturhistoria).
Jag lägger in några bilder från nedervåningen för att folk inte skall tro att jag bor i ett byggprojekt.
lördag den 7 april 2018.

Såga upp vägg för dörr.

Film

 

 

 

Resten av huset, nedervåning, tvättstuga och kontor.

 


 

En 7 km runda på skogen.
I dag tog jag mig en promenad på skaren uppe på Mötterudshöjden, det var mest spår av räv och hare och mänskliga spår i form av avtryck från skoter och fyrhjulingar.
Någon hade pimplat uppe på Medskogstjärn där isarna fortfarande håller, men om en vecka så kan det bli riktigt farligt på isen, särskilt på vissa fläckar, snötäcket har gjort att isarna är tunnare än vad man tror.
Annandag Påsk, den 2 april 2018.

 


 

Marskatter, ”Puma” får herrbesök.
Min honkatt löper och fick i går kväll herrbesök för första gången, lycksalig kom hon in sent och lade sig framför kaminen, i dag har hon varit uppvaktad i och runt vedskjulet, han är ganska skygg, men är en perfekt fin bondkatts hane , så nu håller jag tummarna för att han är fertil (90% av alla hankatter är kastrerade) så att jag kan få en reservkatt, det är bra att ha två honkatter om den ena skulle försvinna. När Puma har fått en kull så blir det p-piller. Hon är vaccinerad och Id märkt.
Långfredag 30 mars 2018.

 


 

Vårkänsla i solen, vintern börjar ge vika.
Under helgen har jag jobbat i verkstaden, det är möbler som skall hinna levereras till Påsk då det blir långledigt, förhoppningsvis så blir det någon dagstur, men även i år så blir det något färre turer då jag skall renovera övervåningen, en hall, två mindre rum 12 m2 vardera och ett arbetsrum (främst bildhuggeri) på ca 25 m2. Arbetsrummet är det mest arbetskrävande projektet då det ännu inte har isolerade väggar och tak, det är en oinredd del av huset som jag byggde till för ett antal år sedan. Förra året så målade jag om huset utvändigt och renoverade fönster och för två år sedan så renoverade jag uthuset, riktade och målade, så det blir diverse projekt varje år.
Puma trivs med vårvädret, i morse så sprang hon runt på skaren när jag hämtade ved och när jag kom hem så solade hon i solväggen.
söndag den 25 mars 2018.

 

 


 

Jagade bort älgar från riksväg 61.
I morse när jag skulle svänga in till Högvalta så stod det två älgar i vägkanten efter backkrönet nästan osynliga för bilar som körde från Arvika, jag stannade efter korsningen en bit in på Högvaltavägen, tog tag i kameran och klev ur bilen och skrämde bort älgarna från vägkanten där de stod mycket farligt till.


tisdag den 20 mars 2018.

 

 


 

En tur till Trollhätteberget-Högmossen, en av de finaste nyckelbiotoperna i Västra Värmland.
Platsen ligger uppe på höjden mellan Skäggebol och Borgvik, nyckelbiotopen är 31 ha stor, men med mossar och raviner så blir det drygt en halv kvadratkilometer.
Jag såg spår av lodjur, första gången på länge, riktigt kul, jag rapporterade till Skandobs.

Jag hade funderat på en tur norr ut eller väster ut, men snödjupet och de hala isiga vägarna gjorde att jag åkte söder ut, jag stannade vid Sandåns lövskog Naturreservat vid den norra delen.
Nu tänkte jag passa på att ta lite foton i reservatet innan vandringen öster ut upp på höjden, och det dröjde inte länge innan jag upptäckte spår av ett lodjur som gått nerifrån sjön Glafsfjorden med riktning öster ut, gôpa hade korsat vägen och jag markerade platsen med en pinne med rent toapapper, den som vill se spåren de närmaste dagarna har ett gyllene tillfälle att se spår av lodjur.
Efter att jag fotat i reservatet så gick jag öster ut emot ett naturvårdsobjekt, jag följde inte lodjursspåren, men antagligen så hade lodjuret haft samma tanke som jag att besöka gammal trollskog. Uppe i trollskogen som borde bli en nyckelbiotop, möttes jag av en vild natur med riktigt gamla tallar förvridna med pansarbark och lodjuret hade vandrat mellan trädstammarna och hade sparkat upp ett tiotal gropar i marken så att mossan hade blottats, något liknande har jag inte sett tidigare, men jag antar att lodjuren har sin parningstid just nu, det fanns mycket spår.
Jag gick emot Sandånamossen och vandrade ömsom igenom ungskogar från 80-talet och ömsom igenom fin tallskog ofta med äldre träd men inte utpräglad naturskog, jag såg drömvirke för en snickare som vill tillverka fönster mm, man borde ha ett annorlunda skogsbruk på sådana marker där man enbart plockar ut de ”mogna” 200–400 åriga tallarna, det är i den åldern de är som bäst, gärna lätt skadade de senaste åren och därför indränkta i töre, skogsmissbruk i form av kalhyggen gynnar inte alltid kvaliteten.
Framme vid mossen så fick jag se att den södra delen utnyttjats som torvtäckt, troligen till torvströ i ladugårdarna i mitten av 1900-talet.
Härifrån gick jag emot Trollhätteberget som gör skäl för sitt namn med sina trolska tallar ovanför en bergsbrant, här var tallarna riktigt gamla, en rest av de gamla naturskogarna där man förr i tiden enbart plockade ut det mogna virket med omsorg, med häst och släde, ett slit som var mer effektivt än det bästa gym man kan tänka sig. Skogen som finns kvar är inte stor, men utsikten är fin och naturen ger en ursprunglig känsla.
När jag vilat en stund och lyssnat till tystnaden så gick jag nerför branten söder ut emot Högmossen. Det var en del ungskog nere i dalsänkan, men väl uppe vid mossen så kom jag fram till resans mål, den gamla nyckelbiotopen som omringade den öppna mossen som troligen kan ha ett och annat orrspel om våren, jag såg även spår av tjäder i området, den allt mer sällsynta stora hönsfågeln, gammelskogens fågel. Nu kom jag in i en drömvärld med förvridna åldriga tallar, med en beståndsålder som hör till de högsta i Västra Värmland, vilket man kan se i kartverktyget, SLU skogskarta (välj stande age i krysset övre högra hörnet). Naturen är gammal naturskog dominerad av tall, men det är inte en urskog, äldre dimensionshuggningar har förekommit, 500-åringarna saknas, men det är gott om 200 åringar och säkert en och annan 300 åring, den här skogen kan på relativt kort tid 100–200 år få samma urskogsprägel som de riktiga urskogarna i norra Dalarna. Berghällarna söder om Högmossen ger området en alldeles speciell karaktär med halvöppna ytor ibland med utsikt över skogslandskapet och tallarna med förvridna tillplattade trädkronor är ofta friställda från bakgrunden, vilket är tacksamt vid fotografering. Här stannade jag för att äta en ostsmörgås med varmt te, tystnaden var märkbar, ingen trafik i bakgrunden och landskapet ursprungligt och unikt för våra trakter, detta är garanterat en av våra vackraste nyckelbiotoper i Västra Värmland, området borde bli ett ca 60 ha stort reservat om man vill skydda nyckelbiotopen med myrmark och ungskog i dalsänkorna, vill man spara även ravinen vid Trollhätteberget  och skogen fram till Sandånamossen så skulle det bli runt 100 ha stort, men det är kanske ett önsketänkande och jag är glad så länge nyckelbiotoperna får stå kvar, men området som helhet är lite unikt. Markägare får ingen ersättning för nyckelbiotoper, det är därför som de ofta är impopulära, men vid reservatsbildning så får de däremot ersättning, vissa markägare har större andel nyckelbiotoper än andra, så systemet är egentligen lite orättvist, det borde kanske finnas ett utjämningssystem, snarare än att det skall vara frivilligt att spara (eller hugga?) som vissa partier nu propagerar för, även Centern som jag röstat på ett par gånger.
Nu gick jag emot sydöst till Hammarsmossen vid kraftledningen där jag vände tillbaka igenom nyckelbiotopen, sedan gick jag emot ett hygge där vändplanen till en skogsbilväg tog mig tillbaka emot Sandåns lövskog, det var lättare att vandra med snöskorna på skogsbilvägen där en skoter hade packat snön som varierade emellan 30–40 cm uppe på höjden.
Väl framme vid bilen så kunde jag konstatera att jag fått en fin promenad på 6,8 km och en höjdskillnad på 104 meter.


lördag den 17 mars 2018.

Ny sida fler bilder!

 
 
Trollhätteberget-Högmossen, nyckelbiotopen är markerad röd centralt i den högra delen av kartan. Sandåns Lövskog Naturrreservat grön till vänster vid sjön.

 

Sandåns lövskog Naturreservat

 

Naturvärdesobjekt (oskyddat) ett par hundra meter öster om Sandåreservatets norra del. Krafshålor av lodjur.

 

Trollhätteberget-Högmossen

 

Lodjursspår

 


 

Ett efterlängtat brev på Posten, 1,5 år sent.
Jo nu kom en delutbetalning för Jordbrukarstödet 2016, bidraget jag får för att sköta slåtterängarna på gården, den sista utbetalningen skall ske senare i år, två år för sent.
Anledningen lär vara att Jordbruksverket haft fel på sitt datasystem, makalöst och konsekvensen har blivit att vissa ängsbrukare nästan tröttnat på att sköta de sista resterna av artrik ängsmark som finns kvar i landet.

Artikel SR Värmland 2 aug 2017.


tisdag den 13 mars 2018.

 

 


 

En doft av avgaser och gyttja.
Jag tog mig en liten helgpromenad upp på Mötterudshöjden för att hålla kroppen igång, det var nysnö och relativt lätt att se spår, rådjuren håller sig nära bebyggelsen, de får en halvliter havre av mig varje dag. Det var även en hel del rävspår och spår av mård och ekorre, en vessla hade sprungit emellan tunnelöppningarna i snön, det är mycket aktivitet under snön nu när det för en gångs skull har varit en riktig vinter.
När jag var på väg ner ifrån höjden så hörde jag ett bröl av en fyrhjuling som körde ganska fort på skogsstigarna, som blev till en gyttjig snösörja, så nu det blev en promenad på skogsstigen och i stället för frisk skogsluft så blev det rallyluft präglat av avgaser och en doft av gyttja.
lördag den 10 mars 2018.

 


 

En vacker dag på skogen.
I dag tog jag mig en långpromenad ca en mil med snöskor upp på Mötterudshöjden, jag testade skidorna i går efter ett par år i skrubben och konstaterade att det saknades en stav och jag litar inte på de antika av bambu, så någon skidtur blev det inte denna dag och skall man åka till någon skidanläggning så vill man vara minst lika hurtig som Kläbo för att smälta in, så det blev en tur hemma på skogen även denna helg.
Snödjupet varierade mellan ca 30–50 cm uppe på skogen, vilket är lagom när man går med snöskor, längre norr ut så är det en meter lössnö och då är det omöjligt att ta sig fram. Jag pulsade i den tunna nysnön från igår och såg en del färska spår efter ekorre och räv, älgarna hade rört sig runt älgfortet en höjd där de brukar övernatta. Jag såg även älgspår några Km högre upp på skogen och misstänker att det går fyra älgar just nu på den östra delen av höjden.
Jag trodde att jag var först uppe på höjden, men en skidåkare med hund och en snöskoter hade rört sig uppe på höjden tidigare på morgonen. När jag gick igenom skyddsbiotopen Meske så stannade jag för att dricka lite varmt te, kylan bet i vinden vid medskogstjärn så jag ville ha lite varm dryck.
Skogen var mäktig och grov där jag stod och snön dolde alla avlägsna ljud, det var några rådjursspår vid mina fötter, men de var gamla, rådjuren har dragit sig ner emot bebyggelsen nu när snön är djup.
Nu gick jag emot Svenska kyrkans skog där det finns några frivilliga avsättningar enligt kartan ”Skyddad skog”, de här skogarna är några av de sista resterna av den gamla ursprungliga skogen, och jag är glad att de får stå kvar, stämningen är magisk i denna skog när snön yr ned ifrån trädtopparna och när solljuset sedan silar igenom trädstammarna och skapar ett vitt sken, den här skogen borde få ett bättre skydd, och i synnerhet runt spelplatsen för orre där jag flera vårar har upplevt ett skådespel som inte går att förklara med ord, det måste upplevas. För att skogens alla arter skall överleva på sikt så krävs det att de frivilliga avsättningarna är frivilligt avsatta i hundratals år, nu har jag ingen bokstavstro, men i det här fallet så skulle man nästan kunna säga att den skyddade skogen är en slags Noas ark där växter och djur skall överleva syndafloden (skogsskövlingen) fram till domedagen.
Nu började jag bli lite seg i benen så jag vände hemåt och gick i riktning emot Mosstorpen, men inte över malmbergen utan närmare Medskogstjärn, det blev en banan, halvt frusen och ytterligare varmt te på vägen hem, från en smärtsamt fin promenad, borde kanske stretcha för att mjuka upp det hela.
söndag den 25 februari 2018.

 

 

 


En strålande vinterdag.
När jag gick ut för att hämta ved i morse så fick jag se att den stora räven hade tagit ett varv runt husknuten, så min katt Puma får vara inne på natten. Puma har löpt två gånger, men ingen hankatt dyker upp, de är alla kastrerade, synd för jag tänkte lägga på henne en dotter.
Räven hade vad det verkar tagit en mink nere vid bäcken och hade lekt runt lite vid slaktplatsen, troligen så hade räven jagat minken ett tag. Det var gott om rävspår uppe på Mötterudshöjden, med revirmarkeringar och löp-blod.
Älgarna var kvar, en vuxen och en kalv, det var gott om spår i nysnön så det finns gott om djur som ekorre, hare, mård, rådjur och sorkar mm, jag såg även ett par tjädrar.
Snön var magisk i solljuset, och om jag vetat att den här dagen skulle bli så fin så hade jag tagit en långtur, men det får bli någon annan dag.
lördag den 17 februari 2018.

 

 

 

(Mästerstycke)
Under helgen så har jag ytbehandlat mitt fördjupningsarbete i bildhuggeri, jag räknar det som ett mästerstycke även om man inte längre behöver göra mästarprov för att få mästarbrev i Träbildhuggeri. Det har tagit ca 150 timmar att rita, göra mallar, snida och ytbehandla spegeln, sådana speglar blir i princip för dyra att tillverka om man skall ta en rimlig timlön, fast det är viktigt att utmana sig någon gång om året för att hålla sig på en bra nivå, nu när jag är en av fyra bildhuggarmästare i Sverige. Ju mer avancerat och tidsödande ett bildhuggeriarbete är desto lägre timlön kan man begära för att kunden skall acceptera priset. Enkla ornament på stolar kan man ta 300 kr/timmen, medans avancerat kvalificerat bildhuggeri kan hamna på 100 kr/timmen inklusive moms (– skatter, moms, sociala avgifter och lokal mm). Därför utför jag endast ett fåtal kvalificerade arbeten varje år, av rent nöje. Utan enklare jobb som grund så skulle jag inte kunna försörja mig, och jag är väl medveten om att jag skulle tjäna nästan dubbelt så mycket som byggnadsarbetare. Jag har jobbat lite inom bygg, men är i det klenaste laget för att vara grovarbetare med mina 164 cm, lättare byggnadssnickerier går dock bra, då jag är seg och uthållig och kan göra beräkningar.
Spegeln skall nu slipas en sista gång med korn 400 och sedan oljas på schellack-behandlingen som jag nu har gjort, så jag får ta bättre foton när det är helt klart.
söndag den 18 februari 2018.

 


 

Stor räv i grannskapet.
Jag gick ut på en 7 km runda för att få upp flåset, i övrigt så tänker jag vila denna helg då vi har kört hårt i snickeriet ett tag.
Nära bebyggelsen så såg jag spår av ett par rävar, varav den ena hade spårstämplar som var extrema 7,5 cm, det är gott om räv och rådjur, och uppe på Mötterudshöjden så såg jag spår av en hel del hare, samt en älgko med kalv, det fanns även en hel del spår av smådjur som ekorre och mink.
Nu får jag sluta skriva då ögonen dras emot Tevens OS, med två värmländska skidskyttar.
lördag den 10 februari 2018.

o


 

Äldre händelser fanns tidigare under fliken Arkiv!, men sidorna är numera borttagna, de är numera endast för personligt bruk, för minnets skull.