Resa till brandfältet i Västmanland och slotten i Mälardalen.

På torsdag och fredag tog jag ett par lediga dagar i försommarsolen.
Förödelsen i Västmanland var total, intrycket, lukterna och känslan man fick var att världen hade drabbats av ett kärnvapenkrig mellan Nato och Ryssland, det var enorma ödelagda ytor.

Jag försökte åka till Höskovsmossen men skogsbilvägen var stängd och det var för långt att gå, så jag åkte till Fermansbo urskog där ett gubbgäng samlats för att ta sig en tur i naturreservatet, så jag tog mig lite att äta medan katastrofturisterna gick in i skogen.
Jag började min promenad i reservatet och möttes av en trolsk grön skog med gamla tallar, stämningen var magisk, det var en skog med en urskogskvalitet som man inte hittar i mina trakter. Stora träd är svåra att fånga på bild inne i en skog så man måste uppleva den i verkligheten och det var först inne i en glänta som jag fick lite perspektiv på träden. Så småningom kom jag fram till en stor mosse som blivit sönderkörd av brandstyrkans fordon, men såren läker så småningom, och brandmännen har gjort en heroisk insatt då man räddat större delen av urskogen från att förintas, för det var viktigt att bevara dess känsliga lavar och mossor och de stora träden. Nu började jag närma mig brandområdet, och till en början så såg det inte så illa ut, för de flesta tallarna hade överlevt samtidigt som granarna hade dött, så som det brukar vara i skogsbränder, men när jag gick vidare så blev det allt mer ödelagt, för här i den kanske finaste delen av urskogen så hade även de minst 300åriga grova tallarna dött då branden gått på djupet och dödat rötterna. Här var det riktigt svårt och lite farligt att gå, jag fick under mina besök i reservaten hela tiden ha ett öga uppåt och i nacken för att undvika att gå under lutande träd, så man måste vara van att gå i brötig skog för att inte riskera livet, det här är en vandring som jag bara rekommenderar till de som är riktigt vana skogsvandrare. Som sagt brötigt, jag fick ömsom klättra över ömsom slingra mig under grova tallstockar  i ett gigantiskt plockepinn där några grova tallar fortfarande stod kvar som monument från den gamla riktigt fina urskog som stått där innan branden, och som möbelsnickare så gruvade jag mig över slöseriet med grovt tätvuxet tallvirke, tänk om man haft sådana stockar på sågbänken, men nu skall de bli mat åt vedinsekter under de hundra år som de  sakta bryts ned så någon funktion kommer de att fylla.
När jag gick ned mot en mosse så hade tallarna klarat sig bättre men granarna hade dött och som slutord kan man sammanfatta att det här naturreservatet kommer att bli ett perfekt skolexempel där man kommer att kunna studera effekten av både hård och mild skogsbrand, och området kommer i framtiden att bli en fin mosaik av olika naturtyper.

I efterhand så har jag insett att jag missat några av de finare delarna av reservatet i den södra delen som klarat sig från branden.

Torsdag 4 juni 2015

Mer information, Länsstyrelsen

Ladda ner min vandring här.

Karta/Map Skogsstyrelsen

PS! Norr om Fermansbo Urskog har man nu bildat ett 6000 ha stort reservat som heter Hälleskogsbrännan, Mer information Länsstyrelsen.