Glaskogen

På grund av utrymmesskäl så innehåller den här sidan de bästa bilderna, fler bilder finns på den här sidan.

Glaskogen är ett naturreservat för friluftslivet, och har några naturskogsrester kvar bl.a. vid Rödvattensberget, Pilso, Floxen och Granmosseflyten. Friluftslivet i området är omfattande, det finns vandringsleder och kanotleder som är välskötta, Glaskogsstiftelsen har en egen hemsida som innehåller den bästa uppdaterade informationen för turister och besökare.
Reservatet är anpassat och blev skapat för det rörliga friluftslivet, men är inte skyddat för att bevara naturen (endast 1.8% av "reservatet" är skyddat).  Det finns visserligen några naturområden inom reservatet som är skyddade på ett eller annat sätt, men stort sett så är landskapet präglat av storskogsbruket, med kalhyggen och slyskogar.  Däremot så känns naturen runt sjöarna mer orörd, och det är därför som reservatet är så populärt bland kanotturister. Även vandrare på vandringslederna får uppleva några naturskogsartade områden, men framför allt tystnaden och frånvaron av buller gör att man ibland kan förnimma känslan av vildmark, trots att reservatet ligger relativt långt söder ut. Glaskogen är lämpligt för turister som vill uppleva ”vildmark light”, men samtidigt ha tillgång till bekvämligheter, som mobiltelefon, vindskydd campingar, och en utbyggd infrastruktur och turistservice.
Runt omkring reservatet så finns det ytterligare några naturpärlor och ”äkta” naturreservat som är skyddade på grund av höga naturvärden och de är väl värda ett besök: Gillertjärn, Gråberget, Lilla Örtjärnsskogen, Pilso, Segolstorpshöjden, Skutan, Stömne, Svarthavet, Ulvfjället, Ulvsjömyrarna och Övre Lofterud.
I skogslandskapet, Glaskogen, så finns det många vattensystem och sjöar och några gamla bosättningar som odlades upp av mina förfäder (skogsfinnarna) på min mormors sida. Dessa kulturlandskap är småbrutna och har på vissa platser en rik flora.
Djurlivet är präglat av det stora skogsområdet, så där har det funnits en vargflock av och till sedan 1998. Det finns givet vis även älgar, mårdar, bävrar, utter, rådjur, ekorrar, harar, diverse smådjur och periodvis någon kringströvande björn.

Ni kan läsa mer på följande länkar: Glaskogen på svenska och länsstyrelsen

Karta/Map Skogsstyrelsen

Skogen

Några skogsområden är riktigt fina, även om skogen i stort sett är präglad och härjad av storskogsbruk. Jag har inte fotograferat alla områden och skriver inte ut namnen på alla delområden, eftersom de är såpas många, men värt att notera är Glaskogens urskogskärna och ”heliga berg” Rödvattensberget vid Rahästen, som finns markerad på Glaskogskartan, en karta som är ett måste för vandrare och paddlare. Köp här.

Här är några smakprov på av vad man kan få se.

Vattendragen och sjöarna.

Det finns en stor sjö, Stora Gla, och ett antal småsjöar, tjärnar och strömmande vatten, fulla av fisk, på Glaskogen. Flera av vattendragen och sjöarna har väl utbyggda leder för paddling med kanot och på stränderna så finns det flera platser med vindskydd, lämliga för övernattning.

Kulturlandskapet.

Det finns några mindre byar och ensliga hus på Glaskogen. Området är ganska kargt och näringsfattigt, så det finns inte många platser på Glaskogen som lämpar sig för odling, men de platser som finns kvar och som inte har övergivits har på sina håll en fin flora och byarna ligger ofta högt med milsvidd utsikt. På några få platser finns det dock basisk berggrund som ger en rik flora.

Kort om vargar på glaskogen. Bild

Den sista vargen på Glaskogen sköts i Älgå 1861, (kanske av någon av mina förfäder?)

Det skulle dröja 137 år innan de kom tillbaka 1998 och försvann 2005.

Nu är de tillbaka på nytt, sedan 2009 -2021

Vargen är fotograferad på Nordens Ark, men spåren är fotograferade på Glaskogen.

Förödelsen på Glaskogens-Natur-Hygges-Plantagereservat.

I dag var det älgjakt hemma på skogen igen, så för att slippa förlupna kulor så åkte jag till Glaskogens ”Naturreservat”.
Jag åkte till Kalleboda där det finns en slåtteräng som fortfarande hävdas. Och när jag kom fram så möttes jag av ett stort hygge intill slåtterängen som nu har fått en vacker utsikt över ett fult hygge.
Nu gick jag längs vandringsleden söder ut först igenom en ungskog/plantage som var ett hygge för 40 år sedan fram till det som var en stor sammanhängande kontinuitetsskog med fina nyckelbiotoper för 20 år sedan, ett av de större sammanhängande skogsområden som då skulle kunna ha skyddats i ”Naturreservatet. Det fanns fortfarande ett stort sammanhängande område kvar för några år sedan, men nu så är allt borta, det är som att gå in i en värld där människans förstånd har förbytts i ren girighet, ett landskap där känslan för den levande naturen är helt avtrubbad, ett dött landskap i något som kan kallas för Naturreservat, Glaskogen borde inte längre få heta naturreservat, eftersom naturen har bytt skepnad från en stor kontinuitetsskog som brukats genom blädning och dimensionshuggning i generationer, till en natur där skogen nu snart helt har ersatts av plantager, det finns nu bara små öar av riktig kontinuitetsskog kvar, allt annat har planterats från 1960-talet och framåt.
Jag gick igenom ett genomhärjat landskap där förvisso små dungar av skyddsbiotoper lämnats kvar, liksom några torrträd och stora aspar, ett normalt storskogsbrukslandskap som ger hög avkastning, helt normalt idag, men det får inte kallas för naturreservat, möjligen friluftsområde, eller kanotparadis.
Jag åkte söder ut för att få ro i själen, mot ett område vid östra Rödvattnet i södra delen av Glaskogen, men när jag passerat Lenungshammar så passerade jag hygge efter hygge längs vägen några riktigt stora hyggen. När jag kom fram till Östra Rödvattnet (skall inte förväxlas med det riktiga Rödvattnet några Km NNV ) så gick jag uppför en sluttning och fick se ett hygge ner emot sjön och även på andra sidan av sjön så hade man huggit fram emot nyckelbiotoperna dit jag skulle gå, men jag tappade lusten, samtidigt som solen stod lågt nu vid tvåtiden på dagen, så jag åkte hemåt.

Lördag den 26 november 2016.

Stora områden på Glaskogen är avverkade i den här delen av ”Naturreservatet”.
Jämför karta med nyckelbiotoper och satellitbilder så kan ni se att endast nyckelbiotoperna finns kvar snart.

Marken ägs av Bergvik Skog.

Rödavttensberget på Glaskogen.
Idag åkte jag till Glaskogen för att vandra, vädret blev lite molnigare än vad jag hade tänkt, men det blev ändå en fin höstdag.
Det var en skylt som sa att leden var avstängd norr om Svarthagstjärn på grund av barkborreangrepp, men jag lyckades trixa mig runt det värsta, det kan vara farligt att gå igenom sådana områden, och i synnerhet om det blåser.
Det är tråkigt när granskogen dör och ofta så drabbar det täta granskogar där träden är jämngamla, i den luftigare olikåldriga naturskogen med olika träslag hade granarna klarat sig bättre.
Några granar överlever, så på sikt så blir skogen olikåldrig, och det fanns en hel del rönnar som nu kommer att växa sig stora i ljuset.
Det var fin utsikt på sina håll och höstfärgerna lyste upp skogen, en fin tur på 7 km med en höjdskillnad på 154 meter.

Lördag den 5 oktober 2024.

En tur till Glaskogens urskogspärla.

Vädret var vackert och jag brukar ta ett par lediga dagar varje år för att fota höstfärger innan jägarna tar över markerna, någon fjällskogssemester blev det tyvärr inte i år, otur med vädret och för stressigt på firman.

Nu åkte jag till Glaskogen och det område som är det mest urskogslika man kan se i Arvika kommun, Rödvattensberget.
Berget är delvis skyddat genom Natura 2000 och är paradoxalt ett av de få områdena i Glaskogens ”Naturreservat” som är skyddat från avverkningar. Men det finns ca 80–100 ha av nyckelbiotoper och skogar med naturvärden i anslutning till Natura 2000 området som också borde få ett permanent skydd, då dessa är mycket fina och gör hela naturskogsområdet till en stor samling med naturskog med urskogsprägel, även om det naturligt vis inte är äkta urskog, då de äldsta träden är i 250 årsåldern, de femhundraåriga saknas, men man kan se rester, stubbar efter de gamla jättarna som var 80 – 90 cm i diameter, de försvann på 1800 talet.
Jag följde skogsbilvägen väster ut strax söder om Kolsjön där jag stannade bilen vid vändplanen och vandrade väster ut uppför sluttningen i en nyckelbiotop upp till Rahästen. Här finns branter i en mäktig granskog nedanför berget där man känner sig liten bland några stora stenar som ligger inbäddade i smaragdgrön mossa, lite längre upp så övergår skogen i tallskog som ibland är riktigt gammal, de är krokiga med tillplattade kronor, betade av tjädrar i årtionden, det finns tjäder här man ser dem ibland, när det smattrar av vingslag bland trädtopparna, tjädern har annars blivit allt mer ovanlig i Arvikatrakten.
Vid Rahästen gick jag norr ut till Flotjärn över några sanka mossar där några bestånd av äldre tall ramade in kanterna, det kändes vilt att vandra här, men när jag senare gick Väster ut emot Rödvattensberget så gick jag igenom ett långsmalt band av ungskog som bröt av den vilda orörda naturen, men jag hoppas ändå att detta skulle kunna skyddas för att kunna göra hela berget till en större skyddad enhet i framtiden, ett önsketänkande?

Nu var jag framme vid Rödvattensberget, Glaskogens ”heliga” urskogspärla, med 200-250 åriga förvridna tallar uppe på berget och i västbranten ner emot Rödvattnet, här stannade jag och åt mina ostsmörgåsar omgiven av en natur som är vild och ursprunglig till karaktären, tallarna har pansarbark med förvridna kronor och träden står ofta lutade bland stora klippor i branten, där det är en helt sagolik utsikt, här kan man sitta och känna ro i timmar, borta ifrån civilisationens alla stressmoment och impulser.
Jag satt ett tag och gick vidare söder ut och valde att gå ner i sluttningen fram till Örvattnet, här finns den grövsta granskogen i området, med blåsippor på marken och med ett litet inslag av ädellövträd, en frodig del av Rödvattensberget som annars är ganska magert och kargt. Jag ångade mig uppför sluttningen igen och gick upp till den grövsta tallskogen på berget uppe vid Svarthagstjärnen där många vandrare vilat vid vindskyddet genom åren, här kan man även se de största 1800 tals stubbarna från den forna storskogen, klädda och dolda av mossa, men friska i kärnan.
Jag tog några bilder, vilade vid tjärnen och åt en kexchoklad i stillhet, innan jag vandrade nordväst ut emot bilen igenom naturskogarna på berget. Det blev en fin promenad, men tyvärr så glömde jag att stänga av inspelningen av GPS signalerna, bilkörningen blev med.

torsdag den 5 oktober 2017.

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

En tur på södra Glaskogen.

I dag så tog jag en tur till Glaskogen, vädret var relativt vackert, men solen skymdes en stor del av dagen av tunga låga moln.
Jag åkte igenom Stömne där protesterna emot vindparksplanerna fyller insändarsidorna i Arvika Nyheter, det är porten till Glaskogens södra vildare delar.
Jag fick lite bilder när jag passerade Granmosseflyten och vid Gängene där man hade röjt i den gamla lövängen som varit igenväxande, inte mycket av den artrika floran finns kvar idag, ängar försvinner i takt med att de som sköter dem dör ofta av hög ålder, de unga är mer koncentrerade på hemelektroniken i dag, hoppet står till naturvården.
Vid Lilla Rämmningen så fick jag några stämningsfulla bilder när solen bröt igenom, det blir djup i bilderna när ljus och mörker växlar mot horisonten.
Nu stannade jag bilen vid Kvarnsjön lite norr om Finntorp på en vändplan där vandringsleden går väster ut upp emot Ulvåsen, vargarnas ås, det finns varg här jag fann en vargspillning på vägen och tassavtryck i rätt storlek, men även spår av älgar, även om antalet älgar har stabiliserat på en lägre nivå än tidigare, positivt för tallplantorna, men jägarna fyller inte längre frysboxarna till brädden.
Jag var lite sliten i början, förkylningen har satt ned konditionen, men det lättade under vandringen upp på åsen där en äldre skog i en nyckelbiotop står med knotiga träd och marken täckt av fönsterlav och frodig renlav på hällarna. Här uppe så är det även en fin utsikt över skogslandskapet och de gula höstbjörkarna som lyser även utan solens hjälp.
Nu gick jag ner emot Gossetjärnet en fin liten tjärn omgiven av äldre skog, jag tog några bilder och gick vidare emot Sandtjärnets östra spetts där det rinner en liten bäck ifrån tjärnen in i skogen, här stannade jag för att äta en ostsmörgås och dricka te, det var en lugn och fin stämning i skogen, lite blåsigt, men det blev fina växlingar mellan solsken och moln när molnen for fram med hög fart över trädtopparna, de gick riktigt lågt i dag.
Turen gick vidare norr ut, över långmyren och upp på Långtjärnsåsen där ett ca 50 ha stor tallskog med naturvärde tar vid, skogen ligger liksom övrig skog på Bergvik skogs marker, men det är inte skyddat, så jag hoppas att det får stå kvar.
Uppe vid Långtjärnet så var naturen mycket vacker, skogen är inte naturskog, men relativt gammal med inslag av äldre knotiga träd. Jag gick lite nordväst ut för att få överblick över området, som var ganska likartat, det är lättvandrat och tallskogen kan utveckla sig till en riktigt fin och framför allt stor naturskog om den får stå kvar, men jag har blivit besviken många gånger igenom åren då vildmarksartade områden skövlats.
Nu gick jag tillbaka emot bilen och tog sikte emot vändplanen vid Långmyrens norra spetts, och väl framme så fick jag se en riktigt fin naturskog runt och söder om vändplanen, en av de äldre skogarna som jag har sett på Glaskogen, med urskogliknande furor, grova och höga.
Jag följde skogsbilvägen tillbaka emot bilen och fick se ett stort hygge med ihopsamlat biobränsle, kanske skall det bli flygbränsle av skogen?

lördag den 12 oktober 2019.

Rödvattensberget

Jag tog en tur till Rödvattensberget på Glaskogen.
Vägarna på Glaskogen är i gott skick, tjällossningen har inte börjat ännu.
Jag vandrade norr ut vid Gängene och upp på berget och uppe vid branten så vandrade jag lite bland de stora stenblocken, en spännande miljö som är svår att fånga på bild.
Nu vandrade jag öster ut ovanför stupet, där jag fick en fin utsikt åt söder, ut över skogslandskapet, här uppe i det skyddade området och nyckelbiotoperna så är skogen dominerad av gammal tallskog, och jag följde sluttningen norr ut emot Svarthagstjärnen där isen delvis var snötäckt och delvis bubblig och blank.
Isen började sjunga när solen nu började värma efter den kalla natten, jag kontrollerade så att isen var tillräckligt tjock, men den var förrädisk på sina håll, jag hade isdubbar för säkerhets skull när jag gick på ett lite tjockare parti för att kunna ta några bilder.
Det var vackert i skogskanten, tallarna speglade sina silhuetter mot den ljusa isen, här satte jag mig för att äta kexchoklad och dricka te.
Jag gick norr ut emot Nedre Flomyren och Rahästen där jag fick se att fågelfotografer hade satt upp två gömsletält i en tjäderskog och det var tydligen rätt ställe att sätta upp gömsle, för en tjädertupp smattrade upp och flög tungt och kraftfullt genom skogen som var trolsk.
Vid Flotjärnen så var isen svagare, så här vågade jag mig inte ut utan gick längs stranden väster ut emot vandringsleden.
Väl på vandringsleden så vandrade jag söder ut tillbaka emot bilen, men avvek ibland norr ut för att följa branterna som har fin utsikt nordväst ut mot Rödvattnet och Stora Gla och Glaskogens skogar.
Det är en synnerligen krum och gammal tallskog som står i bergsbranterna, miljön här andas hög ålder, trolska miljöer med spännande klippskrevor, jag stannade en stund på en vacker plats, för att äta mina ostsmörgåsar och dricka te, det var riktigt rofyllt, endast ett par patrullerande millitärplan störde det rofyllda för en stund, en påminnelse av det spända läget i världen denna vecka, men jag försökte slå bort de tankarna för att i stället ”skogsbada” i skogens rofyllda balja.
När jag närmade mig Svarthagstjärn så upptäckte jag att ett större område hade drabbats av barkborreangrepp, de flesta granarna hade dött, endast de mest tåliga och främst unga granar var fortfarande gröna.
Nu gick jag tillbaka till bilen.
Det var en riktigt fin dag, vackert väder och det blev en runda på 7,8 km med en höjdskillnad på 127 meter.

Söndag den 6 mars 2022.

En tur till naturskogarna i norra Glaskogen.

En tur till naturskogarna i norra Glaskogen.
I dag åkte jag till parkeringen vid Greåna och gick vandringsleden öster ut och passerade Övre Greåna, de första ca 1,7 kilometrarna domineras av lättvandrad ungskog, det är gamla kalhyggen sedan 70–80 talen.
Uppe vid basthöjden så börjar nyckelbiotoperna här blev naturen vildare, det är branter vid Basthögdstjärnet med en fin sumpskog nere vid tjärnen där stranden täcks av mattor med vattenklöver.
Jag gick vidare i nyckelbiotoperna där jag såg spår av både varg och lodjur en vinter för några år sedan, det är ganska få som går den här leden på Glaskogen så de vilda djuren kan vandra ganska ostört.
På Basthögdstjärnets östra sida så finns det en samling med ganska stora klippor och vägen ner till Stora abborrtjärnet domineras av en trolsk gammal granskog med skäggbeklädda grenar, här var det ganska svalt i den tryckande högsommarvärmen.
Väl nere vid Stora Abborrtjärnet så var miljön riktigt fin med näckrosor och den giftiga sprängörten i strandkanten. Här är det ett vacker beläget vindskydd med utedass där jag stannade en stund för att äta mina två ostsmörgåsar, men varför hamnar alltid alla ostskivor på den ena smörgåsen?
Nu gick jag en längre runda utanför vandringsleden, för nordöst om tjärnen så finns det en nyckelbiotop som skall bli skyddad, ett reservat i reservatet, för tyvärr så är endast ett par procent av skogen skyddad i ”Glaskogens Naturreservat”. Det var en vild skog, mest gammal granskog med visst inslag av gamla tallöverståndare. Jag fortsatte åt nordöst ner igenom en ungskog ner till en bäck där jag svalkade mig, här fick jag även se en tjäderhona som blev skrämd.
I samma riktning så gick jag uppför berget igenom en gammal nyckelbiotop med ett virrvarr av döda granar och här hittade jag ullticka på en granlåga och lunglav på en asp. Längre upp på berget så fanns det inslag av äldre tallar, några enstaka med tillplattad krona. Jag gick fram till den vilda branten väster om Floxen och satte mig för att äta en kexchoklad och spanade ut över Älgsjön och skogslandskapet där nere.
Vägen ner till Floxen var brant och trixigt men där fanns det spännande miljöer, med skogslind och hassel bland klipporna nere vid bäcken.
Jag gick runt Floxen där marken var sumpig längs stränderna och följde bäcken söder ut emot skogsbilvägen och vandringsleden, men den här sträckan var bitvis besvärlig att gå med ungskog och sly, men här fanns även fina sumpskogsmiljöer med fräkenväxter på marken som påminde om fräkenskogar som täckte planeten för ca 300 miljoner år sedan.
Nu gick jag vandringsleden väster ut främst genom ungskogar och hyggen och fick se att man tyvärr hade avverkat en skog med naturvärden mellan lilla och stora Abborrtjärnen.
Nu gick jag samma väg tillbaka, på kartan nedan visar jag rundan jag tog, den var på 12,6 km och med en total höjdskillnad på 140 meter, men då gick jag uppför berget två gånger. I stort sett så gick jag vandringsleden med små avstickare, men gjorde en extra runda, blå linje.

Lördag 13 augusti 2022

Karta

Karta länk

Glaskogen, Lenungen söder ut.

Idag åkte jag till Lenungen på Glaskogen, jag kunde inte parkera uppe i byn, utan det finns möjlighet att parkera längs vägen nere i backen, se karta.
Nu genade jag till vandringsleden söder ut och gick igenom gamla igenväxta inägor med mycket lövträd och avvek från leden strax söder om kraftledningen och kom in i en riktigt fin naturskog inne i en nyckelbiotop som var en myrmosaik.
Nere vid Nolamossen så glittrade en vattenspegel på mossen, lite för liten att kalla en tjärn, men ändå en vattensamling och snart var jag inne på vandringsleden igen.
Snart kom jag fram till Mosserud där det fortfarande fanns en liten öppen yta från odlingsmarken där det stod ett torp för 50 år sedan, naturen tar snabbt tillbaka markerna när den inte odlas, för stora aspar och granar har återerövrat den största delen av inägorna.
Det var lite sly vid torpet, men det blev snabbt bättre när jag gick ner emot Stora Fågelmossen där Södra Abbortjärnens vatten speglade de gamla furorna i strandkanten, här var det fina klippor där jag satte mig för att njuta av en smörgås när kniporna flög i väg, kanske blev de mer störda av min närvaro än vadarfåglarna.
Här var det lugnt och stilla här skulle man kunna sitta länge.
Nu gick jag vidare över ett hygge där två ormvråkar seglade ovanför i sin jakt på föda och ner till Stora Kvarntjärn där en bäck brusade i en ovanligt vild miljö med kullfallna träd.
Jag gick upp på berget mot Svaletjärnet där det var små raviner och gamla granar och tallar, det var lite synd att man nyligen hade gjort ett hygge norr om nyckelbiotopen.
Nu vände jag hemåt och följde vandringsleden hela vägen till Lenungen, men valde den här gången att gå vägen genom byn.
Det blev en riktigt fin promenad på drygt 1,2 mil och en behaglig nivåskillnad på bara 47 meter, det är mycket lättvandrat längs leden. Jag gick den blåa linjen på kartan.

söndag den 7 maj 2023.

En vandring på Glaskogen
Idag åkte jag till Dammarna i den sydvästra delen av sjön Stora Gla, där jag började min vandring på morgonen.
Jag gick på vandringsleden åt sydväst och gick ut till udden Ugnen, där man kan se skärgården i den här delen av sjön, här satte jag mig och åt lite frukost i det vackra vädret, sjön låg som en spegel där en familj storlom plöjde små svallvågor på ytan.
Sedan gick jag leden åt sydväst fram till Rågärdsmossen, leden var i fint skick och jag fick bland annat se tjäder och tofsmes.
Ungefär där vandringsleden grenar sig så gick jag rakt söder ut genom nyckelbiotoperna, en gammal skog med grova tallöverståndare, det är en varierad och relativt orörd natur fram till Södra Kamptjärnen, men det finns även mindre partier med ungskog och hyggen i området.
Jag gick förbi Norra Kamptjärnen och kom så småningom fram till Rödvattsmossen där det lär vara fina orrspel på våren och gick skogsbilvägen ner till Örvattnet, där naturen åter blev vild.
I sluttningen/branterna på Örvattnets östsida så finns det ett överhäng av klippor som skapar en katedral i skogen.
Sedan gick jag upp till vandringsleden vid Svarthagstjärn och gick till utsikten på Rödvattensberget där jag stannade en stund för att njuta av utsikten.
Vägen tillbaka till bilen vid Dammarna, var delvis fin på sina ställen, men det var tyvärr några stora hyggen på ett par ställen med mycket sly.
Det blev en riktigt fin dagspromenad på 16,4 kilometer och en höjdskillnad på 183 meter.

Söndag den 17 september 2023.

En tur till Glaskogen.
Idag så åkte jag till Glaskogens västra del i Årjängs kommun.
Det var en vacker men blåsig dag med lite stackmoln mitt på dagen. Jag åkte dit lite på grund av att det nu även finns vissa planer på att bygga ytterligare en vindkraftspark väster om Glaskogen, så jag försöker göra det lilla jag kan för att hålla vindkraftsindustrin borta från de viktigaste vildmarkspräglade områdena i Värmland.
Visst behöver vi fossilfri energi och även vindkraft, men vi får inte offra vildmarken på vägen till en renare energi.
Jag åkte först till slåtterängen vid Kalleboda där blomsterprakten var stor med slåttergubbe, åkervädd, styvmorsviol och orkidéer mm.
Sedan åkte jag ner till Lelångens sydspets där det finns ett större sammanhängande område med gammal skog, delvis skyddad och oskyddad på Storas marker, jag får hoppas att det kan bevaras i sin helhet, för det är ett mycket fint område att vandra i med grova tallar och gammal granskog och fina strandmiljöer vid sjön.här vandrade jag 2,3 km.
Sedan åkte jag till nordspetsen av Lelången, där jag gick vandringsleden norr ut till Stora Hansetjärnen och gjorde en runda ut i terrängen upp till Rishöjden, en runda på 4,1 km som var riktigt fin i mestadels välvuxen gallringsskog. Tyvärr så hade man gjort ett hygge på 0,5 ha i en gammal kontinuitetsskog utan att avverkningsanmäla, tråkigt, men helt lagligt.

Lördag den 29 juni 2024